”Det ser inget vidare ut i kommentarsfälten. Tror inte att dina röda Twitterkavallerister hjälper.”

Det konstaterar SN:s ledarskribent Lars Kriss på i en kommentar till mig på Twitter, efter att frågan om #SNgate aktualiserats genom Mediernas reportage i lördags.

Kommentarer som ovannämnda (samt nedanstående) leder mig till slutsatsen att SN sätter ett ringa värde på debatt i sociala medier. Istället för att, trots upprepade uppmaningar, sakligt diskutera det aktuella ämnet väljer Kriss att raljant konstatera att den riktiga debatten om de viktiga frågorna pågår någon annanstans, nämligen i det forum som SN själva äger och där ”ser det inget vidare ut” för undertecknads del.

En inte oviktig detalj i sammanhanget är att de negativa kommentarer som Kriss hänvisar till inte åsyftar frågan om huruvida SN:s granskning övergått i kampanjjournalistik, utan det faktum att landstinget tagit hjälp av en kommunikationskonsult. Värdet av att i det aktuella fallet hänvisa till läsarnas reaktioner kring en annan nyhet som ett bevis på att ingen tar notis om #SNgate kan, milt uttryckt, ifrågasättas. Frågan om #SNgate och den kritik som nu förs fram i sociala medier, via SR Medierna och de debattinlägg som publicerats har i skrivande stund inte inte avhandlats i tidningens nyhetsrapportering.

Dagen efter ovanstående twitterinlägg kvittrar Kriss om saken igen. Denna gång apostroferas Åsa Kullgren:

”Ni ska nå upprörda arbetarklasspensionärer på Twitter? Många insändarskribenter har inte ens dator. Lycka till. Verkligen.”

En snäll tolkning av ovanstående inlägg är att SN vill främja den här typen av debatt, men att det i såna fall är SN:s forum som gäller. En annan är att landstingspolitikerna (Läs: undertecknad och Åsa Kullgren) är rent prilliga som försöker nå ut med ett budskap och skapa dialog genom sociala medier när det är vad som skrivs i tidningen SN som betyder någonting.

SN:s arrogans i fråga om den mediekritiska debatt som nu pågår under taggen SNgate i allmänhet och Kriss attityd som kommer till uttryck på Twitter i synnerhet är skolexempel på gammelmedias farbroderliga inställning till sociala medier:

• När allt kommer omkring är det vad som sägs i tidningen som räknas. Frågor och problemställningar i sociala medier kan med fördel avhandlas med armbågen om ens alls.
• Det är tidningen som äger problemformuleringsprivilegiet. Vilken fråga och vilken aspekt av en fråga som ska belysas och diskuteras ytterligare avgör tidningen, i det här fallet SN.

Just punkt nummer två blev för mig väldigt tydlig när tidningens ansvarige utgivare i dialog med Åsa Kullgren i måndags avböjde en debatt om #SNgate och sakligheten i tidningens rapportering om den så kallade arvodesaffären med motiveringen att ”Det där har vi ju diskuterat nu”. Istället föreslog Carstorp en debatt mellan Åsa Kullgren och moderaten Magnus Leivik om – just det – arvoden. På tal om ”Det där har vi ju diskuterat nu”.

SN visar nu med all önskvärd tydlighet att någon självkritik eller eget ansvar från tidningens sida inte är aktuellt. Man lägger istället alltså locket på för den så viktiga diskussionen om #SNgate. Tidningen anser sig vara felfria och accepterar således inga avvikande uppfattningar.

Principen som tycks tillämpas är ganska enkel:

1. Tidningsmonopolet har aldrig fel
2. Om det visar sig att tidningsmonopolet har fel, se punkt 1.

I samtal med enskilda politiker hänvisar nu SN:s journalister till att det råder ”insändarstorm” kring den så kallade ”arvodesfrågan” och att fortsatt hårdbevakning således bedöms relevant och nödvändigt. Denna princip tycks emellertid inte gälla den granskning och kritik som SN nu själva utsätts för.

Mediejättens skygglappar i fråga om fri och öppen debatt med högt i tak ger Carstorps uppmaningar om öppenhet och dialog ett minst sagt plastigt intryck tycker jag. Det är just denna brist på självkritik och lyhördhet för andras uppfattningar som lett till att den så kallade ”arvodesaffären” nu har utvecklats till ett #SNgate.

Att censurera sina kritiker i en debatt där man själv svär sig fri från ansvar genom att gömma sig bakom det fria ordet känns minst sagt befängt. Det lämnar en unken eftersmak och stärker bilden av Carstorp som en karikatyr av urtypen för den tredje statsmaktens mediemän, ivrigt påhejad av sin helt fristående ledarredaktion.

Tidigare inlägg i ämnet: ”Arvodesaffären” eller #SNgate – My side of the story

Andra röster kring #SNgate: PeO Wågström, Paul Ronge, Pär Abrahamsson, Macken, Mattias Jansson, Fredrik Strömberg, Spenatmamman, Pia Berthling, Informationschefens blogg, Peter Johansson, Lasse Nilsson, Johan Westerholm, Peter Soilander, Mikke Schirén, Peter Högberg, med flera.
_____
UPPDATERAD LÖR 19/3, 18:12
SR Medierna ”Mediernabloggen”,  Paul Ronge: ”Om skalpjakt genom åren #SNgate”
_____
Läs även andra bloggares åsikter om #SNgate, Landstinget Sörmland, Södermanlands Nyheter, politik, media, medias makt, Göran Carstorp, Lars Kriss, Åsa Kullgren, Fredrik Pettersson, ”Arvodesaffären”, sociala media, bloggar, twitter. Pingat på intressant.

Det är ingen överdrift att påstå att detta drar ytterligare ett löjets skimmer över Claessons utspel.

Relaterat: ”När politiken kommer i andra hand…”, Val 2010, Alliansfritt Sverige, Ann-Sofie Wågström, PeO.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Landstinget Sörmland, Jörgen Danielsson, val 2010, Socialdemokraterna, Centerpartiet, smutskastning. Pingat på intressant.

Ingemarsdotter avslutar citatet, som återges på Twitter, med uppmaningen ”Go Eskil”. En ryggdunk som även partidistriktet i Göteborg skriver under på.

Björn Fridén på Alliansfritt Sverige påminner om att stalinism är något som de flesta av oss förknippar med de tiotals miljoner sovjetmedborgare som fick sätta livet till för sina åsikters skull. Att kalla ministerns jämförelse med apoteksmonopolet för osmakligt är minst sagt en underdrift. Vidrigt är nog mer välfunnet. Erlandsson måste backa från detta.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Eskil Erlandsson, val 2010, Centerpartiet, Stalinism, regeringen, #fail. Pingat på intressant.

Bland dagens deltagare återfinns bland annat Ann-Sofie Wågström, Bosse Hammarström, Björn Fridén, Kawa Zolfagary, Fredrik Olovsson, Jon Worth, Johan Ulvenlöv, Göran Johansson och Jimmy Jansson. Fler sörmländska bloggare hittar ni under fliken bloggar på val2010.nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, bloggosfären, Netroots, Netroots Sörmland, proggressiva bloggar, Socialdemokraterna, Eskilstuna, Sörmland. Pingat på intressant.

Idag lanserar vi en ny del i kampanjen ”Fredrik Pettersson 2010” – En digital supporterknapp.
Bli en del av kampanjen och tagga dig i bilden!

Läs mer om valet på Socialdemokraterna i Sörmlands valblogg: Val2010.nu. Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Landstinget Sörmland, Fredrik Pettersson, landstinget, Sörmland, Eskilstuna, Socialdemokraterna. Pingat på intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomsarbetslöshet, synvilla, Fredrik Reinfeldt, jobb, regeringen, Moderaterna, val 2010. Pingat på intressant.

Igår skrev jag om dåvarande folkpartiordförande Leijonborgs debattartikel från 2006 i vilken han slog fast ett antal tydliga etiska normer för partiets förtroendemän. ”Ur dessa normer kan också härledas riktlinjer hur vi kommer att agera om vi kommer i regeringsställning.” Skrev Leijonborg då.

Hur väl har då den borgerliga regeringen och Alliansens företrädare lyckats leva upp till Leijonborgs höga svansföring ifråga om etik och moral? Döm själva. Här nedan återges centrala delar av den före detta folkpartiledarens moraliska regelverk med länkar till artiklar och reportage om diverse allianspartiers och företrädares äventyr under innevarande mandatperiod, allt efter Fridénsk förlaga. Jag har emellertid tagit mig friheten att ge respektive regel alternativa namn. Håll till godo!

1. Alltid time out vid åtal (”Lex Calle Bildt”). När åtal väckts eller förundersökning inletts vid allvarligare brott ska regeln vara att den förtroendevalde träder åt sidan, tar ”time out”.

2. Stopp för partipolitiseringen av utnämningar (”Lex Jonas Hafström”). Vi ska tillsätta alla statliga uppdrag i offentlighet, med annonsering och möjlighet för alla att söka.

3. Extrem försiktighet med sådant som kan vara muta. (”Lex Landerholm”.) En politisk beslutsfattare ska inte sätta sig i tacksamhetsskuld till någon. Vi ska inte ta emot några gåvor från leverantörer till offentliga sektorn. Att hantera offentliga medel kräver stor aktsamhet. Det får aldrig misstänkas att man agerar för sin egen vinnings skull eller väger in personliga hänsyn i beslutsfattandet.¹

4. Begränsning av privata sidoengagemang (”Lex Calle Bildt 2″). Statsråd ska inte själva förvalta eventuella aktier, företag eller privata fastighetsprojekt. Syftet med det åtagandet är att det aldrig ska kunna väckas misstanke om att vi har den egna vinningen för ögonen när vi fattar politiska beslut.

5. Öppenhet om partifinansiering (”Lex Schlingmann”). Alla ekonomiska och andra bidrag (inklusive inlånad arbetskraft, annonsrabatter etcetera) måste redovisas öppet. Kandidater för folkpartiet får inte ta emot större bidrag än 10 000 kronor från en och samma juridiska person.

6. Stoppa mångsyssleriet (”Lex Calle Bildt 3″). Statsråd ska inte ta på sig andra uppdrag vid sidan av ministerposten. (se punkt 4)

7. Nej till falska avsändare (”Lex Sigge Sigge”). Våra partiaktivister ska alltid ange sitt riktiga namn och inte ägna sig åt att sprida förtäckta budskap och naturligtvis inte heller ge spridning åt medvetna lögner om politiska motståndare.

Det är kanske ingen överdrift att påstå att Leijonborgs höga moraliska svansföring med all önskvärd tydlighet visar att det är viss skillnad på att talk the talk och att walk the walk.
_________
¹ Fd. kommunalrådet i Strängnäs Kommun, Ann Landerholm (M), försökte 2007 lägga ner den näst sista kommunala högstadieskolan i stan till förmån för ännu en friskola, Europaskolan. En skola ägd av en stiftelse där hennes man, Henrik Landerholm, var vice ordförande och där rektorn och vd:n, Thomas Axelsson satt i fullmäktige för Moderaterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, etik och moral, Lars Leijonborg, Carl Bildt, Lundin Oil, Alliansen, val 2010, leva som man lär. Pingat på intressant.

ETIK OCH MORAL.

Skandalerna inom socialdemokratin tycks aldrig ta slut. Företrädare för andra partier gör också fel ibland, men omfattningen går inte att jämföra på samma dag. Någonting gör att förtroendevalda inom arbetarrörelsen gång på gång brister i omdöme och slirar på moralen.

Vid valet måste det vara mycket tydligt att Alliansen står för ett alternativ till detta etiska moras. Behovet av ett nytt, mindre korrumperat ledarskap kan bli ett av de starkaste argumenten att välja Alliansen

Extra intressant i Leijonborgs artikel är den så kallade Lex Anna Sjödin:

Alltid time out vid åtal (”Lex Anna Sjödin”). När åtal väckts eller förundersökning inletts vid allvarligare brott ska regeln vara att den förtroendevalde träder åt sidan, tar ”time out”. /…/

En ståndpunkt inte helt olik Moderaternas egen, som tydliggörs i partiets etiska policy:

”Den som befinner sig i en rättsprocess bör som regel ta en så kallad ’time out’ från förtroendeuppdrag”

Carl Bildt, som alldeles uppenbart inte anser sig omfattas av varken Moderaternas eller Folkpartiets etiska regler, tydliggjorde ett undantag från dessa regler vid en presskonferens i måndags:

[Timeout] Det vet jag inte vad det är för något. Det finns i alla fall inte för statsråd så det kan han [Thomas Bodström] glömma.

Kan kanske rent utav behovet av ett nytt, mindre korrumperat ledarskap bli ett av de starkaste argumenten att välja inte Alliansen?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Carl Bildt, Lars Leijonborg, Folkpartiet, Moderaterna, etik och moral, etiska regler, Sudan, Lundin Oil, val 2010. Pingat på intressant. Artikelbilden är lånad av Fredrik Antonsson aka. Tokmoderaten.