Hägglund inleder sin debattartikel med att nackstyvt konstatera att:

Nyligen fick vi bekräftat att vårdnadsbidraget är populärt. En Sifoundersökning visar att 81 procent av väljarna säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget. Endast 8 procent av befolkningen vill avskaffa det. Dessutom vill 77 procent bibehålla eller öka nivån på vårdnadsbidraget.

Nej, det fick vi inte.

Som bland annat Susanna Birgersson på Eskilstuna-Kurirens ledarsida så förtjänstfullt påvisat så säger den Sifoundersökning som KD-ledaren hänvisar till egentligen ingenting om svenska folkets attityd till vårdnadsbidraget.

De 1000 intervjupersoner vars svar ligger till grund för resultatet har alla fått svara på huruvida det ska vara obligatoriskt, frivilligt eller förbjudet för Sveriges kommuner att erbjuda vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar till barn under tre år. Av de tillfrågade svarade 81 procent, dvs. 810 personer att de anser att det ska vara frivilligt eller obligatoriskt. Märk väl – 81 procent svarar att de anser att det ska vara frivilligt eller obligatoriskt för kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag. Men när KD-ledaren själv ska tolka resultatet sker det minst sagt en smula frikostigt: ”81 procent av väljarna säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget.”. Det är med andra ord ingen överdrift att hävda att Hägglund tolkar den aktuella Sifoundersökningen som Fan läser bibeln.

En övervägande majoritet, närmare bestämt 51 procent av de tillfrågade, anser dessutom att det ska vara frivilligt för kommunerna att erbjuda detta bidrag. 30 procent, en tummetott i sammanhanget, tycker alltså att vårdnadsbidraget ska vara obligatoriskt.

Hägglund skriver vidare i sin debattartikel att:

Vår ambition är inte bara att alla som vill nyttja vårdnadsbidraget ska få det. /…/Vi vill att det nya vårdnadsbidraget ska vara minst 6000 kronor istället för dagens 3000. Det här är genuin kristdemokratisk politik.

Är det bara undertecknad som funderar kring hur Kristdemokraterna har tänkt finansiera sin genuina KD-politik (Läs: bidragspolitik)? För nog torde det bli dyrare om en majoritet av Sveriges småbarnsföräldrar transformeras från lönearbetare till bidragsberoende, eller?

Den enda reform som skenliberalen Hägglund kraftfullt tar avstånd från i sin debattartikel är individualiserad föräldraförsäkring, dvs. en reform som fastslår att män och kvinnor förutsätts ta lika stort ansvar för sina barn och således även betraktas och avlönas som jämställda på arbetsmarknaden. Något som Hägglund avfärdar som ”en politik för kvotering, pekpinnar och en syn på familjen som en kugge i ett offentligt styrt maskineri.” Istället förordar KD alltså en lösning där småbarnsföräldrar (Läs: Kvinnor) byter bort lönearbete och stannar hemma med sina barn för ett vårdnadsbidrag om 6000 kronor i månaden.

Det känns nästan lika taskigt att vara en av dem som skriker – Kejsaren är ju naken. Men allvarligt talat, att ett parti som i en majoritet av opinionsmätningarna ligger under riksdagsspärren självutnämner sig till språkrör för verklighetens folk är sorgligt. Att samma parti kallar familjepolitik a lá 20-talet för frihetsfrämjande är löjeväckande och att man dessutom ljuger och trixar med statistiken för att påvisa svenska folkets massiva stöd för denna skattesubventionerade anti-jämställdhetspolitik är rent patetiskt.

Medan verklighetsfrånvända kristdemokrater alltjämt uppehåller sig i sin högerpopulistiska glasbubbla kan vi som tillhör den ca 96,4 procent stora minoritet av väljarkåren som inte inryms i KD:s definition av verklighetens folk konstatera att – Nej, man löser inte gamla orättvisor med nya och man löser inte framtidens problem med 20-talets politik.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, politik, debatt, Göran Hägglund, vårdnadsbidrag, jämställdhet, val 2010, verklighetens folk. Pingat på intressant.

– Vi har gjort de största satsningarna som någonsin har förekommit i Sverige vad gäller infrastruktur, hävdade KD-ledaren Göran Hägglund stolt under söndagens partiledardebatt.

I själva verket har alliansregeringen skurit ner i infrastruktursatsningarna med mellan två till fem miljarder kronor, det visar ikväll Alliansfritt Sverige som tillskillnad från Hägglund har läst den senaste budgetpropositionen (Utgiftsområde kommunikationer, UO:22) och den senaste infrastrukturpropositionen (prop. 2008/2009:35).

Börjar vi ana ett mönster?

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Hägglund, partiledardebatt, politik, friserade siffror, infrastruktur, val 2010, Alliansen, regeringen, Kristdemokraterna, debatt, Agenda. Pingat på intressant.

”Både hatbrotten mot hbt-personer och antalet hivpositiva har ökat under mandatperioden. Det har dock inte regeringens förebyggande insatser gjort.”, skriver Juvas som menar att regeringen, trots en del positiva åtgärder inom HBT-området, ger vika för KD:s unkna människosyn i arbetet med HBT-frågor.

Förutom att antalet hatbrott och hivpoisitva har ökat under Alliansens regeringsperiod pekar Juvas på det faktum att trots att undersökningar visar att unga hbt-personer har en sämre psykisk hälsa än ungdomar i allmänhet och att självmordsförsök är mycket vanligt i gruppen, tar man i det nationella programmet för suicidprevention aktivt avstått från att inkludera ett HBT-perspektiv.

RFSL-ordföranden landar därför i slutsatsen att övriga regeringspartier helt enkelt låter KD styra i frågor som är avgörande för hbt-personers liv och vardag, trots att de har ett kollektivt ansvar.

”Vi vill nu veta hur regeringspartierna tänker sig kunna genomföra faktiska förändringar i samarbete med KD om de vinner valet. Vi vill ha tydliga svar från alliansens partier varför en röst på dem inte är en bortkastad röst när det gäller vår rätt till samma värde i samhället som alla andras.”, skriver Juvas.

Juvas sätter med sin debattartikel fingret på en öm punkt i regeringssamarbetet. Hans frågeställning är såväl befogad som relevant. Nu inväntar vi med spänning regeringspartiernas undanflykter och svepande svarsformuleringar.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, HBT, RFSL, Sören Juvas, KD, Kristdemokraterna, regeringen, val 2010, Alliansen, Göran Hägglund. Pingat på intressant.

DN rapporterar ikväll om socialministerns 140-tecken korta omdömen om såväl Mona Sahlin som Lars Ohly.

”Sahlin har inte på fötterna i vårdfrågorna. Kan hon räkna med att andra vet så lite att de låter sig skrämmas?”, skrev KD-ledaren i en av sina mest syrliga kommentarer om de rödgröna partiledarna.

Dessa var dock inte de enda som fick smaka på den smått övertände Hägglunds twitter-salvor. Även SVT:s politiske kommentator Mats Knutsson fick en lagom syrlig kommentar av socialministern när han efter att Hägglund frågat om inte Knutson twittrade från partiledardebatten svarade KD-ledaren att det gjorde han visst och faktiskt också hade omnämnt en del av Hägglunds uttalanden under dagens riksdagsdebatt.

”Jo, hittade en tam kommentar om att jag försvarade sjukförs. Håller du på med ngt annat som kräver din fulla uppmärksamhet?”, skrev Hägglund tillbaka till Knutson.

Knutsons följande fråga till Hägglund, ”Anar jag en ironisk underton?”, är i skrivande stund fortfarande obesvarad.

Läs även andra bloggares åsikter om Partiledardebatt, superveckan, Twitter, Göran Hägglund, KD, Kristdemokraterna, Mats Knutson, politik, debatt. Pingat på intressant.

– Jag har under mina år i den här rollen aldrig tidigare upplevt ett så positivt gensvar [...]. Det har varit en otroligt positiv respons, så kommenterar idag Göran Hägglund (KD) Verklighetens folk-kampanjen i Tidningen Dagen.

Anders Utbult på Alliansfritt Sverige konstaterar dock att Hägglunds smått euforiska upplevelse av sin och Kristdemokraternas light-populistiska satsning inte har någon som helst förankring i just verkligheten. Sedan utspelet om verklighetens folk har partiets opinionssiffror nämligen bara fortsatt att dala.

Läs tidigare inlägg om Verklighetens folk här:
Jakten på verklighetens folk och kampen för bra konst går vidare
Här är dom – Verklighetens folk!
Same shit different name?
Vad får dom allt ifrån?
Kampen om orden fortsätter
KD-logik

Läs även andra bloggares åsikter om Verklighetens folk, Kristdemokraterna, Göran Hägglund, val 2010, Alliansfritt Sverige, politik, populism. Pingat på intressant.

”/…/ det behövs ett RIKTIGT trygghetsparti i Sveriges riksdag. Och den rollen – mena jag – att vi ska ha. Vi är det RIKTIGA trygghetspartiet”

Jimmie Åkesson, partiledare SD, i sitt tal inför riksårsmötet 2008.

”Vi kristdemokrater är ett trygghetsparti”

Göran Hägglund, partiledare KD, m fl. på DN Debatt idag.

Min stilla undran som dryftades i förra veckan blogg kvarstår:

”Frågan är ju hur verklighetens folk egentligen ska klara av att hålla isär de politiska alternativen – Sverigedemokraterna och Ny Kristdemokrati.”

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra – Är riksdagen stor nog för två ”verklighetsförankrade” värdekonservativa trygghetspartier?

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Verklighetens folk, Trygghetspartiet, Ny kristdemokrati

Välbekanta toner, men varför känner vi igen melodin om ”Verklighetens folk”? Denna bild är ett montage och skivan som bilden föreställer har (ännu?) inte släppts.

Kristdemokraterna är inte ett parti som kan misstänkas för att vädja till främlingsfientlighet eller trångsynthet. /…/ Frågorna är också grundligt förankrade i den kristdemokratiska värdegrunden. /…/ Populister saknar värdegrund och lovar guld och gröna skogar till alla. Det som sätter fart på åsiktseliten i det här fallet, med tillhörande anklagelser, är sannolikt att de känner sig träffade av kritiken och att de förstår att en stor del av medborgarna känner igen sig i beskrivningen av verklighetens folk. /…/ Det finns inga skäl att vara orolig för att ta konflikt i debatten när vi för fram det vi tror på

Ur ”Frågor och svar verklighetens folk” på kristdemokraterna.se.

Sambandet mellan Kristdemokraternas nya retorik och den som Ny demokrati använde sig av när de tog sig in riksdagen 1991 har hävdats från flera håll den senaste tiden. Kristdemokraterna själva har emellertid hela tiden värjt sig mot kritiken och menar att frågorna är grundligt förankrade i den egna värdegrunden och att anklagelserna sätter fart på åsiktseliten för att dessa känner sig träffade av kritiken då de förstår att många känner igen sig i beskrivningen av verklighetens folk.

Jag är beredd att ge Hägglund och KD rätt vad gäller det sistnämnda – För nog känner vi igen oss alltid, allt för väl. Men varför känner vi då igen oss – För att kritiken är knivskarp och träffsäker, eller för att vi har hört det förut?

NU:

”Frågan handlar om vem som ska bestämma över barnen. Är det staten eller föräldrarna? Och ska det avgöras vid sammanträdesbord i Stockholm eller vid köksbord runt om i landet? ”

Göran Hägglund (KD) i SvD, augusti 2008.

DÅ:

”Familj och barn måste i första hand vara föräldrarnas ensak och inte statens. Staten skall inte styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara hemma och ta hand om barn. Det bestämmer föräldrarna gemensamt.”

Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) i en motion till riksdagen 93/94 med anledning av jämställdhetspolitiken.

NU:

”Sen ankomst, skolk och svordomar är vanligare bland svenska elever än utomlands. Även vad gäller stök och oordning i klassrummet toppar Sverige statistiken, vilket negativt drabbar undervisningen. Därför kommer Stockholms kommun att redan i höst införa skriftliga ordningsomdömen”

Nina Ekelund (KD) m.fl. på DN Debatt, januari 2007.

DÅ:

”Vidare vill vi i samtliga årskurser ha betyg i Ordning och Uppförande”

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i en motion till riksdagen 93/94 om utbildningspolitik.

NU:

”Låt oss nu tillsammans arbeta för att orden ”elitskola” och ”plugghäst” ska förlora sin negativa klang och i stället blir positivt laddade beteckningar.”

Martin Wisell (KD), förtroendevald i Uppsala, på den egna hemsidan.

DÅ:

”Elitskolor är nödvändiga och önskvärda”

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i en motion till riksdagen 93/94 om utbildningspolitik.

NU:

”Verklighetens folk är människor som lever sina liv som folk gör mest. /…/ Kristdemokraterna pekar på problemet att det finns en klyfta mellan vanliga människor och en elit som lever i en egen, ideologiserad verklighet.”

Ur ”Frågor och svar verklighetens folk” på kristdemokraterna.se, publicerat den 12 oktober 2009.

DÅ:

”Regeringen fick plötsligt kalla fötter och började ta efter Ny demokrati. Den började lyssna på vad verklighetens folk vill. Ojdå, sade regeringen, vill inte folk ha höjd bensinskatt? Vad konstigt! Ny demokratis förslag är ju jättebra, så det kan vi inte anta. Vad skall vi göra?”

ARNE JANSSON (nyd) i en riksdagsdebatt 1992.

Relaterat [UPPDATERAD 091019]: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, S-buzz, HBT-sossen, Peter Andersson, Expressen, DN Debatt

Läs även andra bloggares åsikter om Ny kristdemokrati, Kristdemokraterna, Ny demokrati, Bert-Ians, Göran Hägglund, Verklighetens folk, populism, politik

Det var förstås ingen slump att migrationsministern valde just Landskrona när han skulle presentera sitt förslag till – en aning, ska tilläggas – strängare regler för anhöriginvandringen. Vi har dessutom sett hur inte minst Moderaterna – i sin retorik, några konkreta förslag har vi inte sett och några sådana tror jag inte kommer heller – glidit åt vårt håll.

Åkesson ägnade, inte helt oväntat, en stor del av sitt tal åt att diskutera och kritisera sin huvudmotståndare, Kristdemokraterna, och hävdade i det sammanhanget också att KD just nu anstränger sig än mer än andra borgerliga partier för att appellera till SD:s väljarkår:

Ett annat exempel på den pågående trianguleringen är Göran Hägglunds försök att återta rollen som värdekonservatismens främste förkämpe i Sverige. Det sker också med tydlig koppling till våra framgångar.

Mot bakgrund av ovanstående torde givetvis trycket på borgerligheten att tydligt markera sitt avståndstagande från SD öka. Det är kanske ånyo dags att samla ihop partivännerna och ringa runt till landets alla nyhetsredaktioner…

Läs också Alliansfritt Sveriges ”Varför inget om SD?”

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Kristdemokraterna, Moderaterna, Tobias Billström, Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt, Ny Kristdemokrati, triangulering