NOTERAT. Det lär bli konkurrens om de populistiska flosklerna i kommande valrörelse.

Mot bakgrund av ovanstående kan jag konstatera att det börjar bli trångt i högerns alternativa verklighet, och frågan är ju hur verklighetens folk egentligen ska klara av att hålla isär de politiska alternativen – Sverigedemokraterna och Ny Kristdemokrati.

Relaterat: Alliansfritt Sverige, Peter Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om Verklighetens folk, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, politik, Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, populism, val 2010

VERKLIGHETENS FOLK. På Kristdemokraternas hemsida presenteras nu en tydlig definition av vad och vilka som avses med ”Verklighetens folk”, detta i form av ett frågor-och-svar-dokument. Här nedan återges de centrala delarna av dokumentet med länkar till lite Kd-relaterad inspirationsläsning så som nyhetsartiklar, intervjuer, politiska manifest och riksdagsmotioner. Håll till godo!

Q: Vad menas med verklighetens folk?
A: Verklighetens folk är människor som lever sina liv som folk gör mest. Du och jag. Det är alla vi som gjort livsval som vänstern tycker är fel.

Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på ”Så ska det låta” på TV. Som inte vill att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket och som inte ser varje val i livet som ett resultat av förtryckande strukturer. Verklighetens folk ser inte världen genom ideologiska glasögon i första hand. Verklighetens folk har självklart ideologiska uppfattningar, men skriver inte nödvändigtvis andra på näsan hur de ska göra och tycka eller tycker att alla åsikter ska resultera i en ny lagreglering, ett nytt förbud eller ett nytt styrande bidrag.

Vanligt folk är obekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas, men blir förskräckta när politiker vill ta till lagstiftning för att ändra deras livsstil. Klicka här för att läsa resten av artikeln »

Konst, konstigt eller bara trams?

Lars Pettersson på Södermanlands Nyheter fortsätter jakten på den Hägglundska definitionen av ”verklighetens folk”. Med anledning av fotografen Naomi Harris utställning om den amerikanska swingerskulturen som just nu gästar Stockholm frågar sig Pettersson vem som enligt den högerreligiösa konst- och kulturkritikens nya förkämpe, socialminister Göran Hägglund, i sammanhanget kan tänkas representera verklighetens folk:

”Naomi Harris, utställningens besökare eller lastbilschaufföreren som har sex med grannens fru?”

Pettersson sätter fingret på öm punkt i Hägglunds resonemang. För visst finns det god grund för den cyniskt lagda att ifrågasätta den kristna högerns desperata försök att framstå som lite kaxigt och folkligt värdekonservativt liberala. Inte minst då strategin tycks gå ut på att kraftfullt vända sig mot ”kulturvänsterns” försök att ”styra vanliga människor”, medan man samtidigt stångar pannan blodig för att exempelvis stoppa människor av samma kön från att få ingå äktenskap.

Själv kan jag ändå inte låta bli att beundra kulturkritiker Hägglunds energi och smått rättshaveristiska beteende – Medan övriga partier fokuserar på jobben, välfärden och att få Sverige ur krisen går Kristdemokraterna sin egen väg och med en dåres envishet fortsätter Hägglund att väderkvarnsfäkta sig in i valrörelsen, det är modigt på något sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Verklighetens folk, SN, Södermanlands Nyheter, Naomi Harris