– Jag har under mina år i den här rollen aldrig tidigare upplevt ett så positivt gensvar [...]. Det har varit en otroligt positiv respons, så kommenterar idag Göran Hägglund (KD) Verklighetens folk-kampanjen i Tidningen Dagen.

Anders Utbult på Alliansfritt Sverige konstaterar dock att Hägglunds smått euforiska upplevelse av sin och Kristdemokraternas light-populistiska satsning inte har någon som helst förankring i just verkligheten. Sedan utspelet om verklighetens folk har partiets opinionssiffror nämligen bara fortsatt att dala.

Läs tidigare inlägg om Verklighetens folk här:
Jakten på verklighetens folk och kampen för bra konst går vidare
Här är dom – Verklighetens folk!
Same shit different name?
Vad får dom allt ifrån?
Kampen om orden fortsätter
KD-logik

Läs även andra bloggares åsikter om Verklighetens folk, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, val 2010, Alliansfritt Sverige, politik, populism. Pingat på intressant.

NOTERAT. Vilka företräder egentligen verklighetens folk och vilka är det riktiga trygghetspartiet? Dagens kristdemokratiska utspel på DN Debatt visar att det inte bara är i fråga om ”verklighetens folk” som det råder en konkurrenssituation om ord och epitet mellan KD och SD:

”/…/ det behövs ett RIKTIGT trygghetsparti i Sveriges riksdag. Och den rollen – mena jag – att vi ska ha. Vi är det RIKTIGA trygghetspartiet”

Jimmie Åkesson, partiledare SD, i sitt tal inför riksårsmötet 2008.

”Vi kristdemokrater är ett trygghetsparti”

Göran Hägglund, partiledare KD, m fl. på DN Debatt idag.

Min stilla undran som dryftades i förra veckan blogg kvarstår:

”Frågan är ju hur verklighetens folk egentligen ska klara av att hålla isär de politiska alternativen – Sverigedemokraterna och Ny Kristdemokrati.”

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra – Är riksdagen stor nog för två ”verklighetsförankrade” värdekonservativa trygghetspartier?

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Verklighetens folk, Trygghetspartiet, Ny kristdemokrati

Välbekanta toner, men varför känner vi igen melodin om ”Verklighetens folk”? Denna bild är ett montage och skivan som bilden föreställer har (ännu?) inte släppts.

Kristdemokraterna är inte ett parti som kan misstänkas för att vädja till främlingsfientlighet eller trångsynthet. /…/ Frågorna är också grundligt förankrade i den kristdemokratiska värdegrunden. /…/ Populister saknar värdegrund och lovar guld och gröna skogar till alla. Det som sätter fart på åsiktseliten i det här fallet, med tillhörande anklagelser, är sannolikt att de känner sig träffade av kritiken och att de förstår att en stor del av medborgarna känner igen sig i beskrivningen av verklighetens folk. /…/ Det finns inga skäl att vara orolig för att ta konflikt i debatten när vi för fram det vi tror på

Ur ”Frågor och svar verklighetens folk” på kristdemokraterna.se.

Sambandet mellan Kristdemokraternas nya retorik och den som Ny demokrati använde sig av när de tog sig in riksdagen 1991 har hävdats från flera håll den senaste tiden. Kristdemokraterna själva har emellertid hela tiden värjt sig mot kritiken och menar att frågorna är grundligt förankrade i den egna värdegrunden och att anklagelserna sätter fart på åsiktseliten för att dessa känner sig träffade av kritiken då de förstår att många känner igen sig i beskrivningen av verklighetens folk.

Jag är beredd att ge Hägglund och KD rätt vad gäller det sistnämnda – För nog känner vi igen oss alltid, allt för väl. Men varför känner vi då igen oss – För att kritiken är knivskarp och träffsäker, eller för att vi har hört det förut? Klicka här för att läsa resten av artikeln »

… Håller Sverigedemokraterna kongress. Den nyligen omvalde partiordföranden Jimmie Åkesson analyserade SD:s inflytande över det etablerade partiväsendet i sitt tacktal och hävdade därvid att det pågår en triangulering inom svensk politik där de etablerade borgerliga partierna, i sin retorik, närmar sig Sverigedemokraterna:

Det var förstås ingen slump att migrationsministern valde just Landskrona när han skulle presentera sitt förslag till – en aning, ska tilläggas – strängare regler för anhöriginvandringen. Vi har dessutom sett hur inte minst Moderaterna – i sin retorik, några konkreta förslag har vi inte sett och några sådana tror jag inte kommer heller – glidit åt vårt håll.

Åkesson ägnade, inte helt oväntat, en stor del av sitt tal åt att diskutera och kritisera sin huvudmotståndare, Kristdemokraterna, och hävdade i det sammanhanget också att KD just nu anstränger sig än mer än andra borgerliga partier för att appellera till SD:s väljarkår:

Ett annat exempel på den pågående trianguleringen är Göran Hägglunds försök att återta rollen som värdekonservatismens främste förkämpe i Sverige. Det sker också med tydlig koppling till våra framgångar.

Mot bakgrund av ovanstående torde givetvis trycket på borgerligheten att tydligt markera sitt avståndstagande från SD öka. Det är kanske ånyo dags att samla ihop partivännerna och ringa runt till landets alla nyhetsredaktioner…

Läs också Alliansfritt Sveriges ”Varför inget om SD?”

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Kristdemokraterna, Moderaterna, Tobias Billström, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Ny Kristdemokrati, triangulering