Välbekanta toner, men varför känner vi igen melodin om ”Verklighetens folk”? Denna bild är ett montage och skivan som bilden föreställer har (ännu?) inte släppts.

Kristdemokraterna är inte ett parti som kan misstänkas för att vädja till främlingsfientlighet eller trångsynthet. /…/ Frågorna är också grundligt förankrade i den kristdemokratiska värdegrunden. /…/ Populister saknar värdegrund och lovar guld och gröna skogar till alla. Det som sätter fart på åsiktseliten i det här fallet, med tillhörande anklagelser, är sannolikt att de känner sig träffade av kritiken och att de förstår att en stor del av medborgarna känner igen sig i beskrivningen av verklighetens folk. /…/ Det finns inga skäl att vara orolig för att ta konflikt i debatten när vi för fram det vi tror på

Ur ”Frågor och svar verklighetens folk” på kristdemokraterna.se.

Sambandet mellan Kristdemokraternas nya retorik och den som Ny demokrati använde sig av när de tog sig in riksdagen 1991 har hävdats från flera håll den senaste tiden. Kristdemokraterna själva har emellertid hela tiden värjt sig mot kritiken och menar att frågorna är grundligt förankrade i den egna värdegrunden och att anklagelserna sätter fart på åsiktseliten för att dessa känner sig träffade av kritiken då de förstår att många känner igen sig i beskrivningen av verklighetens folk.

Jag är beredd att ge Hägglund och KD rätt vad gäller det sistnämnda – För nog känner vi igen oss alltid, allt för väl. Men varför känner vi då igen oss – För att kritiken är knivskarp och träffsäker, eller för att vi har hört det förut?

NU:

”Frågan handlar om vem som ska bestämma över barnen. Är det staten eller föräldrarna? Och ska det avgöras vid sammanträdesbord i Stockholm eller vid köksbord runt om i landet? ”

Göran Hägglund (KD) i SvD, augusti 2008.

DÅ:

”Familj och barn måste i första hand vara föräldrarnas ensak och inte statens. Staten skall inte styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara hemma och ta hand om barn. Det bestämmer föräldrarna gemensamt.”

Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) i en motion till riksdagen 93/94 med anledning av jämställdhetspolitiken.

NU:

”Sen ankomst, skolk och svordomar är vanligare bland svenska elever än utomlands. Även vad gäller stök och oordning i klassrummet toppar Sverige statistiken, vilket negativt drabbar undervisningen. Därför kommer Stockholms kommun att redan i höst införa skriftliga ordningsomdömen”

Nina Ekelund (KD) m.fl. på DN Debatt, januari 2007.

DÅ:

”Vidare vill vi i samtliga årskurser ha betyg i Ordning och Uppförande”

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i en motion till riksdagen 93/94 om utbildningspolitik.

NU:

”Låt oss nu tillsammans arbeta för att orden ”elitskola” och ”plugghäst” ska förlora sin negativa klang och i stället blir positivt laddade beteckningar.”

Martin Wisell (KD), förtroendevald i Uppsala, på den egna hemsidan.

DÅ:

”Elitskolor är nödvändiga och önskvärda”

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i en motion till riksdagen 93/94 om utbildningspolitik.

NU:

”Verklighetens folk är människor som lever sina liv som folk gör mest. /…/ Kristdemokraterna pekar på problemet att det finns en klyfta mellan vanliga människor och en elit som lever i en egen, ideologiserad verklighet.”

Ur ”Frågor och svar verklighetens folk” på kristdemokraterna.se, publicerat den 12 oktober 2009.

DÅ:

”Regeringen fick plötsligt kalla fötter och började ta efter Ny demokrati. Den började lyssna på vad verklighetens folk vill. Ojdå, sade regeringen, vill inte folk ha höjd bensinskatt? Vad konstigt! Ny demokratis förslag är ju jättebra, så det kan vi inte anta. Vad skall vi göra?”

ARNE JANSSON (nyd) i en riksdagsdebatt 1992.

Relaterat [UPPDATERAD 091019]: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, S-buzz, HBT-sossen, Peter Andersson, Expressen, DN Debatt

Läs även andra bloggares åsikter om Ny kristdemokrati, Kristdemokraterna, Ny demokrati, Bert-Ians, Göran Hägglund, Verklighetens folk, populism, politik