Flera medier och bloggar rapporterar nu på morgonen om att det blir Birgitta Ohlsson (FP) som idag utses till ny EU-minister. Ett utmärkt val tycker jag. Birgitta Ohlsson en frisk socialliberal fläkt i ett parti där de främsta företrädarna i övrigt sorterar under etiketten ”Batongliberaler”.

Jag delar gruppledaren för FP i Eskilstuna analys när han skriver att:

”Även om man kan fundera på om just EU-portföljen är optimal så är Birgitta en av Folkpartiets starkast lysande stjärnor. Hon är tuff och frispråkig. Det är bra att Folkaprtiet [sic] inte väjer för sådana människor.”

Ohlsson har visat att hon vägrar gå i Björklunds ledband och  SvD meddelar nu på morgonen att Björklund hellre hade sett någon annan på ministerposten eftersom Ohlsson gått emot partiledningen i riksdagen vid flera tillfällen, bland annat när FRA-lagen drevs igenom med Folkpartiets stöd. Å andra sidan kan utnämningen av Ohlsson till en inte så framskjuten ministerpost givetvis ses som ett smidigt sätt för Björklund att köpa sig fri från ett potentiellt problem. I egenskap av minister minskar Ohlssons eget politiska svängrum avsevärt. Ett utmärkt sätt att för partiledaren att tysta en av de starkaste interna kritikerna.

Även Krassman skriver om detta nu på morgonen.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, EU-minister, regeringen, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, Jan Björklund, Socialliberalism, batongliberaler. Pingat på intressant.

UPPDATERAD [11:38] Då var det klart!
Läs mer på DN, SvD, Aftonbladet & Expressen.

Idag startade Folkpartiets Landsmöte i Växjö. ”Ja till framtiden” står det skrivet på bannern som toppar liberalernas Landsmötetsblogg. Ett budskap som rimmar ganska illa med partiledningen bakåtsträvande jämställdhetspolitik.

Föräldraförsäkringsdebatten, som splittrar partiet, lär bli en av helgens hetaste. Flera socialliberaler i partiet, med den skicklige Birgitta Ohlsson i spetsen, kommer att ta fighten mot partiledningen som menar att delad föräldraförsäkring inskränker familjernas valfrihet.

I grund och botten handlar frågan om jämställdhet. Det är till största delen kvinnor som stannar hemma med sina barn och därmed kvinnors villkor på arbetsmarknaden som blir lidande av gällande lagstiftning. Frågan handlar dessutom, som Sara Karlsson tidigare påpekat, inte bara om kvinnors villkor på arbetsmarknaden utan även om mäns rätt att få vara hemma med sina barn och barnens rätt till alla sina föräldrar.

Gillar man jämställdhet är det enda rimliga, även sett ur en liberal synvinkel, att rösta för Birgitta Ohlsson med fleras förslag om en tredelning av försäkringen. Vill liberalerna ta över ledartröjan i jämställdhetsdebatten och även gå förbi sossarna så bör man dessutom gå steget längre och ta ställning för en fullt ut individualiserad föräldraförsäkring. Det törs Folkpartiet dock inte göra.

Relaterat: ”Liberaler till attack mot bakåtsträvande Björklund”, AB Debatt, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Annika Carp, Robsten

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Landsmöte, Växjö, politik, föräldraförsäkring, jämställdhet, Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, liberal, socialliberal. Pingat på intressant.

Debattören Johan Norberg lägger idag ut texten om flirten mellan storstadsliberaler och miljöpartister på Sveriges bästa debattsajt Newsmill. En intressant observation om ett parti som alltmer framstår som ett lagom liberalt, lagom vänster och lagom grönt alternativ för många storstadsbor. Ett okomplicerat och lagom liberalt kontroversiellt men ändå fräscht alternativ helt enkelt.

Norbergs resonemang landar i slutsatsen att

”Det är inte osannolikt att en del liberala väljare följer de gröna hem på valnatten, men risken är stor att de till sin oändliga besvikelse vaknar med en bunt betongsossar och ohlygarker i sängen.”

Jag tror emellertid att Norberg med ett sådant resonemang underskattar inte bara väljarna utan också förändringspotentialen inom såväl Miljöpartiet som socialdemokratin och till viss del kanske till och med Vänsterpartiet.

För på samma sätt som det rödgröna samarbetet tvingat fram ett mer ansvarstagande och regeringsdugligt Miljöparti som verklighetsanpassat sin politik i många avseenden, är jag alldeles övertygad om att övriga partier i samarbetet har mycket att lära av Miljöpartiet inte minst i våra storstadsregioner.

Det är ju dessutom inte helt osannolikt att en del liberala väljare som följde exempelvis Centerpartiet hem på valnatten 2006 blev oändligt besvikna av att vakna upp bredvid verklighetens folks homofobinfanteri, betygshetsande batongliberaler och ivriga bävrar. Faktum är att en hel del pekar i just den riktningen. Continue Reading »

Eskilstuna-Kurirens ledarskribent Susanna Birgersson (OB Liberal) reagerar idag starkt på FP-ledningens ovilja att lagstifta om tredelad föräldraförsäkring. Något som inte är särskilt svårt att förstå när man tar del av Björklunds argumentation:

– Det inskränker ju familjernas valfrihet. Föräldrar är man tillsammans. Det är inte så att staten kan gå in ytterst och fördela ansvaret i hemmet genom lagstiftning. Det finns en övertro på vad det kan åstadkomma, säger Göran Hägglund Jan Björklund till SR EKOT.

Rätta mig om jag har fel, men borde inte den liberala hållningen vara att betona individens frihet och ansvar?

Den frustrerade motionären bakom förslaget om tredelad föräldraförsäkring, Birgitta Ohlsson (FP), säger till SR att:

– Kan Mona Sahlin så kan Jan Björklund.

Uppenbarligen inte.

Skulle partiledningens linje vinna är det inte främst en förlust för Folkpartiet och liberalismen, det är framförallt en förlust för jämställdheten och friheten.

Alla som är förvånade över att Jan Björklund inte vill gå i bräschen för ökad frihet och jämlikhet kan ju ringa en kompis.

Relaterat: Sara Karlsson, Rasmus Jonlund.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Jan Björklund, föräldraförsäkringen, Birgitta Ohlsson, Susanna Birgersson, Eskilstuna-Kuriren, liberalism, jämställdhet. Pingat på intressant.