DEBATT

Min mamma och hennes svärmor satt och drack kaffe i förra veckan och började prata om deklarationen. Jag fick minsann restskatt, sa mammas pensionerade svärmor, och jag fick tillbaka pengar svarade mamma. Min mamma fick tillbaka ungefär lika mycket i skatt när hon deklarerar som hennes svärmor får i återkrav. Detta kanske bara är en tillfällighet men ändå ganska målande.

Jag undrar hur diskussionen har gått mellan finansminister Borg och äldreansvarig minister Larsson. Har Larsson tagit upp skattesänkningar för pensionärer med Borg? Har hon tagit upp att det behövs fler händer i äldreomsorgen? Jag vet inte hur diskussionerna i Rosenbad går utan kan bara gissa. Om Larsson nu har frågat dessa frågor, varför har han inte lyssnat eller är det så att de mindre partierna inte får en syl i vädret när den moderatledda regeringen ska komma överens. Nu är det tydligen viktigare att kasta choklad på sina motståndare än att stå för en politik man tror på.

De Rödgröna visade igår att de står på pensionärernas sida och vill höja kvaliteten i välfärden, öka personaltätheten i äldreomsorgen och korta vårdköerna.

De som arbetar i välfärden behöver arbetsro, en god arbetsmiljö och möjlighet att utveckla sina verksamheter. I stället för hot om varsel vill vi skapa trygghet och utveckling. Vi föreslår att kommunsektorn tillförs totalt 12 miljarder kronor under 2011 och 2012, vill införa ett kompetenshöjningsprogram som höjer utbildningsnivån inom äldreomsorgen, samtidigt som det ger unga som utbildat sig för vård och omsorgsarbete en väg in i arbetslivet genom vikariat. Vikariaten utformas som ett arbetsmarknadspolitiskt program riktat till långtidsarbetslösa som har utbildning från vård- och omsorgsutbildning på gymnasiet eller Komvux. Ett särskilt studiestöd ska utgå till individen. Erbjudandet gäller endast om en arbetslös samtidigt går in och vikarierar. Programmet omfattar cirka 3 000 helårsplatser 2012.

Vi vill sänka skatten för breda pensionärsgrupper. Alla pensionärer med en inkomst upp till cirka 40 000 kronor i månaden får en större skattesänkning med vårt rödgröna förslag än med regeringens förslag.

Malin Norfall, SSU:are och socialdemokrat

Läs även andra bloggares åsikter om Maria Larsson, KD, Kristdemokraterna, Folkhälsominister, regeringen, pensionärsskatt, De Rödgröna, val 2010. Pingat på intressant.

Alternativen inför höstens val känns allt tydligare:
Rödgrön politik för framtiden eller borgerlig Tobleronepolitik?

Läs mer hos Claes Krantz, Alexandra Einerstam, Marika Åsbrink Lindsgren, DN, SvD, progressiva bloggar på Netroots .

Läs även andra bloggares åsikter om VÅM, De rödgröna, budget, skuggbudget, val 2010, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet. Pingat på intressant.

I Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma budgetmotion finns ett förslag om 12 miljarder kronor i ökade resurser till kommun- och landstingssektorn, sammantaget över två år. Av dessa 12 miljarder kronor är 9 miljarder kronor breda satsningar, och 3 miljarder kronor olika former av riktade satsningar.

För Landstinget Sörmlands del skulle det innebära ytterligare 78 miljoner för 2011 och 2012. Omsatt i tjänster innebär det över 150 årsarbetare i sjukvården.

Tidigare i kom besked från de rödgröna om stora investeringar i infrastrukturen, där bland annat den för Sörmland så viktiga Ostlänken fanns med.

Det här är en tydlig och viktig markering – Med en rödgrön regering får vi tydligare och mer långsiktiga besked vilket gör det enklare att planera personalförsörjningen. Regeringens otydlighet i frågan om just statsbidrag har allvarligt försämrat våra möjligheter till planering och långsiktighet, vilket främst drabbat vår personal.

Nedbrytning av de rödgrönas resurstillskott för 2011-2012 till kommunerna visar på ett välkommet tillskott för samtliga nio kommuner i Sörmland (siffran visar tillskott i miljoner kronor):

Kort och gott, Sörmland tjänar på en rödgrön regering.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, De rödgröna, Sörmland, val 2010, Ostlänken, välfärd, #sormland. Pingat på intressant.

Resultatet är väntat även om jag måste tillstå att min spontana reaktion på nyheten var ”Jobbpolitik?”. Jag kan, som Johan Ulvenlöv, konstatera att verkligheten sakta men säkert smyger sig ikapp regeringen och Moderaternas retorik.

Även Johan Westerholm skriver klokt kring detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, val 2010, jobben, jobbpolitik, opinionsundersökning, regeringen, alliansen, De rödgröna, Moderaterna. Pingat på intressant.

I själva verket har redan 16 rödgröna överenskommelser och 35 rödgröna motioner presenterats.

Partierna är också överens om att utarbeta en gemensam regeringsplattform i syfte att ge tydliga och långsiktiga besked inom centrala politiska områden i god tid innan höstens val.

I Tvättstugan slår vi hål på fler myter och bemöter faktafel i framförallt traditionell media och eventuell ryktespridning som sker i den politiska debatten.

Besök gärna också Johan Ulvenlöv där du kan läsa mer om den nya gemensamma rödgröna kampanjen.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, val 2010, Tvättstugan, bloggosfären, myter, De rödgröna. Pingat på intressant.

Någon klok person lär ha sagt:

Att vara kvinna är att ständigt gå omkring i för små skor. Att vara feminist är att inse att det inte är fötterna som är för stora – utan skorna som är för små.

Jag känner ingen som påstår sig vara emot jämställdhet, jag känner heller inte till något politiskt parti som inte påstår sig tycka att jämställdhet är viktigt. Ändå är inte samhället jämställt. Och det, vill jag understyrka, är ingen uppfattning – Det är fakta.

Att jämställdheten nu ser ut att bli en valfråga är således mycket välkommet och förhoppningsvis något som kan skynda på den annars så evolutionssega utvecklingen på området. Och det behövs. För jag kan konstatera att valförlusten 2006 inte bara var socialdemokratins förlust, det var framför allt feminismens och kvinnornas valförlust. Vi ser nu hur jämställdheten får stå tillbaka när borgerligheten går framåt.

I en debattartikel i Aftonbladet igår visade De rödgröna partiledarna att regeringens ekonomiska politik förstärker den konservativa synen på kvinnor och män:

”Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.”

Moderaterna är lika lite ett feministiskt parti som de är ett arbetareparti. För vid sidan av arbetarna är det just kvinnorna som får betala det högsta priset när skatten ska sänkas för de mest välbärgade, männen.

Det räcker inte med att talk the talk om man inte är beredd att walk the walk. Jag är stolt över att vi har en finansminister som kallar sig för feminist, men det spelar ju ingen större roll när han på punkt efter punkt, i beslut efter beslut bedriver en politik som ökar ojämlikheten i samhället i allmänhet och mellan män i kvinnor i synnerhet.

I höst är det upp till väljarna att avgöra – Fortsättning eller förändring. Sverige behöver en feministisk regering, en regering som på allvar sätter jämställdheten på agendan och som gör åtminstone varannan dag till en kvinnodag. Men tills dess, passa på att fira 8 mars, internationella kvinnodagen. För imorgon är det 364 mansdagar kvar till nästa.

Relaterat: HBT-sossen, Anders Wallner, Ilona Szatmari Waldau, Alliansfritt Sverige, Krassman.

Läs även andra bloggares åsikter om Internationella kvinnodagen, 8 mars, feminism, jämställdhet, politik, val 2010, alliansen, De rödgröna, regeringen. Pingat på intressant.

”Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb”

Och vann det gjorde de, Alliansen.
Skickligt kamouflerade i ljusblå arbetarskrud och med löften om arbetslinje och välfärd tågade borgerligheten in i Rosenbad, anförda av ”Det nya arbetarpartiet”.

När plakatretoriken skulle omsättas i praktiken var det nog många som höjde på ögonbrynen av ”det nya arbetarpartiets” minst sagt oortodoxa definition av arbetslinjen och deras sätt att främja välfärden och verka i den svenska modellens anda. Alexandra har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för huvuddragen i regeringens åtgärder för att uppnå detta:

att aktivt se till att människor lämnar facket och a-kassan; att försämra anställningstryggheten och sänka arbetslöshetsförsäkringen; att skattesubventionera lågavlönade hushållsnära tjänster; att införa vårdnadsbidrag; att sänka ersättningsnivåerna för sjuka och småbarnsföräldrar; att utförsäkra sjuka; att lägga ner Arbetslivsinstitutet och skära ner på resurserna till Arbetsmiljöverket; att införa en vårdmodell som ökar hälsoklyftorna; att sälja ut allmännyttan; att införa gräddfiler inom vården; att inte vidta åtgärder för att värna den svenska modellen efter Lavaldomen; att avveckla den aktiva arbetsmarknadspolitiken; att låta Kristdemokraterna ta över hbt-frågor.

Med en stor del av vallöftena infriade och massor av reformer i ryggen börjar det nu bli dags att summera upp innevarande mandatperiod och skriva bokslut Reinfeldt: Med ökade klyftor, större orättvisor, ökad arbetslöshet, större utanförskap och minskad sysselsättning som de mest påtagliga konsekvenserna av fyra år med Alliansen vid regeringsrodret kan man konstatera att regeringen Reinfeldts politik inte byggt ett välfärdssamhälle, den har cementerat ett klassamhälle. Falsk varudeklaration tror jag att det kallas för inom näringslivet, en terminologi som även regeringsanhängarna torde vara bekanta med.

Istället för ett välfärdssamhälle har den borgerliga regeringen under innevarande mandatperiod påbörjat förvandlingen av Sverige från en välfärdsnation till en internationell lågprisgrossist som rear ut våra gemensamt ägda tillgångar till multinationella riskkapitalister, alltmedan tillvaron för de egna medborgarna hårdnar i takt med att konsekvenserna av den förda politiken blir synliga och ett kallare Sverige växer fram. Ett land där skattsedeln förvandlas till en röd prislapp för de mest välbärgade på bekostnad av kvalitet och rättvisa i välfärden, Landet Lidl tar form.

Von Lidl själv behöver självklart inte vara bekymrad över bristfällig kvalitet i välfärden. För de som har mycket pengar har ju möjlighet att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. De pengarna har Moderaterna dessutom sett till att de välbärgade har fått tillbaka med råge genom ordentliga skattesänkningar till dem som har och tjänar allra mest.

Med löften om ytterligare skattesänkningar försöker valfebriga Moderater schlingra sig ur den minst sagt prekära situation som de försatt sig i. Alltmedan de egna partianhängarna, utan spår av minsta gnutta skam i kroppen gör vågen över allt mer uppenbara orättvisor eller lovordar resultatet av den egna politiken som gjort det möjligt att med kort varsel ringa in en invandrarkvinna som till en billig penning torkar upp bajset i den egna trappen som man själv är för fin för att göra, fortsätter klyftorna att öka och Sverige att halka efter.

Men vi köper inte konceptet med dåligt kamouflerade högerpolitiker i arbetarskrud, inte en gång till. Moderaterna har inte lösningarna på Sveriges problem, för det krävs en helt annan politik. En politik som sätter välfärd före ytterligare skattesänkningar och som inser att framgång kräver rättvisa. Landet Lidl är inte ett värdigt alternativ för en välfärdsnation som Sverige. Mot borgerlighetens politik ställer vi idén om Sverige som möjligheternas land med en solidariskt finansierad välfärd, en sjukvård som ges efter behov och inte plånbokens storlek, ett samhälle där alla ska med och alla kan bidra. Den idén sparkar borgerlighetens Landet Lidl – Därför är jag också övertygad om att väljarnas dom sparkar Alliansen i höstens val. För när det kommer till jobben och välfärden så väljer väljarna kvalitet och rättvisa framför röda prislappar och nya orättvisor. När det kommer till arbetarpartier har Moderaterna genom sin politik med all önskvärd tydlighet visat att det bara finns ett – Originalet. Socialdemokraterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, val 2010, Alliansen, De rödgröna, Landet Lidl, Möjligheternas Sverige, Socialdemokraterna, arbetareparti, välfärd, jobb, regeringen, Reinfeldt, Netroots. Pingat på intressant.

Här nedan följer en kortare sammanfattning av partiledarnas insatser enligt undertecknad, en sammanfattning som säkerligen kommer att följas upp av en djupare analys.

Mona Sahlin
Vann debatten i debatten mot Reinfeldt och lyckades på ett skickligt och trovärdigt sätt visa upp ett starkt och mer enat alternativ. Lyckades dessutom på ett förtjänstfullt sätt spela ut sitt breda register. Ikväll såg vi den gamla tuffa debattören Mona och den nya trygga statsministerkandidaten Sahlin. Snyggt!

Peters Eriksson
Riktigt vass och riktigt engagerad. Visade känslor och ett genuint engagemang på ett sällan skådat sätt. Håller med Bjereld – Idag saknades inte Wetterstrand.

Lars Ohly
Kanske riksdagens bästa retoriker, det visade han ikväll. Mycket stark i sina repliker.

Göran Hägglund
Är inte ens regeringens färgstarkaste Jöran Hägglund längre. KD är ett trovärdighetsproblem för regeringen när det kommer till jämställdhetsdebatten.

Maud Olofsson
Är skadeskjuten och fick en dålig start i och med svek-/kärnkraftsdebatten. Kom aldrig riktigt tillbaka.

Fredrik Reinfeldt
Skicklig retoriskt, men besvärades av en enad rödgrön front. Stundtals också märkbart besvärad av programledarnas tuffa frågor.

Jan Björklund
Skakigare än vanligt till och med i profilfrågan om skolan även om han där säkerligen fortsätter plocka viktiga poäng genom en mycket tydlig uppfattning. Fick inte till sina patenterade one-liners ikväll.

Relaterat: Peter Högberg, HBT-sossen, Peter Andersson, Johan Westerholm, Alliansfritt Sverige, Röda Berget, Aftonbladet, DN, SvD, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Partiledardebatt, politik, superveckan, agenda, De rödgröna, regeringen, alliansen, debatt, val 2010. Pingat på intressant.