8

Who the fuck is Centerpartiet?

CenterkrisenCENTERKRISEN. Björn Elmbrant skriver idag på Dagens Arena om Centerkrisen. Elmbrant påminner om att Centerpartiet efter valet 2006 nackstyvt satte upp som mål att man i valet 2010 skulle fördubbla sitt väljarstöd, alltså nå 16 procent. En målsättning som i fjol justerades till 10 procent. En måhända med centermått mätt rimlig målsättning men den senaste tidens opinionsmätningar kastar onekligen ett löjets skimmer även över den justerade målsättningen och stärker bilden av ett verklighetsfrämmande parti utan ideologisk kompass som gått vilse på den politiska kartan. Med dagens opinionsläge, där Centerpartiet ligger omkring 3 procent, ska partiet vara glada om de lyckas hänga kvar i riksdagen.

Elmbrant menar att en starkt bidragande orsak till centerns fria fall i opinionen är det faktum att Maud Olofsson kapitalt misslyckats med uppgiften att leva upp till sitt höga tonläge, kaxiga attityd och sina mycket frekvent använda brösttoner. Och de som skulle bli centerledarens gullegrisar, småföretagarna och landsbygden, har hittills inte sett mycket av de förbättringar som de hade hoppats på med Olofsson vid rodret.

Det är också ett faktum att partiet tappat enormt mycket trovärdighet i miljö- och klimatfrågorna efter att, som många centerpartister själva uttryckt det, ha sålt sin själ i kärnkraftsfrågan. Avhopp och tung intern kritik mot den förda politiken och retoriken vittnar om ett kolossalt missnöje även från de egna leden.

Den senaste i raden av namnkunniga debattörer att ta ton är den gamle centerministern Börje Hörnlund som på Aftonbladets debattsida idag ger sitt eget partis och alliansregeringens retorik/politik underkänt. Hörnlund skriver bland annat att:

”Med andra ord och rakt på sak kan man säga att regeringen nu ser till att arbetsförmedlingen låses upp med svårt sjuka. Det är ingenting annat än ett slag mot arbetslösa ungdomar, friska metall-are med flera grupper som tvingas leva i det utanförskap som regeringen lovat bekämpa. /…/ Regeringen bör av ren självbevarelsedrift tala tyst om ”utanförskapet”. Väljarna är kloka nog att kunna skilja på retorik och verklighet.”

Det ter sig allt mer uppenbart att ”Högerns miljöparti” nu är fast i den grå eminensens mittfåra och framstår allt mer som ett stödparti till Moderaterna snarare än en likvärdig part i allianssamarbetet. Bortsett från partiledarens egna fadäser under mandatperioden har den mediala bilden av Centerpartiet allt som oftast dominerats av nyliberala stockholmscentern, genom vilka en bild av ett parti fjärran från det forna folkrörelsepartiet, ett parti som tidigare lockade var fjärde väljare, tar form.

En ärlig och uppriktig fråga från min sida blir således, när allt tomt prat och centerkamouflage runnit bort, vad finns då kvar? Vem och vilka är egentligen Centerpartiet idag och vad vill de med Sverige? Den stora och avgörande frågan blir huruvida Centerpartiet överhuvudtaget har något existensberättigande i svensk politik efter 2010. Väljarkåren säger just nu nej.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , . Pingat på intressant.

8 Responses so far.

  1. Stefan S. skriver:

    Huvudet på spiken. Bra inlägg. 🙂

  2. Moster Gerd skriver:

    Mycket bra skrivet. Jag läste just i SvD att Centern också är positiva till byggen av skyskrapor i Stockholms innerstad. Både Centern men framför allt KD är ju enbart stödpartier till M numera så frågan om deras berättigande är berättigad.

  3. […] på arbetsmarknadsdepartementet under Bildtregeringen.Även: Alliansfritt Sverige, Peter Höglund, Fredrik Pettersson, Veronica Palm, Fredrik Olovsson & Peter Andersson Published by Christian Valtersson kl. […]

  4. Det är den onekligen. Tack.

  5. Oscar Sundevall skriver:

    Din kritik andas mer önsketänkande än reell analys. Två saker: Börje Höglund är inte ”tung” i partiet, jag vill minnas att han inte ens är aktiv på lokal nivå längre. Han var arbetsmarknadsminister för nitton år sedan, därmed har en tyngd såtillvida att han med jämna mellanrum kan komma in på debattsidor där det eviga mantrat ”det är skit” upprepas.

    Det är alltid intressant att ta in en avvikande röst. Det säger inte att det finns ett ”kolossalt missnöje” i de egna leden. Däremot säger det en del om journalistiska värderingar av debattartiklar.

    Och jo, vad vi vill står i partiprogrammet. Revideras vartannat år på stämmorna 🙂

    Oscar

  6. Oscar,

    Måhända är det så att Hörnlunds (för visst heter han så?) roll och status i centern inte är vad den har varit. Han är emellertid långt ifrån den enda medlemmen som vädrat sitt missnöje med partiets nya riktning (eller brist på riktning) i politiken. Centerpartiets totalomvändning i exempelvis kärnkraftsfrågan har nog lett till att mången centerpartist upplevt en viss form av politisk identitetskris.

  7. Oscar Sundevall skriver:

    Fredrik,

    Hörnlund är det givetvis. 🙂 Nej, han är inte den enda som har vädrat sitt missnöje.. Allt det här blir ju givetvis väldigt subjektivt, du hör säkert saker, jag som är mycket engagerad hör vad som pratas om. Våra bilder kanske inte stämmer överens?

    Men jag tror nog att jag har ett bättre finger på partiets puls än du – och något ”kolossalt missnöje” har jag inte stött på hos mer än hos någon enskild. Och så har det alltid vart, oavsett tid och vilket aktuellt politiskt beslut det har handlat om.

    Som en ren parantes är det kul att höra snacket om ”nyliberalism” (jo, vi vill ju verkligen ha en nattväktarstat..) och stureplan. Stureplanscentern vad jag har fått återberättat valde sitt namn just för att det skulle reta upp vänstermänniskor. Verkar fungera bra.

    Centerpartiets tillbakaorientering till ett värdeburet borgerligt/liberalt parti påbörjades för övrigt redan när Carlgren var CUF-ordförande 84-87 då diskussionen kring decentralisering kom att handla om kommunitära ideal, där staten ofta beskrevs som ett problem snarare än en lösning. Denna utveckling fortsatte under hela nittiotalet inom stora delar av partiet, där CHF och ungdomsförbundet var pådrivande. Det gemensamma styret med ditt parti, hur nödvändigt det än var, är ur ett ideologiskt hänseende ett avbrott från den bana C började slå in på för 20-25 år sedan. Med det sagt är Stureplanscentern mer mittenfåran i partiet än vad du antagligen anar.

    Och nej, vi har inte totalvänt i kärnkraftsfrågan. Parantesen förlängs, antalet kärnkraftsreaktorer ska inte öka till antal. Plus att det nu sker den största utbyggnaden av förnyelsebart, ja, någonsin.

    Oscar

Leave a Reply





MediaCreeper