”Det ser inget vidare ut i kommentarsfälten. Tror inte att dina röda Twitterkavallerister hjälper.”

Det konstaterar SN:s ledarskribent Lars Kriss på i en kommentar till mig på Twitter, efter att frågan om #SNgate aktualiserats genom Mediernas reportage i lördags.

Kommentarer som ovannämnda (samt nedanstående) leder mig till slutsatsen att SN sätter ett ringa värde på debatt i sociala medier. Istället för att, trots upprepade uppmaningar, sakligt diskutera det aktuella ämnet väljer Kriss att raljant konstatera att den riktiga debatten om de viktiga frågorna pågår någon annanstans, nämligen i det forum som SN själva äger och där ”ser det inget vidare ut” för undertecknads del.

En inte oviktig detalj i sammanhanget är att de negativa kommentarer som Kriss hänvisar till inte åsyftar frågan om huruvida SN:s granskning övergått i kampanjjournalistik, utan det faktum att landstinget tagit hjälp av en kommunikationskonsult. Värdet av att i det aktuella fallet hänvisa till läsarnas reaktioner kring en annan nyhet som ett bevis på att ingen tar notis om #SNgate kan, milt uttryckt, ifrågasättas. Frågan om #SNgate och den kritik som nu förs fram i sociala medier, via SR Medierna och de debattinlägg som publicerats har i skrivande stund inte inte avhandlats i tidningens nyhetsrapportering.

Dagen efter ovanstående twitterinlägg kvittrar Kriss om saken igen. Denna gång apostroferas Åsa Kullgren:

”Ni ska nå upprörda arbetarklasspensionärer på Twitter? Många insändarskribenter har inte ens dator. Lycka till. Verkligen.”

En snäll tolkning av ovanstående inlägg är att SN vill främja den här typen av debatt, men att det i såna fall är SN:s forum som gäller. En annan är att landstingspolitikerna (Läs: undertecknad och Åsa Kullgren) är rent prilliga som försöker nå ut med ett budskap och skapa dialog genom sociala medier när det är vad som skrivs i tidningen SN som betyder någonting.

SN:s arrogans i fråga om den mediekritiska debatt som nu pågår under taggen SNgate i allmänhet och Kriss attityd som kommer till uttryck på Twitter i synnerhet är skolexempel på gammelmedias farbroderliga inställning till sociala medier:

• När allt kommer omkring är det vad som sägs i tidningen som räknas. Frågor och problemställningar i sociala medier kan med fördel avhandlas med armbågen om ens alls.
• Det är tidningen som äger problemformuleringsprivilegiet. Vilken fråga och vilken aspekt av en fråga som ska belysas och diskuteras ytterligare avgör tidningen, i det här fallet SN.

Just punkt nummer två blev för mig väldigt tydlig när tidningens ansvarige utgivare i dialog med Åsa Kullgren i måndags avböjde en debatt om #SNgate och sakligheten i tidningens rapportering om den så kallade arvodesaffären med motiveringen att ”Det där har vi ju diskuterat nu”. Istället föreslog Carstorp en debatt mellan Åsa Kullgren och moderaten Magnus Leivik om – just det – arvoden. På tal om ”Det där har vi ju diskuterat nu”.

SN visar nu med all önskvärd tydlighet att någon självkritik eller eget ansvar från tidningens sida inte är aktuellt. Man lägger istället alltså locket på för den så viktiga diskussionen om #SNgate. Tidningen anser sig vara felfria och accepterar således inga avvikande uppfattningar.

Principen som tycks tillämpas är ganska enkel:

1. Tidningsmonopolet har aldrig fel
2. Om det visar sig att tidningsmonopolet har fel, se punkt 1.

I samtal med enskilda politiker hänvisar nu SN:s journalister till att det råder ”insändarstorm” kring den så kallade ”arvodesfrågan” och att fortsatt hårdbevakning således bedöms relevant och nödvändigt. Denna princip tycks emellertid inte gälla den granskning och kritik som SN nu själva utsätts för.

Mediejättens skygglappar i fråga om fri och öppen debatt med högt i tak ger Carstorps uppmaningar om öppenhet och dialog ett minst sagt plastigt intryck tycker jag. Det är just denna brist på självkritik och lyhördhet för andras uppfattningar som lett till att den så kallade ”arvodesaffären” nu har utvecklats till ett #SNgate.

Att censurera sina kritiker i en debatt där man själv svär sig fri från ansvar genom att gömma sig bakom det fria ordet känns minst sagt befängt. Det lämnar en unken eftersmak och stärker bilden av Carstorp som en karikatyr av urtypen för den tredje statsmaktens mediemän, ivrigt påhejad av sin helt fristående ledarredaktion.

Tidigare inlägg i ämnet: ”Arvodesaffären” eller #SNgate – My side of the story

Andra röster kring #SNgate: PeO Wågström, Paul Ronge, Pär Abrahamsson, Macken, Mattias Jansson, Fredrik Strömberg, Spenatmamman, Pia Berthling, Informationschefens blogg, Peter Johansson, Lasse Nilsson, Johan Westerholm, Peter Soilander, Mikke Schirén, Peter Högberg, med flera.
_____
UPPDATERAD LÖR 19/3, 18:12
SR Medierna ”Mediernabloggen”,  Paul Ronge: ”Om skalpjakt genom åren #SNgate”
_____
Läs även andra bloggares åsikter om #SNgate, Landstinget Sörmland, Södermanlands Nyheter, politik, media, medias makt, Göran Carstorp, Lars Kriss, Åsa Kullgren, Fredrik Pettersson, ”Arvodesaffären”, sociala media, bloggar, twitter. Pingat på intressant.

Idag granskar SR Medierna tidningen SN:s rapportering om den så kallade ”arvodesaffären” i Landstinget Sörmland, där jag är aktiv som landstingsråd. SR Medierna arbetar utifrån följande frågeställning: Har Södermanlands Nyheters granskning övergått i kampanjjournalistik utan proportioner?

Den så kallade ”arvodesaffären” har kommit att prägla bilden av Landstinget Sörmland i media. Från den 24 augusti 2010 fram till idag har drygt 90 nyhetsartiklar publicerats i SN. Lägg där till drygt 80 insändare och debattinlägg. Det är således ingen överdrift att påstå att SN har bedömt denna fråga som ytterst relevant och dess nyhetsvärde som enormt. Detta trots att inga nya fakta har tillförts frågan på månader. Men, den så kallade ”arvodesaffären” håller nu på att förvandlas till något annat – ett #SN-gate kanske, där istället SN:s kampanjjournalistik rättmätigt hamnat under luppen.

Vad handlar då ”arvodesaffären” om?
Jo, det handlar om att den majoritet som tillträdde i Landstinget Sörmland 2008 valde att fördela de pengar som i budget var avsatta för arvoden på ett annat sätt än tidigare majoriteten. Istället för sex landstingsråd på heltid blev det fyra. De pengar som tidigare hade fördelats på de två övriga landstingsrådsposterna valde man nu istället att fördela på fler personer som ersättning för det arbete de utförde. Kakan var precis lika stor som tidigare, den enda skillnaden var att den delades upp i mindre bitar. Det formella fel som skedde var att några av dessa politiker inte utsågs av landstingsfullmäktige, utan av sina gruppledare. De fel som funnits har rättats till och idag har alla nödvändiga beslut fattats i demokratisk ordning.

Efter att de formella felen i beslut om arvoden uppdagats genom medias rapportering anlitade landstinget den världsledande revisionsbyrån PWC för att gå till botten med frågan. PWC friar oss helt från anklagelsen att vara ”giriga roffare” som förts fram i media och via politiska kampanjer och skriver att ”landstinget inte lidit ekonomisk skada”. Det har emellertid SN underlåtit att berätta, liksom att man inom landstinget bara omfördelat budgeten för landstingsråden, inte utökat den.

Så trots att de felaktigheter som ägt rum bakåt i tiden har rättats till, trots att en oberoende utredning slår fast att landstinget inte har lidit någon ekonomisk skada, trots att väljarna genom valet fått revidera politikens förtroende och trots att inga nya fakta har tillkommit så fortsätter SN att skriva om ”arvodesaffären”, ”olagliga arvoden” och fortsätter att utmåla landstingspolitiker som giriga roffare.

Varför SN, trots ovanstående, valt att fortsätta med sin milt uttryckt tillspetsade journalistik kring frågan kan jag ju givetvis bara spekulera kring. Men kanske får vi en förklaring i den replik som tidningens ansvarige utgivare och chefredaktör Göran Carstorp ger när landstingsstyrelsens ordförande, Åsa Kullgren och landstingsdirektör, Karin Welin i ett debattinlägg ifrågasätter SN:s osakliga rapportering:

”Det finns en djupt allvarlig och otidsenlig underton i den kanoneld som landstingsledningen nu smäller av mot SN. Den påminner om forna tiders maktspråk från överheten, och går ut på att få tyst på debatten.
Det var uppenbarligen också det underliggande uppdraget till konsulten som fått legitimera landstingets hantering av arvodesaffären. ”

Carstorp insinuerar alltså att den oberoende granskning som landstinget låtit revisionsbyrån PWC göra skulle vara på förhand uppgjord. Det är inga dåliga anklagelser och mot bakgrund av den analysen så förstår jag plötsligt SN:s exempellösa kampanjjournalistik – Jag ser med stort intresse fram emot en noggrann redovisning av de fakta och den bevisning som Carstorp bygger denna skarpa anklagelse på.

SN:s har i sin rapportering hela tiden vinklat artiklarna så att vi framställts på ett mycket ofördelaktigt sätt. Det är jävligt jobbigt när det drabbar en själv, men det är väl kanske något som man får lära sig att leva med som politiker. Men nyhetsrapporteringen har också vid ett flertal tillfällen innehållit rena faktafel och spekulationer och successivt har gränsen mellan fakta och fiktion, nyhetsjournalistik och opinionsjournalistik suddats ut. Ett tydligt exempel på detta är när SN i en nyhetsartikel, helt utan hänvisning till fakta eller sakliga argument, hävdar att ”landstingspolitikerna har haft en dold agenda”. Ett annan när landstingspolitiker påstås vara misstänkta för skattebrott. Så sent som igår retweetade tidningens nyhetschef och stf. ansvarig utgivare Johan Pfriem ett twitterinlägg signerat SN:s ledarskribent Lars Kriss, i vilken Kriss påstår att:

”Det är Kafka att ta skattemedel för att försvara sig mot skattebetalare som menar att man har tagit skattemedel.”

Detta med anledning av att landstingets informationschef anlitat en konsult för att hjälpa landstinget med kommunikationen. Jag kan inte låta bli att undra; Hur ska vi kunna få en saklig granskning när nyhetschefen och ansvarig utgivare redan bildat sig en uppfattning i frågan som än en gång stämmer in på bilden av oss som roffare?

Insändare publicerad i SN, den 28 februari 2011.

SN har en särställning i Nyköping, tidningen har monopolställning. SN ingår i koncernen Eskilstuna-Kuriren som äger samtliga fyra dagstidningar i länet samt annonsblad, tryckeri och reklambyrå. Koncernen når enligt egen uppgift 230 000 sörmlänningar varje dag. Det sätt som SN väljer att skildra verkligheten på påverkar givetvis hur vi som läser tidningen uppfattar saker i vår omgivning. Jag vill bestämt hävda att SN därför har ett stort ansvar för demokratin och det fria ordet och även ett ansvar att ge en så oberoende och sanningsenlig bild som möjligt. Det ansvaret lyser emellertid med sin frånvaro när tidningen upplåter insändarplats åt artiklar som uppmanar boende i Nyköping att storma landstingshuset och som jämför landstingsrådet Åsa Kullgren, med diktatorn Khadaffi!

Vid såväl ett personligt möte med mig och Åsa Kullgren som under ett telefonsamtal med mig uppvisade Carstorp en försonande attityd och en självkritik som ingav visst hopp hos mig och mina kollegor. Carstorp menade att insändare av ovannämnda slag aldrig borde ha publicerats. En efterklokhet som hjälpte föga när människor utsattes för snöbollar i huvudet, spottloskor och hotfulla tillmälen när intentionerna i ovannämnda insändare i det närmaste realiserades. Och tyvärr, ville det senare visa sig, gällde denna självkritiska och sunda eftertänksamhet enbart innanför lyckta dörrar. Och Carstorp visar nu med all önskvärd tydlighet att han inte har några som helst planer på att avvika från den hårda linje som fram till idag har lett till de aggressiva demonstrationer som nu hotar säkerheten.

När Carstorp möter samma kritik, som han så försonligt tog till sig med rynkade pannväck i personliga samtal, offentligt så menar alltså Carstorp att vi är ute för att ”få tyst på debatten.” Det är inte bara att tala med kluven tunga, det är också rent arrogant.

SN:s version av vad som händer och har hänt i den så kallade ”arvodesaffären” har i stort sett fått stå oemotsagd i över ett halvår nu. De få försök att ge en motbild av koncernens rapportering har arrogant ignorerats, trots att redaktionen bevisligen besökt min blogg tämligen frekvent och rimligtvis borde ha tagit del av den kritik jag framfört. När vi nu tar debatten med SN på deras egen hemmaplan så duckar den ansvarige utgivaren för de kritiska frågor de får avseende sin rapportering. Det är inte att stå upp för det fria ordet – Det är att gömma sig bakom monopolet!

Jag är 28 år. Det gör mig till Sveriges yngsta landstingsråd. Min närmsta kollega, Åsa Kullgren är 39 år och trebarnsmamma. Det gör även henne till en av de yngre landstingsråden i landet och en ganska udda fågel i floran av landstingspolitiker. Vi har ingen skuld i den så kallade arvodesaffären, vi är inga giriga roffare eller arroganta maktgalningar som till varje pris vill bekämpa medias rätt till det fria ordet.

Jag frågar mig vilken världsbild en chefredaktör för en tidning med monopolställning, som med sin kampanjjournalistik och omdömeslösa hantering av tidningens opinionssida piskat upp mobbstämningar mot förtroendevalda och tjänstemän i landstinget, har när HAN beskyller oss för att agera som överheten när vi ifrågasätter sakligheten i hans rapportering. Krav på saklighet, fakta och relevans borde väl rimligtvis även politiker få komma med, eller?

SN har genom sin rapportering sett till att hela södra Sörmland vet vad jag tjänar, det är ok – och ja, det är mycket pengar, nästan lika mycket som Carstorp själv. Men frågan är ju vad det enligt Carstorp ska kosta att vara politiker i Sörmland. Och frågan som jag och säkerligen flera med mig kommer att ställa sig är – Är det värt det? Och den frågan borde rimligen också Carstorp ställa sig – Är hans tidnings prestigefulla kamp mot landstinget värd priset av att förtroendevalda tvingas ställa sig själva frågan; Törs jag gå ut om kvällarna?

Carstorp har ännu inte besvarat de frågor som Kullgren och Welin ställer i sin debattartikel. Istället levererar han ett av de mest oempatiska svar jag läst på länge från en person i en sådan maktställning. Han kallar tonen i landstingets replik för ”otidsenlig” – Jag vill hävda att det otidsenliga är Carstorp. Som alltså är chefredaktör. För en tidning med monopolställning. Som når ca 80 procent av människorna i sitt distributionsområde. Som har mage att svära sig fri från allt vad hans tidning publicerat och hävda att husbonden och Goliat är vi. Så talar maktens mediemän.

Jag vill inte vakna upp om 10 år och inse att jag har sällat mig till skaran av gamla grå och bittra landstingspolitiker. Därför tar jag nu striden för vad jag menar är rätt och riktigt. Jag vet att mina odds att nå framgång mot mediemonopolet är rätt taskiga, men jag gör det ändå. För rätt ska vara rätt.

________________
UNDER STRECKET – KOMMENTARER OCH LÄNKAR. Ett efter ett tar nu partier som tidigare varit kraftfulla kritiker till hur frågan hanterats i landstinget till orda mot medias sjukliga intresse för frågan. I veckan gick Vänsterpartiet i Sörmland ut med ett uttalande där de skriver:

”Vi tar /…/ bestämt avstånd från den typen av populistiska inlägg i pressen och hotfulla protester som nu riskerar att leda till ett ökat politikerförakt och undergräva den demokratiska debatten. Att sänka debatten och rapporteringen till en sådan nivå gynnar bara partier som hämtar sin näring ur missnöje och förakt. ”

Även Kristdemokraterna, som i valrörelsen gjorde ett stort nummer av sin ”kamp mot rofferiet”, säger nu stopp.

Jag håller inte alltid med dessa partier i sak, den invändningen gäller framför allt KD, men jag beundrar och uppskattar deras rakryggade inlägg i debatten.

Kommunchefen Mattias Jansson som genom #KK-gate (Och ja, det är samma koncern då som nu) blev känd för den breda publiken kommenterar också rapporteringen kring den så kallade ”arvodesaffären”. Mer om detta även hos Peter Soliander, PeO Wågström ^{1, 2, 3}, Ann-Sofie Wågström, Björn Andersson, Alliansfritt Sverige, Jörgen Danielsson , SN:s ledarblogg, Anna Jerdén och Göran Benedicks.

Läs även andra bloggares åsikter om Landstinget Sörmland, Södermanlands Nyheter, SN, Göran Carstorp, Åsa Kullgren, Fredrik Pettersson, Karin Welin, medias makt, mediekritik, arvodesaffären, media, mediemonopol, SR Medierna. Pingat på intressant.

Det är ingen överdrift att påstå att detta drar ytterligare ett löjets skimmer över Claessons utspel.

Relaterat: ”När politiken kommer i andra hand…”, Val 2010, Alliansfritt Sverige, Ann-Sofie Wågström, PeO.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Landstinget Sörmland, Jörgen Danielsson, val 2010, Socialdemokraterna, Centerpartiet, smutskastning. Pingat på intressant.

Att det inom borgerligheten finns starka krafter som gör sitt yttersta för att valrörelsen ska handla om person istället för politik är ingen hemlighet. Det gör det emellertid inte mindre sorgligt. Dessa angrepp syftar till att flytta fokus från den politiska debatten till person och därmed reducera den politiska debatten till en popularitetstävling. Det är ett skamligt grepp, men barnsligt enkelt att ta till när man inte förmår angripa oss för våra insatser eller vår politik.

Claessons smått desperata lågvattenmärke till pressmeddelande kan möjligtvis förklaras av just det faktum att Socialdemokraterna i Landstinget Sörmland varit mycket framgångsrika i sin politik. Tillsammans med Folkpartiet och Miljöpartiet har vi vänt det ekonomiska underskottet till framgång. Det underskott som den moderatledda majoriteten, i vilken Claesson själv ingick, lämnade efter sig.

Under veckan som gått har vi Socialdemokrater i Sörmland rest runt i länets kommun och berättat om vår politik och hur vi vill fortsätta utveckla Landstinget Sörmland. Det tänker vi fortsätta göra. För oss handlar valet och valrörelsen om politik och framtidsvisioner.

Relaterat: Alliansfritt Sverige, SN, Ann-Sofie Wågström, PeO.

Läs även andra bloggares åsikter om Mattias Claesson, Centerpartiet, Sörmland, Landstinget Sörmland, val 2010, Socialdemokraterna, smutskastning. Pingat på intressant.

Idag lanserar vi en ny del i kampanjen ”Fredrik Pettersson 2010” – En digital supporterknapp.
Bli en del av kampanjen och tagga dig i bilden!

Läs mer om valet på Socialdemokraterna i Sörmlands valblogg: Val2010.nu. Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Landstinget Sörmland, Fredrik Pettersson, landstinget, Sörmland, Eskilstuna, Socialdemokraterna. Pingat på intressant.

– I vårt gröna budgetförslag för ökad trygghet så trycker vi på att vi vill se fler företagare i Foppatofflor.

På det viset lanserade Centerpartiets gruppledare Mattias Claesson sitt förslag i den pågående budgetdebatten i Sörmlandstingets fullmäktige.

Grönt och tryggt sa du?

Tack Anders för tipset! Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, politik, Landstinget Sörmland, Mattias Claesson, Foppatofflor, budget, #fail. Pingat på intressant.

Jag är född 1983 och uppväxt i stads­delen Nyfors i Eskilstuna. På 90-talet, då jag växte upp och gick i skolan, var Eskils­tuna en helt annan stad än vad den är i dag. Jag minns hur nazistiska och rasistiska klistermärken tapetserades utanför Ica, hur rakade skallar, bomberjackor och Ultima Thule blev hetaste mode på skolan och hur bög var ett av de mest frekvent förekommande okvädingsorden. Ja, jag skulle nog rentutav vilja hävda att det kanske till och med var enklare att komma ut som främlingsfientlig än som homosexuell i Eskilstuna under 90-talets­ första hälft. Sedan dess har enormt mycket hänt, staden har genomgått en fantastisk förändring från den trångsynta knivstaden till den stolta fristaden. [...]

Läs hela artikeln här.
____
Vill i övrigt slå ett slag för Marikas, som vanligt, mycket läsvärda inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, HBT, Springpride, Eskilstuna, Landstinget Sörmland, mångfald, Eskilstuna-Kuriren, debatt. Pingat på intressant.

Lotta Finstorp (M). Bild: SR Sörmland

Igår löd nyhetsrubrikerna: ”Moderaterna vill inte sänka skatten”
Radio Sörmland rapporterade om Sörmlandsmoderaternas förslag till landstingsbudget:

”Idag presenterade Moderaterna, som enda parti i landstinget, sitt budgetförslag för de kommande tre åren. Men Moderaterna gör inga ändringar när det gäller den höjda landstingsskatten trots att partiet ofta kritiserat höjningen.”

Idag, knappt 15 timmar senare, rapporterar samma nyhetskanal – Sveriges Radio Sörmland – att Finstorp är kritisk till den skattehöjning som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet genomförde som en åtgärd för att få ordning på ekonomin när vi tog över makten den 26 augusti 2008:

”– Skattehöjning är det sista man gör. Och med facit i hand, med tanke på hur mycket alliansregeringen sköt till, så hade inte sörmlänningarna behövt få skatten höjd, säger Lotta Finstorp.”

Hur ska du ha det Finstorp? Gör som vanligt och lova sänkt skatt då om den justering som genomförts under vårt styre nu inte behövs, eller är det så att det är lätt att yla om sänkta skatter tills den dagen kommer då man själv ska ta ansvar för en budget som ska hålla?

Lotta Finstorp (M) menar också att det faktum att Landstinget Sörmland vänt underskott till framgång sedan Den nya majoriteten tog över makten den 26 augusti 2008 beror på den borgerliga alliansregeringen och inte landstingets eget arbete.

Att Finstorp inte vill tillskriva den politiska majoriteten äran för de framsteg som landstinget trots allt gjort sedan hon själv tvingades lämna ifrån sig makten kan jag till viss del förstå. Men att ta heder och ära av personalen vars hårda slit möjliggjort landstingets framgång är rent utav fräckt.

Den naturliga följdfrågan på Finstorps påstående blir ju då: Vems fel det var att landstingets ekonomi var i fritt fall, vårdköerna långa, kvaliteten bristfällig när Lotta själv satt vid makten, fram till den 26 augusti 2008? Var det hennes eget fel, Sörmlandsmoderaternas fel, alliansregeringens fel eller var det kanske som vanligt när Moderaterna får återge historien den socialdemokratiska oppositionen i riksdag och landstings fel? Nej Finstorp, du är precis som den politik du företräder – inte särskilt trovärdig.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Landstinget Sörmland, Moderaterna, val 2010, Lotta Finstorp. Pingat på intressant.