8

Vem har egentligen störst problem med att anpassa sig till dagens svenska samhälle?

flagga och skyltAtt begära av utlandsfödda människor som tar sina första staplande steg i sitt nya land att de omedelbart ska anpassa sig till det svenska samhällets alla krumbukter till tysta överenskommelser och kulturella normer är lika orimligt som att kräva att alla förstaklassare ska kunna läsa efter första dagen i skolan. Ändå är det inte sällan just detta krav som tydligast kan urskiljas ur den diffusa främlingsfientliga missnöjeskör som stämmer upp till högerpolitisk falsksång. Nog känner vi alla igen den välbekanta unkna odören som släpps fri i debatten och genom historiens vingslag nu obarmhärtigt slår mot ansiktet.

Vi kan högtravande hävda att attityden mot nya svenskar präglas av öppenhet, respekt och tolerans, men observationer av och vittnesmål från verkligheten säger annorlunda. För även om du är svensk till medborgarskap, hjärta och magkänsla är du i realiteten inte svensk ”på riktigt” innan du stöpts i den rikssvenska formen och assimileringen är fullbordad. Invandrare och nya svenskar uppmanas ta seden dit de kommer och anpassa sitt liv och leverne efter den svenska modellen. För den som vägrar ryckas upp med rötterna och stöpas om enligt svenska mått mätt väntar ett liv i utanförskap. Ändå tycks just denna form av ”integration” vara den som främst förespråkas av dem som gapar efter att nya svenskar ska ta seden dit de kommer och söker finna syndabockar likväl som enkla lösningar på komplexa problem.

Så länge assimilering förblir idealet för integration och den infödda svenskens egenskaper klassas som rättesnöre för alla svenskars svenskhet kan politiken på detta område inte betraktas som annat än en strimma doftspray i ivrig desperation sprayad vid samhällets unkna kloakutlopp. Ett spel för gallerierna som bara kommer att leda till att Sverige att förblir segregerat land. Integration kräver samförstånd och ömsesidig respekt – inte ivrigt pådyvlade och omotiverade svenskhetskoncept som snarare förstärker än överbrygger kulturella skillnader.

Jag vill hävda att de uttalade rasisterna eller Sverigedemokraterna inte utgör det stora hotet mot demokratin och integrationen. Det gör istället alla andra som skräms av det nya, saknar det gamla och ser det som en enkel och tämligen ofarlig utväg att knyta näven i fickan och slentrianmässigt skylla sina problem på invandrare. De som okritiskt ser sin egen kultur som objektivt rätt och riktig. Inte sällan gömda bakom en av svensk folkhemsrasism mest välanvända klyschor ”- Inte för att jag är rasist men…”. Dessa ord är nästan att betrakta som en magisk språklig formel som i rätt kretsar ger den som uttalar formeln immunitet mot rasistanklagelser. Ungefär som att om man uttalat dessa ord initialt i en mening så får man per automatik häva ur sig vad som helst ifråga om rasistiska besvärjelser och dumheter. Men faktum är att om du någon gång inlett en mening med frasen ”- Inte för att jag är rasist men…”, så är det med stor sannolikhet just det du är. Du är därmed en del av problemet, inte lösningen. För utan en groende vardagsrumsrasism skulle partier som Sverigedemokraterna aldrig få näring nog att växa sig starkare än lite ogräs i hörnet av den svenska myllan. Bättre och mer rakryggat vore då att de mörkrädda folkhemsrasisterna klev ut ur garderoberna och istället inledde sina grundlösa besvärjelser med frasen ”- Jag är rasist så att…”, att inte påstå på tjusiga skyltar och i pamfletter att ”Här är friheten större” utan att tydliggöra att det handlar om friheten för de redan fria på bekostnad av allas frihet.

Det är absolut dags att ta en diskussion om hur vi på bästa sätt uppdaterar svenskheten, men assimilering är inte rätt väg att gå om det är integration man vill uppnå. Och det största förändringskravet bör i rimlighetens namn ligga på oss infödda svenskar att våga ifrågasätta de uppenbara tillkortakommandena i vårt sätt att se på vår egen kultur och andras. För frågan är ju, precis som Özz Nûjen säger ”- Hur ska vi någonsin kunna bli vi när ni hela tiden säger ni?”

Utifrån den senaste tidens debatt i ämnets ytterkanter kan man ju således fråga sig; vilka är det egentligen som har störst problem att anpassa sig till dagens svenska samhälle – De nya svenskarna eller de gamla idioterna?

Relaterat: Jennie Silis, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Ett hjärta rött, Peter Högberg, Rasmus Lenefors, Kent Persson, Mary X Jensen, Sydsvenskan, HD, SvD, Metro

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , . Pingat på intressant.

8 Responses so far.

  1. Johan Kraft skriver:

    En annan adekvat fråga är hur många människor som vill ha en unken medeltida kvinnosyn som granne? Samhället måste vara tydligt med vilka normer som gäller. Bristen på tydlighet under socialdemokraternas regeringsinnehav gör sig nu påmind i de kriminella och våldsamma ghetton där islamism, kvinnoförakt och rasism mot västerlänningar är vardag.

  2. Johan,
    Jag vill bestämt hävda ett en unken kvinnosyn inte har särskilt mycket med etnicitet och kultur och göra utan snarare med patriarkala strukturer, och såna finns det gott om även i ”västerländsk kultur”. Trots det finns är det ett faktum att infödda svenska mäns våld mot kvinnor betraktas som enskilda handlingar av sjuka individer, medan det våld mot kvinnor som invandrade män står för betraktas som kulturellt betingat och strukturellt.

    Och visst, vi kan skylla segregationen på forna och kommande regeringars tafatta ansträngningar till integrationspolitik. Men integration har aldrig uppnåtts via beslut i riksdagen. Integrationen uppstår genom mänskliga möten och relationer. Politiska beslut kan alltid underlätta samhälleliga processer men bör knappast tillskrivas oändliga egenskaper, ej heller klandras för strukturella samhälleliga tillkortakommanden.

  3. Johan Kraft skriver:

    Ditt resonemang bygger på att det inte finns några kulturella skillnader. Det finns det bevisligen: alla kulturer har inte lyckats uppnå samma framgång som den europeiska/västerländska, vare sig ekonomiskt eller moraliskt.

    Jag vill påstå att det finns etniska och kulturella skillnader hur patriarkala strukturer tar sig i uttryck. Det finns även etniska och kulturella skillnader i acceptansen av dessa uttryck. Sk ”hedersvåld” är ett gott exempel på mäns våld mot kvinnor som till fullo accepteras av kvinnans närstående. Våld mot kvinnor anses i vår västerländska kultur, oavsett anledning, vara det lägsta av nidingsdåd.

    Intressant att du försöker friskriva (S)-regeringen från ansvar för integrationsfiaskot. Vad du egentligen säger är att fiaskot inte är någons fel. Det bara råkade bli så här.

    Det köper jag inte. Någon måste ställas till ansvar. Den individ som är mest skyldig till fiaskot är folkpartisten Bengt Westerberg. Skuggan faller också djupt på (S) för att man under sina 12 år vid makten inte hejdat massinvandringen innan de negativa konsekvenserna blev alltför uppenbara. Inte heller den nuvarande regeringen är utan skuld.

  4. Jägarn skriver:

    Tack Fredrik för att du vågar skriva om den här frågan från en annan vinkel än den man är van vid att läsa. Vem äger diskursen, vem har tolkningsföreträde. Enligt mig, med flera, så är det Sd som anser sig sitta på de rätta svaren. Om fler tog sitt ansvar, och tog reda på verifierad fakta om invandringen till Sverige skulle Sd inte hänga med i debatten utan framstå som rena lögnhalsar och hycklare.

  5. John Apse skriver:

    Det är en naturlig instinkt att vara
    misstänksam mot främlingar.

    Det är naturligt att man tar seden dit
    man kommer som emigrant eller turist
    när man kommer till ett nytt land.

    Det är naturligt att det blir konflikter
    när man blandar människor med olika
    kulturell bakgrund.

    Det är naturligt att vi inte slår ihjäl
    våra döttrar i Sverige om de väljer ”fel”
    man och/eller förlorar son oskuld före
    bröloppet.

    Det mångkulturella samhället fungerar inte.

  6. Per Brinkemo skriver:

    Fredrik!
    Jag skulle vilja hävda att det är en direkt förolämpning mot alla nyanlända att inte informera, berätta, förbereda dem på vad svensk kultur är, helt enkelt berätta vad som är nödvändigt för att fungera i det här landet. Och ge verktyg. Jag är egentligen journalist, men jobbar halvtid, snart heltid, i en somalisk förening i Rosengård. Vi går snart in i ett pilotprojekt där föreningen, med uppbackning av Malmö Stad (s) och Länsstyrelsen ska stå för samhällsinformationen. Vi kommer lägga stort fokus på kulturell dialog. Somalier som bott länge i Sverige är oerhört glada för detta projekt. De säger: ”vi visste ingenting om svensk kultur, vi fick klara oss bäst vi ville. Är det något som behövs är det information om svensk kultur och värdegrund till alla nyanlända.” Att man sen inte byter fot över en natt är en annan sak. Men att lämna folk i sticket är inget annat än cynism.
    Kulturskillnaderna mellan Somalia och Sverige är enorma. Du är hemskt välkommen till vår förening för att se och höra hur vi arbetar. Jag är nämligen rädd för att ni som på olika sätt företräder vårt land i sådana här frågor inte har någon närmare kontakt med nyanlända och med människor som lever sin vardag i förorterna. Gå gärna in på vår hemsida: http://www.somalilandforeningen.se och läs också min blogg om livet i en somalisk förening: http://www.brinkemo.bloggsida.se

  7. Marika Bjerstedt Hansen skriver:

    Visst är det naturligt att människor krockar med varandra, alla mellanmänskliga relationer är knepiga, ju närmre vi kommer varandra desto svårare blir de. Men det hindrar oss inte från att skaffa barn, gifta oss, skilja oss, gifta omm oss igen, förälska oss, försöka lappa ihop sargade relationer inom familjen och börja om. Vi vill tydligen ha nära relationer hur knepigt det än verkar. Sådan är människan!
    Jag tror absolut att kulturkrockar många gånger är orsaken till problem, däremot har kultur sällan med etnicitet att göra.
    Jag vill hävda att de kulturella skillnaderna mellan raggarna i Hässleholm och akademikerna i Lund är betydligt större än skillnaderna mellan de akademiker med rötter runt hela klotet som kör taxi i Malmö. Våld mot kvinnor och barn utövas av människor runt hela världen, oberoende av etnisk tillhörighet. I Sverige upplever ca 20 % av barnen våld i hemmet under sin uppväxt, betyder det att den svenska kulturen är en våldsam kultur? Knappast, vi vet ju att individens mående är avgörande för om han eller hon brukar våld mot andra. Kanske det även gäller andra kulturer?
    Människor möts, krockar med varandra och går vidare. Det är inte farligt. Sådan är människan! Det är så vi fungerar, utvecklas och blir klokare. Var istället ett stöd för andra människor!

  8. Niklas Lindgren skriver:

    > ”Att begära av utlandsfödda människor … att de omedelbart ska anpassa sig till det svenska samhällets”

    Det är väl ingen som begär. Du konstruerar ett falskt argument, en halmgubbe, och argumenterar mot den.

    Vad folk vänder sig emot är de krav på särbehandling, svenska samhällets anpassning till dem m.m. som en del utlandsfödda framför.

    Om man kommer till ett främmande land är det väl naturligt att hålla lite låg profil tills man har fattat hur saker fungerar.

Leave a Reply





MediaCreeper