ETIK OCH MORAL.

Skandalerna inom socialdemokratin tycks aldrig ta slut. Företrädare för andra partier gör också fel ibland, men omfattningen går inte att jämföra på samma dag. Någonting gör att förtroendevalda inom arbetarrörelsen gång på gång brister i omdöme och slirar på moralen.

Vid valet måste det vara mycket tydligt att Alliansen står för ett alternativ till detta etiska moras. Behovet av ett nytt, mindre korrumperat ledarskap kan bli ett av de starkaste argumenten att välja Alliansen

Extra intressant i Leijonborgs artikel är den så kallade Lex Anna Sjödin:

Alltid time out vid åtal (”Lex Anna Sjödin”). När åtal väckts eller förundersökning inletts vid allvarligare brott ska regeln vara att den förtroendevalde träder åt sidan, tar ”time out”. /…/

En ståndpunkt inte helt olik Moderaternas egen, som tydliggörs i partiets etiska policy:

”Den som befinner sig i en rättsprocess bör som regel ta en så kallad ’time out’ från förtroendeuppdrag”

Carl Bildt, som alldeles uppenbart inte anser sig omfattas av varken Moderaternas eller Folkpartiets etiska regler, tydliggjorde ett undantag från dessa regler vid en presskonferens i måndags:

[Timeout] Det vet jag inte vad det är för något. Det finns i alla fall inte för statsråd så det kan han [Thomas Bodström] glömma.

Kan kanske rent utav behovet av ett nytt, mindre korrumperat ledarskap bli ett av de starkaste argumenten att välja inte Alliansen?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Carl Bildt, Lars Leijonborg, Folkpartiet, Moderaterna, etik och moral, etiska regler, Sudan, Lundin Oil, val 2010. Pingat på intressant. Artikelbilden är lånad av Fredrik Antonsson aka. Tokmoderaten.

Fler betyg ska få eleverna att skärpa sig menar Jan Björklund.

Jag tycker att det är extra intressant att folkpartisterna blir så euforiska av ett forskningsresultat som pekar i en för dem önskvärd riktning. För allvarligt talat, forskningsresultat är väl knappast vad som legat till grund för borgerlighetens skolpolitik så här långt?

”Föräldrarnas benägenhet att se på och värdera de egna barnen efter hur väl de lyckas hävda sig i betygskonkurrensen, är förödande för många elever. Det är illa nog, att dessa upplever sig som misslyckade i skolan. Om de därtill inte känner sig accepterade i hemmet utan stressas att prestera mera än de förmår, kan det i värsta fall driva dem till självmordets gräns.

De graderade betygen har kommit att betraktas som heliga kor, vars existens ej må ifrågasättas. Den senaste betygsutredningen fick uttryckligen direktiv att icke ens undersöka alternativet betygsfri skola. Detta är märkligt med tanke på att betygen inte fyller någon funktion på ett vettigt sätt. Att de fungerar dåligt som motivation och att de ger en mycket torftig information till eleven och föräldrarna, torde alla kunna vara överens om. Men än sämre fungerar de graderade betygen som urvalsinstrument för anställning och vid antagning till högre studier. ”

Så skrev lärarutbildaren Per Acke Orstadius i ett debattinlägg för lite drygt tio år sedan. Orstadius menar, i tämligen stor samstämmighet med övriga forskare på området, att lärarens viktigaste uppgift är att skapa förutsättningar för elevernas kunskapstillväxt men att betygstänkandet leder till att denne använder en mycket stor del av sin tid åt att mäta kunskapstillväxten i stället för åt att skapa den.

I en skolpolitisk debatt med Maria Wetterstrand i SVT:s Agenda i söndags förra veckan uttryckte sig skolminister Björklund på följande sätt:

– Betygen är viktiga för att eleven och föräldern ska få en tydlig information om hur eleven ligger till i skolan. Om elever i sexan eller sjuan får betyg blir det lite mer på allvar, och då skärper man sig.

Björklund bygger således sin skolpolitiska tes på följande sätt:

Elever som presterar dåligt (läs: inte uppfyller skolans krav) gör detta av slöhet eller brist på disciplin. Det är således elevens, inte skolans eller samhällets, fel att eleven inte presterar på ett önskvärt sätt och medicinen mot detta beteende är att genom skriftliga omdömen (läs: betyg) påvisa för eleven och dennes föräldrar exakt hur dålig eleven är.

På detta sätt tänker sig alltså Björklund att framtidens fritänkande individer ska formas. Men på samma sätt som det är fel att straffa arbetslösa människor för att de inte finns några jobb är det fel att rikta spjutspetsen mot eleverna för att skolan och samhället inte klarar av att möta elevernas behov. Detta är emellertid regeringens svar i bägge fallen. Att skjuta mot individen som inte passar in eller missgynnas i ett minst sagt ofullkomligt system är att kriminalisera symtomen medan sjukdomen alltjämt sprids.

Den amerikanske reformpedagogen och filosofen John Dewey skrev i ett av sina mest betydelsefulla verk ”Demokrati och utbildning”, från 1916, att

”När samhället avgör de ungas framtid genom att styra deras handlande, avgör det också sin egen.”

Istället för att låta hållbarhet och relevant forskning styra utvecklingen av den svenska skolan kan jag konstatera att framtiden just nu avgörs av ett skenliberalt partis törstande efter billiga poäng och en populistisk flirt med en generation vars ofta dystra minnesbilder av sin egen skolgång sedan länge tynat bort och ersatts av romantiska idéer om en elitistisk organisation där ordning och reda ofta reduceras till stränghet och bestraffning, och där allt går att lösa med fler betyg. Det känns inte helt bra. Inte bra alls faktiskt.

Relaterat: Peter Andersson, Kulturbloggen, Ulrika Falk, Högberg.

Läs även: ”Valfriheten i skolan ökar betygsklyftorna” [UPPDATERAD 100705]

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, skolpolitik, skola, utbildning, Jan Björklund, regeringen, Folkpartiet, Anna Sjögren, Per Acke Orstadius, John Dewey, val 2010, betyg. Pingat på intressant.

– Ja, om det skulle vare det bästa för Landskrona. Om vi inte skulle få någon annan majoritet på något sätt och vis. Varför skulle vi inte göra det?

Nu väntar vi spänt på reaktionerna från Björklund och Ullenhag. Allt annat än ett tydligt avståndstagande vore givetvis skandal.

Läs mer hos Alliansfritt Sverige och Röda Berget.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Folkpartiet, Sverigedemokraterna, högerpopulism, Landskrona, val 2010, Gerd Bernström. Pingat på intressant.

– Det här är ett kvitto på det hårda och målmedvetna arbete som har bedrivits i landstinget på alla nivåer. Det är också ett tydligt bevis på att det går att åstadkomma förändring när vi alla drar åt samma håll, säger landstingsstyrelsens ordförande Jörgen Danielsson (S) i en kommentar.

Förlust har bytts mot framgång. Den är ingen slump.

Läs mer på: dennyamajoriteten.se, Eskilstuna-Kuriren, Folket, SN, SR Sörmland, SVT Östnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om Landstinget Sörmland, Den nya majoriteten, politik, sjukvård, sjukvårdspolitik, landstingspolitik, Sörmland, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, bokslut, Jörgen Danielsson. Pingat på intressant.

Jag delar gruppledaren för FP i Eskilstuna analys när han skriver att:

”Även om man kan fundera på om just EU-portföljen är optimal så är Birgitta en av Folkpartiets starkast lysande stjärnor. Hon är tuff och frispråkig. Det är bra att Folkaprtiet [sic] inte väjer för sådana människor.”

Ohlsson har visat att hon vägrar gå i Björklunds ledband och  SvD meddelar nu på morgonen att Björklund hellre hade sett någon annan på ministerposten eftersom Ohlsson gått emot partiledningen i riksdagen vid flera tillfällen, bland annat när FRA-lagen drevs igenom med Folkpartiets stöd. Å andra sidan kan utnämningen av Ohlsson till en inte så framskjuten ministerpost givetvis ses som ett smidigt sätt för Björklund att köpa sig fri från ett potentiellt problem. I egenskap av minister minskar Ohlssons eget politiska svängrum avsevärt. Ett utmärkt sätt att för partiledaren att tysta en av de starkaste interna kritikerna.

Även Krassman skriver om detta nu på morgonen.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, EU-minister, regeringen, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, Jan Björklund, Socialliberalism, batongliberaler. Pingat på intressant.

UPPDATERAD [11:38] Då var det klart!
Läs mer på DN, SvD, Aftonbladet & Expressen.

Föräldraförsäkringsdebatten, som splittrar partiet, lär bli en av helgens hetaste. Flera socialliberaler i partiet, med den skicklige Birgitta Ohlsson i spetsen, kommer att ta fighten mot partiledningen som menar att delad föräldraförsäkring inskränker familjernas valfrihet.

I grund och botten handlar frågan om jämställdhet. Det är till största delen kvinnor som stannar hemma med sina barn och därmed kvinnors villkor på arbetsmarknaden som blir lidande av gällande lagstiftning. Frågan handlar dessutom, som Sara Karlsson tidigare påpekat, inte bara om kvinnors villkor på arbetsmarknaden utan även om mäns rätt att få vara hemma med sina barn och barnens rätt till alla sina föräldrar.

Gillar man jämställdhet är det enda rimliga, även sett ur en liberal synvinkel, att rösta för Birgitta Ohlsson med fleras förslag om en tredelning av försäkringen. Vill liberalerna ta över ledartröjan i jämställdhetsdebatten och även gå förbi sossarna så bör man dessutom gå steget längre och ta ställning för en fullt ut individualiserad föräldraförsäkring. Det törs Folkpartiet dock inte göra.

Relaterat: ”Liberaler till attack mot bakåtsträvande Björklund”, AB Debatt, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Annika Carp, Robsten

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Landsmöte, Växjö, politik, föräldraförsäkring, jämställdhet, Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, liberal, socialliberal. Pingat på intressant.

Norbergs resonemang landar i slutsatsen att

”Det är inte osannolikt att en del liberala väljare följer de gröna hem på valnatten, men risken är stor att de till sin oändliga besvikelse vaknar med en bunt betongsossar och ohlygarker i sängen.”

Jag tror emellertid att Norberg med ett sådant resonemang underskattar inte bara väljarna utan också förändringspotentialen inom såväl Miljöpartiet som socialdemokratin och till viss del kanske till och med Vänsterpartiet.

För på samma sätt som det rödgröna samarbetet tvingat fram ett mer ansvarstagande och regeringsdugligt Miljöparti som verklighetsanpassat sin politik i många avseenden, är jag alldeles övertygad om att övriga partier i samarbetet har mycket att lära av Miljöpartiet inte minst i våra storstadsregioner.

Det är ju dessutom inte helt osannolikt att en del liberala väljare som följde exempelvis Centerpartiet hem på valnatten 2006 blev oändligt besvikna av att vakna upp bredvid verklighetens folks homofobinfanteri, betygshetsande batongliberaler och ivriga bävrar. Faktum är att en hel del pekar i just den riktningen.

Norbergs betraktelse är hur som helst intressant och läsvärd och föder många nya frågeställningar, exempelvis den om huruvida ett framgångsrikt Miljöparti i kombination med ett verkligt internt frihetstörstande Folkparti kan innebära slutet för blockcementeringen inom svensk politik.

Relaterat: Neo Blog, Johan Ingerö

Läs även andra bloggares åsikter om Johan Norberg, Newsmill, Miljöpartiet, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, liberalerna, liberal, val 2010, politik, debatt, rödgröna, storstad, Stockholm. Pingat på intressant.

– Det inskränker ju familjernas valfrihet. Föräldrar är man tillsammans. Det är inte så att staten kan gå in ytterst och fördela ansvaret i hemmet genom lagstiftning. Det finns en övertro på vad det kan åstadkomma, säger Göran Hägglund Jan Björklund till SR EKOT.

Rätta mig om jag har fel, men borde inte den liberala hållningen vara att betona individens frihet och ansvar?

Den frustrerade motionären bakom förslaget om tredelad föräldraförsäkring, Birgitta Ohlsson (FP), säger till SR att:

– Kan Mona Sahlin så kan Jan Björklund.

Uppenbarligen inte.

Skulle partiledningens linje vinna är det inte främst en förlust för Folkpartiet och liberalismen, det är framförallt en förlust för jämställdheten och friheten.

Alla som är förvånade över att Jan Björklund inte vill gå i bräschen för ökad frihet och jämlikhet kan ju ringa en kompis.

Relaterat: Sara Karlsson, Rasmus Jonlund.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Jan Björklund, föräldraförsäkringen, Birgitta Ohlsson, Susanna Birgersson, Eskilstuna-Kuriren, liberalism, jämställdhet. Pingat på intressant.