Fredrik Pettersson » främlingsfientlighet

Vem har egentligen störst problem med att anpassa sig till dagens svenska samhälle?

Fredrik Pettersson — Tue, 17 Nov 2009 10:06:55 +0000

Att begära av utlandsfödda människor som tar sina första staplande steg i sitt nya land att de omedelbart ska anpassa sig till det svenska samhällets alla krumbukter till tysta överenskommelser och kulturella normer är lika orimligt som att kräva att alla förstaklassare ska kunna läsa efter första dagen i skolan. Ändå är det inte sällan just detta krav som tydligast kan urskiljas ur den diffusa främlingsfientliga missnöjeskör som stämmer upp till högerpolitisk falsksång. Nog känner vi alla igen den välbekanta unkna odören som släpps fri i debatten och genom historiens vingslag nu obarmhärtigt slår mot ansiktet.

Vi kan högtravande hävda att attityden mot nya svenskar präglas av öppenhet, respekt och tolerans, men observationer av och vittnesmål från verkligheten säger annorlunda. För även om du är svensk till medborgarskap, hjärta och magkänsla är du i realiteten inte svensk ”på riktigt” innan du stöpts i den rikssvenska formen och assimileringen är fullbordad. Invandrare och nya svenskar uppmanas ta seden dit de kommer och anpassa sitt liv och leverne efter den svenska modellen. För den som vägrar ryckas upp med rötterna och stöpas om enligt svenska mått mätt väntar ett liv i utanförskap. Ändå tycks just denna form av ”integration” vara den som främst förespråkas av dem som gapar efter att nya svenskar ska ta seden dit de kommer och söker finna syndabockar likväl som enkla lösningar på komplexa problem.

Så länge assimilering förblir idealet för integration och den infödda svenskens egenskaper klassas som rättesnöre för alla svenskars svenskhet kan politiken på detta område inte betraktas som annat än en strimma doftspray i ivrig desperation sprayad vid samhällets unkna kloakutlopp. Ett spel för gallerierna som bara kommer att leda till att Sverige att förblir segregerat land. Integration kräver samförstånd och ömsesidig respekt – inte ivrigt pådyvlade och omotiverade svenskhetskoncept som snarare förstärker än överbrygger kulturella skillnader.

Jag vill hävda att de uttalade rasisterna eller Sverigedemokraterna inte utgör det stora hotet mot demokratin och integrationen. Det gör istället alla andra som skräms av det nya, saknar det gamla och ser det som en enkel och tämligen ofarlig utväg att knyta näven i fickan och slentrianmässigt skylla sina problem på invandrare. De som okritiskt ser sin egen kultur som objektivt rätt och riktig. Inte sällan gömda bakom en av svensk folkhemsrasism mest välanvända klyschor ”- Inte för att jag är rasist men…”. Dessa ord är nästan att betrakta som en magisk språklig formel som i rätt kretsar ger den som uttalar formeln immunitet mot rasistanklagelser. Ungefär som att om man uttalat dessa ord initialt i en mening så får man per automatik häva ur sig vad som helst ifråga om rasistiska besvärjelser och dumheter. Men faktum är att om du någon gång inlett en mening med frasen ”- Inte för att jag är rasist men…”, så är det med stor sannolikhet just det du är. Du är därmed en del av problemet, inte lösningen. För utan en groende vardagsrumsrasism skulle partier som Sverigedemokraterna aldrig få näring nog att växa sig starkare än lite ogräs i hörnet av den svenska myllan. Bättre och mer rakryggat vore då att de mörkrädda folkhemsrasisterna klev ut ur garderoberna och istället inledde sina grundlösa besvärjelser med frasen ”- Jag är rasist så att…”, att inte påstå på tjusiga skyltar och i pamfletter att ”Här är friheten större” utan att tydliggöra att det handlar om friheten för de redan fria på bekostnad av allas frihet.

Det är absolut dags att ta en diskussion om hur vi på bästa sätt uppdaterar svenskheten, men assimilering är inte rätt väg att gå om det är integration man vill uppnå. Och det största förändringskravet bör i rimlighetens namn ligga på oss infödda svenskar att våga ifrågasätta de uppenbara tillkortakommandena i vårt sätt att se på vår egen kultur och andras. För frågan är ju, precis som Özz Nûjen säger ”- Hur ska vi någonsin kunna bli vi när ni hela tiden säger ni?”

Utifrån den senaste tidens debatt i ämnets ytterkanter kan man ju således fråga sig; vilka är det egentligen som har störst problem att anpassa sig till dagens svenska samhälle – De nya svenskarna eller de gamla idioterna?

Relaterat: Jennie Silis, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Ett hjärta rött, Peter Högberg, Rasmus Lenefors, Kent Persson, Mary X Jensen, Sydsvenskan, HD, Sv D, Metro

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, debatt, integration, assimilering, nya svenskar, svenskhet, svenskar, svensk, främlingsfientlighet, folkhemsrasism, rasism, Sverigedemokraterna, Vellinge, Özz Nûjen. Pingat på intressant.

Säg nej på Facebook!

Fredrik Pettersson — Wed, 21 Oct 2009 18:41:18 +0000

SÄG NEJ. Gårdagens bloggkampanj har fått glädjande stort genomslag och jag vill tacka alla bloggare som har hängt på för deras politiska mod och tydlighet.

Nu finns det ju emellertid fler, än oss med blogg, som vill markera sitt ställningstagande i denna fråga. Därför går det nu alldeles utmärk att säga nej på Facebook.

Klicka här för att komma till den aktuella gruppen på Facebook. När du ändå är där – bjud in andra att gå med; Dina vänner, förtroendevalda, bloggare, tyckare. Be även dem att anta utmaningen och säga nej!

Vi som redan sagt nej:

Ingemar E L Göransson

Läs även andra bloggares åsikter om JAG SÄGER NEJ, Sverigedemokraterna, bloggosfären, val 2010, demokrati, främlingsfientlighet, Facebook

VI SÄGER NEJ!

Fredrik Pettersson — Tue, 20 Oct 2009 16:26:06 +0000

Under dagens lopp har allt fler bloggare, från såväl höger som vänster, anslutit sig till budskapet – Jag säger nej! Initiativet har dock inte mött odelat positiva reaktioner. Det finns nämligen de som menar att Sverigedemokraterna i och med initiativ som detta får onödigt stort utrymme och därmed indirekt gynnas. Det håller inte jag med om.

Jag tror nämligen inte att Sverigedemokraterna kan tigas ihjäl. Ej heller vill jag ge partiet chansen att plocka martyrpoäng i stil med ”Vi får inte komma till tals”. Sverigedemokraterna har såväl ambitioner som opinionsstöd att ta sig in i riksdagen 2010, därmed ska partiet och deras politik granskas. Jag vill bestämt hävda att det farliga inte är debatten, det farliga är tystnaden.

Vidare har SD nu med all önskvärd tydlighet visat att man har en högerpopulistisk agenda och för en främlingsfientlig och intolerant politik som går stick i stäv med allt vad jag tror på.

Mot bakgrund av ovanstående uppmanar jag (och nu flera med mig) andra politiker, bloggare och tyckare att genom denna symboliska aktion gemensamt och oberoende av partifärg ta krafttag mot intolerans och främlingsfientlighet – och markera att vi aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra oss beroende av stöd från Sverigedemokraterna.

Uppmaningen kvarstår – SÄG NEJ!

Vi som redan sagt nej:

Ingemar E L Göransson

Läs även andra bloggares åsikter om JAG SÄGER NEJ, Sverigedemokraterna, bloggosfären, val 2010, demokrati, främlingsfientlighet

Säg nej!

Fredrik Pettersson — Tue, 20 Oct 2009 08:26:11 +0000

Efter gårdagens utspel på Aftonbladets debattsida råder det inte längre några som helst tvivel – Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti. Jag måste säga att jag beundrar samtliga partiledare för våra sju riksdagspartier för deras tydliga avståndstagande, även om annat hade varit ytterst anmärkningsvärt.

Fredrik Reinfeldts kommentar till TT kan inte tolkas på annat sätt än att han som partiledare för Moderaterna, precis som Socialdemokraterna tidigare gjort, nu lovar att han aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra sig beroende av stöd från Sverigedemokraterna:

– De har ett intresse, och det är göra skillnad på människor, skapa ett vi-och-dom-tänkande, misstänkliggöra de som är ”dom”, och på det sättet lägga grund för en politik där ”dom” ska börja skickas ut eller avvisas. Varje försök från makthavare att utpeka rätt religion, eller rätt nationalitet, rätt sexuell läggning har alltid slutat i förskräckelse.

I rimlighetens namn borde samma löfte kunna uttalas av varje enskild politiker som har för avsikt att kandidera till nästa års val, oavsett nivå. Jag utmanar därför den politiska bloggosfären, från höger till vänster, på en bloggosfärsomspännande kampanj – Säg nej!

Gör så här:
1. Publicera ett inlägg där du förkunnar att (och gärna varför) du aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra dig beroende av stöd från Sverigedemokraterna.

2. Sätt etiketten JAG SÄGER NEJ på bloggen och länka till andra bloggare som gjort samma sak.

3. Lägg in knappen ”JAG SÄGER NEJ” på ett väl synligt ställe på din blogg.
Antingen genom att högerklicka på bilden och spara ner den på din egen dator eller genom att använda bildkoden:

4. Skicka vidare uppmaningen till fem andra bloggare.

Jag skickar uppmaningen vidare till Peter Högberg, Mary X Jensen, Kent Persson, Oscar Fredriksson & Erik Laakso.

Läs även andra bloggares åsikter om JAG SÄGER NEJ, Sverigedemokraterna, främlingsfientlighet, demokrati, val 2010, bloggosfären, politik, Fredrik Reinfeldt, Jimmie Åkesson, Moderaterna, Socialdemokraterna