Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomsarbetslöshet, synvilla, Fredrik Reinfeldt, jobb, regeringen, Moderaterna, val 2010. Pingat på intressant.

”Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb”

Och vann det gjorde de, Alliansen.
Skickligt kamouflerade i ljusblå arbetarskrud och med löften om arbetslinje och välfärd tågade borgerligheten in i Rosenbad, anförda av ”Det nya arbetarpartiet”.

När plakatretoriken skulle omsättas i praktiken var det nog många som höjde på ögonbrynen av ”det nya arbetarpartiets” minst sagt oortodoxa definition av arbetslinjen och deras sätt att främja välfärden och verka i den svenska modellens anda. Alexandra har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för huvuddragen i regeringens åtgärder för att uppnå detta:

att aktivt se till att människor lämnar facket och a-kassan; att försämra anställningstryggheten och sänka arbetslöshetsförsäkringen; att skattesubventionera lågavlönade hushållsnära tjänster; att införa vårdnadsbidrag; att sänka ersättningsnivåerna för sjuka och småbarnsföräldrar; att utförsäkra sjuka; att lägga ner Arbetslivsinstitutet och skära ner på resurserna till Arbetsmiljöverket; att införa en vårdmodell som ökar hälsoklyftorna; att sälja ut allmännyttan; att införa gräddfiler inom vården; att inte vidta åtgärder för att värna den svenska modellen efter Lavaldomen; att avveckla den aktiva arbetsmarknadspolitiken; att låta Kristdemokraterna ta över hbt-frågor.

Med en stor del av vallöftena infriade och massor av reformer i ryggen börjar det nu bli dags att summera upp innevarande mandatperiod och skriva bokslut Reinfeldt: Med ökade klyftor, större orättvisor, ökad arbetslöshet, större utanförskap och minskad sysselsättning som de mest påtagliga konsekvenserna av fyra år med Alliansen vid regeringsrodret kan man konstatera att regeringen Reinfeldts politik inte byggt ett välfärdssamhälle, den har cementerat ett klassamhälle. Falsk varudeklaration tror jag att det kallas för inom näringslivet, en terminologi som även regeringsanhängarna torde vara bekanta med.

Istället för ett välfärdssamhälle har den borgerliga regeringen under innevarande mandatperiod påbörjat förvandlingen av Sverige från en välfärdsnation till en internationell lågprisgrossist som rear ut våra gemensamt ägda tillgångar till multinationella riskkapitalister, alltmedan tillvaron för de egna medborgarna hårdnar i takt med att konsekvenserna av den förda politiken blir synliga och ett kallare Sverige växer fram. Ett land där skattsedeln förvandlas till en röd prislapp för de mest välbärgade på bekostnad av kvalitet och rättvisa i välfärden, Landet Lidl tar form.

Von Lidl själv behöver självklart inte vara bekymrad över bristfällig kvalitet i välfärden. För de som har mycket pengar har ju möjlighet att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. De pengarna har Moderaterna dessutom sett till att de välbärgade har fått tillbaka med råge genom ordentliga skattesänkningar till dem som har och tjänar allra mest.

Med löften om ytterligare skattesänkningar försöker valfebriga Moderater schlingra sig ur den minst sagt prekära situation som de försatt sig i. Alltmedan de egna partianhängarna, utan spår av minsta gnutta skam i kroppen gör vågen över allt mer uppenbara orättvisor eller lovordar resultatet av den egna politiken som gjort det möjligt att med kort varsel ringa in en invandrarkvinna som till en billig penning torkar upp bajset i den egna trappen som man själv är för fin för att göra, fortsätter klyftorna att öka och Sverige att halka efter.

Men vi köper inte konceptet med dåligt kamouflerade högerpolitiker i arbetarskrud, inte en gång till. Moderaterna har inte lösningarna på Sveriges problem, för det krävs en helt annan politik. En politik som sätter välfärd före ytterligare skattesänkningar och som inser att framgång kräver rättvisa. Landet Lidl är inte ett värdigt alternativ för en välfärdsnation som Sverige. Mot borgerlighetens politik ställer vi idén om Sverige som möjligheternas land med en solidariskt finansierad välfärd, en sjukvård som ges efter behov och inte plånbokens storlek, ett samhälle där alla ska med och alla kan bidra. Den idén sparkar borgerlighetens Landet Lidl – Därför är jag också övertygad om att väljarnas dom sparkar Alliansen i höstens val. För när det kommer till jobben och välfärden så väljer väljarna kvalitet och rättvisa framför röda prislappar och nya orättvisor. När det kommer till arbetarpartier har Moderaterna genom sin politik med all önskvärd tydlighet visat att det bara finns ett – Originalet. Socialdemokraterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, val 2010, Alliansen, De rödgröna, Landet Lidl, Möjligheternas Sverige, Socialdemokraterna, arbetareparti, välfärd, jobb, regeringen, Reinfeldt, Netroots. Pingat på intressant.

Peter Andersson var i vanlig ordning snabb med att kommentera.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, jobb, jobben, jobbävning, val 2010, Socialdemokraterna, de rödgröna, arbete. Pingat på intressant.

Idag är det 9 månader och 4 dagar kvar till valet. Färska siffror pekar på regeringsskifte, dessa ska vi nog inte ta för sant ur just den aspekten men de talar sitt tydliga språk ur en helt annan – Regeringen har problem, något som även Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann medger i sitt nyhetsbrev daterat den 15 december 2009:

Enligt de senaste opinionsundersökningarna förlorar moderaterna stöd och gapet mellan blocken växer. Detta innebär att vi befinner oss i underläge när vi går in i valåret 2010.

Så långt är jag helt överens med Schlingmann. Hans analys av den uppkomna situationen pekar dock på totalt bristande sjukdomsinsikt:

Skälen till att utvecklingen tagit denna vändning är flera. Vi närmar oss slutet av en tuff mandatperiod där vi haft en internationell finanskris att hantera och vi har under denna period tagit långsiktigt ansvar, vilket inte alltid omedelbart lönar sig.

Jag vill med bestämdhet hävda att regeringspartiernas dalande opinionskurva varken beror på internationell finanskris eller regeringens fantastiska förmåga att fatta långsiktiga beslut, utan är snarare resultatet av en de allt mer uppenbara orättvisorna i regeringens politik.

Att beskriva verkligheten på ett sådant sätt så att människor känner igen sig har länge varit Schlingmanns styrka tillika en viktig framgångsfaktor för Moderaterna. Denna förmåga tycks nu ha utvecklats på samma sätt som partiets opinionssiffror. Schlingmann verklighetssanering är emellertid kanske bara ytterligare ett exempel på att Moderaterna är gungning.

För trots höga förtroendesiffror och ett tämligen lyckat EU-ordförandeskap växer gapet mellan allianspartierna och de rödgröna till de sistnämndas favör.  Så pass många undersökningar pratar nu samma språk att det till och med är på sin plats att fråga sig huruvida det är relevant att räkna med Kristdemokraterna, som allt som oftast trillar ur riksdagen i opinionsmätningarna, i ett eventuellt alliansregeringsunderlag efter 2010.

Med mindre än ett år kvar till valet lämnar regeringspartierna en del att önska ifråga om tydlighet och ledarskapsförmåga. Jag vill särskilt nämna tre svaga punkter hos regeringens största parti, som jag menar kan bli avgörande för valutgången:

1. Förmågan att ta ansvar för Sverige
Vi har hört det flera gånger under mandatperioden, företrädare för regeringspartierna tenderar att ta till brösttoner och sandlåderetorik när motgångarna hopar sig och politiken inte håller.

– Vad gjorde sossarna under sina 12 år då?

Är en flitigt använd fras när den egna politiken inte håller. Men faktum är att valet 2010 kommer att handla om 2 saker:

A) Vad regeringen har gjort under innevarande mandatperiod.
Vad sa de, vad gjorde de, vad blev det av klyftorna, utanförskapet och trygghetsförsäkringarna? Forna Socialdemokratiska regeringar har redan dömts av väljarna i tidigare val och till och med dömts bort i senaste valet 2006. Vi har gjort vår hemläxa, omprövat och omformulerat politiken. Nu handlar det om alliansens CV, då duger det inte att möta skarp befogad kritik med fraser som ”- Men du då?!”

B) Vad vill regeringsalternativen med Sverige, vad har man för politik och visioner för framtiden?

2. Förmågan att prata om sin politik och vad ni vill med Sverige
Detta avhandlas egentligen under föregående punkt B men är ändå värt att nämnas igen – Vad vill man med framtiden? Vi går till val på en politik för solidaritet och jämlikhet, för jobb och gröna satsningar – Vad vill moderaterna med Sverige?

3. Moderaternas slingrande retorik i fråga om passivt stöd från SD
Mycket pekar på att Sverigedemokraterna sannolikt kommer att ta sig över riksdagens 4-procentspärr i valet 2010. Jag är tämligen övertygad om att Moderaterna inte kommer att bjuda in Sverigedemokraterna att sitta i en borgerlig regering, kring den saken har Reinfeldt varit tydlig. Det finns ingen som helst grund att tro att Reinfeldt vill ha något som helst samröre med partiet. Men, faktum kvarstår att Reinfeldt inte behöver lämna in sin avskedsansökan om han inte har en majoritet mot sig i riksdagen efter valet 2010. Om de rödgröna inte får majoritet i riksdagen kan således Reinfeldts regering sitta kvar med passivt stöd av Sverigedemokraterna. Vid en sådan situation skulle vi alltså ha en borgerlig regering, som dessutom lutar sig mot stöd av ett främlingsfientligt parti, i fyra år till. Av de tre uppräknade punkterna här ovan torde denna vara den enklast avhjälpta för Moderatledarens vidkommande.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Per Schlingmann, Regeringen, Fredrik Reinfeldt, politik, val 2010, Socialdemokraterna, de rödgröna, alliansen, Sverigedemokraterna, trygghetsförsäkringar, jobbbävning, utanförskap, jobb. Pingat på intressant.

Om mindre än 300 dagar är det val. I Sörmland toppas Moderaternas riksdagsvalslista av en man som går i bräschen för moderaternas sjuka regler och hetsjakt på sjuka människor och av en kvinna som enligt egen utsago i valrörelsen står och lovar en massa saker som sen inte stämmer utan det är mer för att få bra rubriker.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, val 2010, Lotta Finstorp, Per Westerberg, Anders Borg, regeringen, sjukregler, politik, sjukskrivna, jobb, Sörmland. Pingat på intressant.

Många människor, såväl inom privat som offentlig sektor, arbetar på obekväma arbetstider. Kvälls-, natt- och helgarbete är nödvändigt för att vårt samhälle ska fungera och för att vi ska få tillgång de tjänster och den service som vi behöver. En förutsättning för att personer med barn ska kunna arbeta på obekväma arbetstider är att det finns en väl utbyggd barnomsorg som finns till hands även kvällar, nätter och helger. Tyvärr erbjuds idag inte den servicen i många delar av vårt land, vilket innebär att många människor blir tvungna att tacka nej till arbete på obekväma arbetstider eller till och med väljer att flytta till annan ort där denna service erbjuds.

- Detta är ett oerhört viktigt beslut för många, många människor, säger en märkbart nöjd Monica Johansson (S) och fortsätter:

- Det är viktigt för att detta är en jobbkongress. Samhällets ställer krav på att människor ska arbeta, då måste samhället ställa upp med barnomsorg. Det här beslutet gör det också lättare för personer med barn som jobbar obekväma arbetstider att behålla jobbet när livet förändras.

Relaterat: aftonbladet.se

Läs även andra bloggares åsikter om #jobb09, jobbkongress, socialdemokraterna, Katrineholm, Monica Johansson, politik, barnomsorg, jobb. Pingat på intressant.