Hägglund inleder sin debattartikel med att nackstyvt konstatera att:

Nyligen fick vi bekräftat att vårdnadsbidraget är populärt. En Sifoundersökning visar att 81 procent av väljarna säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget. Endast 8 procent av befolkningen vill avskaffa det. Dessutom vill 77 procent bibehålla eller öka nivån på vårdnadsbidraget.

Nej, det fick vi inte.

Som bland annat Susanna Birgersson på Eskilstuna-Kurirens ledarsida så förtjänstfullt påvisat så säger den Sifoundersökning som KD-ledaren hänvisar till egentligen ingenting om svenska folkets attityd till vårdnadsbidraget.

De 1000 intervjupersoner vars svar ligger till grund för resultatet har alla fått svara på huruvida det ska vara obligatoriskt, frivilligt eller förbjudet för Sveriges kommuner att erbjuda vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar till barn under tre år. Av de tillfrågade svarade 81 procent, dvs. 810 personer att de anser att det ska vara frivilligt eller obligatoriskt. Märk väl – 81 procent svarar att de anser att det ska vara frivilligt eller obligatoriskt för kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag. Men när KD-ledaren själv ska tolka resultatet sker det minst sagt en smula frikostigt: ”81 procent av väljarna säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget.”. Det är med andra ord ingen överdrift att hävda att Hägglund tolkar den aktuella Sifoundersökningen som Fan läser bibeln.

En övervägande majoritet, närmare bestämt 51 procent av de tillfrågade, anser dessutom att det ska vara frivilligt för kommunerna att erbjuda detta bidrag. 30 procent, en tummetott i sammanhanget, tycker alltså att vårdnadsbidraget ska vara obligatoriskt.

Hägglund skriver vidare i sin debattartikel att:

Vår ambition är inte bara att alla som vill nyttja vårdnadsbidraget ska få det. /…/Vi vill att det nya vårdnadsbidraget ska vara minst 6000 kronor istället för dagens 3000. Det här är genuin kristdemokratisk politik.

Är det bara undertecknad som funderar kring hur Kristdemokraterna har tänkt finansiera sin genuina KD-politik (Läs: bidragspolitik)? För nog torde det bli dyrare om en majoritet av Sveriges småbarnsföräldrar transformeras från lönearbetare till bidragsberoende, eller?

Den enda reform som skenliberalen Hägglund kraftfullt tar avstånd från i sin debattartikel är individualiserad föräldraförsäkring, dvs. en reform som fastslår att män och kvinnor förutsätts ta lika stort ansvar för sina barn och således även betraktas och avlönas som jämställda på arbetsmarknaden. Något som Hägglund avfärdar som ”en politik för kvotering, pekpinnar och en syn på familjen som en kugge i ett offentligt styrt maskineri.” Istället förordar KD alltså en lösning där småbarnsföräldrar (Läs: Kvinnor) byter bort lönearbete och stannar hemma med sina barn för ett vårdnadsbidrag om 6000 kronor i månaden.

Det känns nästan lika taskigt att vara en av dem som skriker – Kejsaren är ju naken. Men allvarligt talat, att ett parti som i en majoritet av opinionsmätningarna ligger under riksdagsspärren självutnämner sig till språkrör för verklighetens folk är sorgligt. Att samma parti kallar familjepolitik a lá 20-talet för frihetsfrämjande är löjeväckande och att man dessutom ljuger och trixar med statistiken för att påvisa svenska folkets massiva stöd för denna skattesubventionerade anti-jämställdhetspolitik är rent patetiskt.

Medan verklighetsfrånvända kristdemokrater alltjämt uppehåller sig i sin högerpopulistiska glasbubbla kan vi som tillhör den ca 96,4 procent stora minoritet av väljarkåren som inte inryms i KD:s definition av verklighetens folk konstatera att – Nej, man löser inte gamla orättvisor med nya och man löser inte framtidens problem med 20-talets politik.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, politik, debatt, Göran Hägglund, vårdnadsbidrag, jämställdhet, val 2010, verklighetens folk. Pingat på intressant.

¹

Denna blogg är enligt egen etikett är en oberoende blogg om Allians för Sverige. Bloggen som drivs av Olah Örtengren, som också är en av personerna bakom konstgräsrotsprojektet Alliansens vänner, har existerat under en tid, men först nu hänvisar centrala partiföreträdare till den som en offentlig nyhetskanal.

Ironiskt nog möts bloggbesökarna av kavalkad av reklambilder på lättklädda kvinnor, något som känns som en ytterst olämplig inramning för en blogg som partisekreteraren hänvisar till i samma andetag som han utropar Moderaterna som Sveriges bästa jämställdhetsparti.

För egen del har jag svårt att ta regeringens politik på allvar som det är. Det blir inte lättare med en könsstereotyp och kvinno-objektifierande inramning.

Relaterat: Alliansfritt Sverige.
______________________
¹ Bilden är hopsatt utifrån en skärmdump från alltomalliansen.se, den 11 januari 2010.

Läs även andra bloggares åsikter om Per Schlingmann, Moderaterna, politik, Allt om alliansen, Olah Örtengren, jämställdhet, feminism, val 2010, bloggosfären, regeringsbloggar, bloggar, bloggare. Pingat på intressant.

Schlingmann skriver att det finns ett par områden som är helt avgörande och som måste stå i fokus för politiken framöver om samhället ska bli mer jämställt. Något som Schlingmann härvid tar upp är vikten av att män tar ett större ansvar under barnens första år. Partisekreteraren skriver att ”Det är välkänt att föräldraskapet för kvinnor leder till avbräck och sämre löneutveckling medan det för män har motsatt effekt.”

I sitt handlingsprogram slår Moderaterna tydligt fast att ” Lösningen ligger inte i att kvotera eller stifta tvingande lagar.” Och i dagens nyhetsbrev skriver Schlingmann att ”Inriktningen måste vara att fortsätta göra det mer lönsamt för kvinnor att arbeta.” Som lite kuriosa kan nämnas att enligt TCO:s pappaindex, som presenterades den 2 mars i år, har andelen pappor som tagit ut föräldrapenning stagnerat under Alliansens regeringsinnehav. Med den takt index nu ökar, 1,2 enheter per år, kommer det att ta 51 år (!) innan föräldrarna delar lika på föräldraledigheten.

Hur som helst, Schlingmann avslutar sin jämställdhetsproklamation med att konstatera att ”Med vår politik ökar vi kvinnors nettolöner. Under mandatperioden har alla arbetande kvinnor fått dramatiskt sänkt skatt./…/ Låt oss nu visa människor att det är moderaterna som driver kvinnors villkor och har en politik som gör skillnad.”

Schlingmann har möjligtvis rätt i att kvinnors nettoinkomst har ökat, men det spelar ju ingen större roll när männens nettoinkomst har ökat ännu mer, en detalj som Schlingmann glömt att nämna i dagens nyhetsbrev. I realiteten ökade inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor med 1000 kronor per månad mellan 2006 och 2008 enligt beräkningar från Riksdagens utredningstjänst. Lägg där till att nästan 60 procent av regeringens samlade reformer som påverkar individers inkomster har tillfallit män (Riksdagens utredningstjänst Dnr 2008:1318), att 56 procent av den avskaffade fastighetsskatten och 60 procent av den avskaffade förmögenhetsskatten tillfallit män, något som också Krassman uppmärksammar idag. Samtidigt påverkas kvinnors nettoinkomster i högre utsträcknings än mäns av försämringarna i socialförsäkringssystemet.

Det spelar således ingen roll om regeringen ger kvinnor mer pengar i plånboken. För så länge de fortsätter att ge männen mer kommer klyftorna att öka och samhället förbli ojämställt.

Jag kan konstatera att när det gäller jämställdhet så lämnar Moderaternas politik, som så mången gång förut, en del att önska.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, jämställdhet, feminism, Moderaterna, ökade klyftor, Per Schlingmann, val 2010. Pingat på intressant.

Någon klok person lär ha sagt:

Att vara kvinna är att ständigt gå omkring i för små skor. Att vara feminist är att inse att det inte är fötterna som är för stora – utan skorna som är för små.

Jag känner ingen som påstår sig vara emot jämställdhet, jag känner heller inte till något politiskt parti som inte påstår sig tycka att jämställdhet är viktigt. Ändå är inte samhället jämställt. Och det, vill jag understyrka, är ingen uppfattning – Det är fakta.

Att jämställdheten nu ser ut att bli en valfråga är således mycket välkommet och förhoppningsvis något som kan skynda på den annars så evolutionssega utvecklingen på området. Och det behövs. För jag kan konstatera att valförlusten 2006 inte bara var socialdemokratins förlust, det var framför allt feminismens och kvinnornas valförlust. Vi ser nu hur jämställdheten får stå tillbaka när borgerligheten går framåt.

I en debattartikel i Aftonbladet igår visade De rödgröna partiledarna att regeringens ekonomiska politik förstärker den konservativa synen på kvinnor och män:

”Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.”

Moderaterna är lika lite ett feministiskt parti som de är ett arbetareparti. För vid sidan av arbetarna är det just kvinnorna som får betala det högsta priset när skatten ska sänkas för de mest välbärgade, männen.

Det räcker inte med att talk the talk om man inte är beredd att walk the walk. Jag är stolt över att vi har en finansminister som kallar sig för feminist, men det spelar ju ingen större roll när han på punkt efter punkt, i beslut efter beslut bedriver en politik som ökar ojämlikheten i samhället i allmänhet och mellan män i kvinnor i synnerhet.

I höst är det upp till väljarna att avgöra – Fortsättning eller förändring. Sverige behöver en feministisk regering, en regering som på allvar sätter jämställdheten på agendan och som gör åtminstone varannan dag till en kvinnodag. Men tills dess, passa på att fira 8 mars, internationella kvinnodagen. För imorgon är det 364 mansdagar kvar till nästa.

Relaterat: HBT-sossen, Anders Wallner, Ilona Szatmari Waldau, Alliansfritt Sverige, Krassman.

Läs även andra bloggares åsikter om Internationella kvinnodagen, 8 mars, feminism, jämställdhet, politik, val 2010, alliansen, De rödgröna, regeringen. Pingat på intressant.

Ann Berglund, som idag sitter i fullmäktige på Vänsterpartimandat, är en av de "Nya Moderaterna" på landstingslistan.

Sörmlandsmoderaterna fastställde i helgen sina fyra listor inför landstingsvalet i höst.

Jag kan konstatera att den nya jämställdhetsprofil som partiet via centrala utspel försökt anamma inte påverkat partiets interna arbete avsevärt. Från valkretsen för Nyköping ställer partiet upp med rena herrklubben, topp-3 och fyra av de sex första namnen på listan är män. Toppar den listan gör partiets före detta gruppledare tillika tidigare landstingsstyrelse ordföranden Gustaf Wachtmeister följd av Daniel Portnoff och Magnus Leivik, som med sina 32 år är den yngste kandidaten på valbar plats.

En topplacering får också oppositionsrådet Lotta Finstorp från Flen som även står på valbar plats till Riksdagen samt Ann Berglund som hamnar på andra plats på Eskilstuna-listan. Berglund sitter idag i landstingsfullmäktige på Vänsterpartimandat.

[UPPDATERAT 14:20] Noterar att även Eskilstuna-Kuriren nu rapporterar om Moderaternas landstingsnomineringar.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Sörmlandsmoderaterna, Sörmland, Landstinget Sörmland, val 2010, jämställdhet, Gustaf Wachtmeister, Lotta Finstorp. Pingat på intressant.

_______________
Rekommenderar idag också Alexandra ”HBT-sossen” Einerstams välskrivna inlägg ”Därför vinner de Rödgröna valet”.

– De går i opposition med sig själva, säger jämställdhetsexperten Gertrud Åström om Moderaternas nya analys av jämställdhetsfrågan.

Moderaternas jämställdhetspolitiska plattform är emellertid mager vad gäller reella förslag på skarpa åtgärder. Återigen är det främst retoriken som friserats.

– /…/ de undviker det som är statens viktigaste styrmedel, nämligen lagstiftning, menar Åström.

Alex Voronov på Eskilstuna-Kurirens ledarsida (ob lib) har också sett igenom Moderaternas nyvunna intresse för jämställdhet. I en kommentar på ledarbloggen skriver Voronov att:

”[jag] kan inte slå bort tanken att det även handlar om taktik.

Partiet behöver stärka sin jämställdhetsprofil och väljer en fråga som är lättbegriplig och kontroversiell utan att uppröra en folkmajoritet. Moderaterna gör alltså en märkbar positionsförflyttning med ett minimum av opinionsrisk.

Det finns ett område där kvotering är betydligt rimligare från principiella utgångspunkter och mer verkningsfull för jämställdheten – föräldraförsäkringen. Men det är betydligt känsligare opinionsmässigt.”

Jag välkomnar Moderaternas plötsliga intresse för jämställdhet, även om jag betvivlar de ädla intentionerna. Men partiet lär få det svårt att övertyga väljarna om att ökad jämställdhet bäst uppnås genom att rösta en högerallians med Kristdemokraterna till makten.

Björn Fridén på Alliansfritt Sverige konstaterar att sent ska syndaren vakna. Även Johan Westerholm har noterat Moderaternas nya jämställdhetspolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, val 2010, Moderaterna, jämställdhet, feminism, triangulering, taktik, retorik, föräldraförsäkring, kvotering, Gertrud Åström. Pingat på intressant.

Hej! Kul att hitta en massa olika citat från media, trots att ingen ens bemödat sig om att höra sig för om det är rätt uppfattat från källan. Att snabbt klistra på etikett på en person och sedan diskutera den brukar vara lättvindligt och skönt; då får man debatten dit man vill.

Alltså: I intervjun sade jag att mindre partier på mindre orter är glada om de överhuvudtaget får fram ett förslag på en person som är intresserad. Men stora politiskt korrekta partier som (S) hävdar ”varannan damernas” till KF och är klockrent PK! Men när de sedan väljer till nämnder och styrelser så är det 90% män som gäller – detta gör mig så förbannat trött! PÅ HYCKLERIET!

Att vi i Gnesta har 3 (av 5) nämder som leds av starka Allianskvinnor spelar i sammanhanget ingen roll! Trots att de står för ca 92% av dern totala budgetomslutningen ik kommunen! (S) har 1 (en) v.ordf av 5!
I nyvalda kommunkoncernen är 2/3 kvinnor frtån Alliansen, från (s) har man valt 2 st män, av två möjliga!

Det är därför skönt att slippa journalistiskt filter:
Aktuellt den 28 dec 2009
Reportaget börjar ca 21.02
http://svtplay.se/t/102534/aktuellt

I Gnesta är (S) den största busen avs hyckleri och PK, inte Alliansen.
Men detta vågar du kanske inte ta med som kommentar, då etiketten inte stämmer!

MVH
Henric Sörblad, KSO
Gnesta kommun

Henric Sörblad,
Jag vill understyrka att jag i mitt blogginlägg enkom citerar dig, utan att varken värdera eller argumentera – det lämnar jag i det här fallet åt betraktaren. Eftersom du antyder att du varit felciterad i Södermanlands Nyheter som ursprungligen publicerade citatet föreslår jag att du vänder dig till tidningen med en anmodan om rättelse.

Självklart spelar den faktiska representationen roll, det är därvid glädjande att ni har starka kvinnor på betydande poster i kommunen. Vad jag dock vänder mig mot är inte hur den faktiska representationen ser ut, utan ditt sätt att se på kön som  underordnat ”individuella kvaliteter”. Det tyder på en okunskap om det sociala och faktiska könets betydelse men även en människosyn som jag inte delar. Jag måste dock säga att jag beundrar din tydlighet i fråga om vikten av jämställdhet och representation i politiska församlingar, det gör alternativen tydligare när Gnestaborna går till valurnorna i september.

Vänligen,
Fredrik Pettersson

Läs även andra bloggares åsikter om Henric Sörblad, Moderaterna, Gnesta kommun, val 2010, jämställdhet, kön, bloggosfären, replik, genmäle. Pingat på intressant.

Är ni ett feministiskt parti?
- Nej. Vi arbetar utifrån alla människors lika värde

KÄLLA: 96 rappa frågor och svar på Kristdemokraternas hemsida.

Är det bara jag eller finns det fler som inte förstår ovanstående resonemang? Det känns lite grand som att på frågan om man är vegetarian svara:

- Nej. Jag äter inte kött.

Om nu KD är verklighetens folk så behöver jag nog en verklighetens tolk.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, KD, feminism, jämställdhet, verklighetens folk, politik, val 2010. Pingat på intressant.