Att begära av utlandsfödda människor som tar sina första staplande steg i sitt nya land att de omedelbart ska anpassa sig till det svenska samhällets alla krumbukter till tysta överenskommelser och kulturella normer är lika orimligt som att kräva att alla förstaklassare ska kunna läsa efter första dagen i skolan. Ändå är det inte sällan just detta krav som tydligast kan urskiljas ur den diffusa främlingsfientliga missnöjeskör som stämmer upp till högerpolitisk falsksång. Nog känner vi alla igen den välbekanta unkna odören som släpps fri i debatten och genom historiens vingslag nu obarmhärtigt slår mot ansiktet.
Vi kan högtravande hävda att attityden mot nya svenskar präglas av öppenhet, respekt och tolerans, men observationer av och vittnesmål från verkligheten säger annorlunda. För även om du är svensk till medborgarskap, hjärta och magkänsla är du i realiteten inte svensk ”på riktigt” innan du stöpts i den rikssvenska formen och assimileringen är fullbordad. Invandrare och nya svenskar uppmanas ta seden dit de kommer och anpassa sitt liv och leverne efter den svenska modellen. För den som vägrar ryckas upp med rötterna och stöpas om enligt svenska mått mätt väntar ett liv i utanförskap. Ändå tycks just denna form av ”integration” vara den som främst förespråkas av dem som gapar efter att nya svenskar ska ta seden dit de kommer och söker finna syndabockar likväl som enkla lösningar på komplexa problem. Continue Reading »
