Cannabis är också – i dubbel bemärkelse – en grön näring. För den svenska lantbrukssektorn kan cannabisodling bli en potentiell exportsuccé.

Den centerpartistiska riksdagskandidaten Johan Hedin sätter ner foten en, enligt honom själv, viktig näringspolitisk valfråga: legalisering av cannabis. Utspelet stärker, mer än någonting annat, bilden av ett parti i identitetskris.

Läs mer hos Alliansfritt Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om Knark, politik, Centerpartiet, centerkrisen, Johan Hedin, cannabis, val 2010. Pingat på intressant.

En stor del av Centerpartiets kräftgång i opinionsmätningarna kan säkerligen förklaras av partiets identitetskris och otydliga profil. För precis som statsminister Reinfeldt själv uttrycker det så är ”det är lite oklart var de befinner sig i dag.”

Med en otydlig politisk profil och utan att ha lyckats ro ambitionen med etablera bilden av Centern som Alliansens miljöparti i hamn är Centerpartiets fortsatta existens i riksdagen ett mycket osäkert kort. Centerpartiet kan inte heller räkna med sympatiröster från Moderaterna som, om man ska tro Reinfeldt själv, istället kommer att backa upp kamrat 4-procent ännu längre ut på högerkanten. Och mobilisering av de egna väljarna, som av flera kvalificerade bedömare kan komma att avgöra valet, blir givetvis svårt för ett parti som inte riktigt tycks veta vad man vill med Sverige.

I nuläget pekar mycket på att Centersveket kommer att stå Maud Olofsson dyrt. Det var kanske inte så smart att välja kärnkraft framför kärnväljare när allt kommer omkring?

RELATERAT: Mats Engström spinner också på Centerkrisen i ett, som alltid, läsvärt inlägg, det gör även Krassman. Peter Andersson konstaterar att det de rödgrönas försprång i opinionsmätningen ger en bra grund för den nyligen i sjösatta samtalskampanjen. Läs också Johan Westerholms inlägg om statsministerns terapisamtal med den lojala journalistkåren om problematiken med Centerpartiet.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, val 2010, opinionsmätning, Synovate, Centerpartiet, Fredrik Reinfeldt, samtalskampanj, Centerkrisen, bloggosfären. Pingat på intressant.

Låter det bekant?
Då beror det förmodligen på att du redan läst om detta här på bloggen eller i AiP där historien ursprungligen publicerades redan för tio dagar sedan. Det glömde dock SVT att berätta.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Centerpartiet, Centersveket, Centerkrisen, media, bloggosfären, SVT, SVT Östnytt, SVT Sörmland, Lotta Lange, Strängnäs, källhänvisning

Maud Olofsson är partiledare för Centerpartiet som ,enligt Lotta Lange, fd. kommunpolitiker, har sålt sin själv för makten.

CENTERKRISEN. I dag inleder Centerpartiet sina kommundagar i Göteborg. En av dem som inte är där är Lotta Lange, fd. kommunpolitiker i Strängnäs, som i fjol valde att lämna Centerpartiet efter nästan 20 år som medlem.

Droppen som fick bägaren att rinna över var energiuppgörelsen och sveket i den fråga som en gång fått Lange att välja just Centern.

– Jag tidigt fick signaler om att partiet var på väg att svänga i energifrågan och jag minns att jag lyfte frågan med andra lokala centerpolitiker. Är det så kliver jag av, sa jag varpå flera hakade på, berättar Lotta Lange.

– Men egentligen var det nog ingen som riktigt trodde att det skulle bli som det blev. Att Centern skulle sälja sin själ för makten.

Torsdagen 5 februari 2009 kom dödsstöten. Samtliga av partiets riksdagsledamöter blixtinkallades till ett hemligt möte och fick där veta att partiledningen fattat ett nytt beslut ifråga om kärnkraften. När beslutet offentliggjordes tog Lange genast en timeout från sina uppdrag i kommunen.

– Jag kommer ihåg att jag var så fruktansvärt arg och besviken att min stackars familj gick och gömde sig, berättar Lange med ett snett leende på läpparna.

Efter 14 dagars timeout fattade Lotta Lange det slutgiltiga beslutet.

– Jag skickade in min avsägelse till kommunen och ringde medlemsregistret och bad dem avsluta mitt medlemskap i C med omedelbar verkan.

– Egentligen var det nog bristen på interndemokrati som var det allra värsta. C är ett folkrörelseparti som alltid varit noga med en bred förankring och demokratiska processer. Nu har Centern sålt sin själ, det som byggt rörelsen stark, för att vara M, FP och KD till lags. Det kan inte jag gå med på, säger Lange bestämt.

Lotta Lange lämnade C efter nästan 20 år som medlem i protest mot partiets bristande interndemokrati.

Med rötterna i Göteborgs arbetarkvarter odlade Lotta Lange tidigt ett intresse för politik och samhällsfrågor.

– Jag kan inte minnas när eller hur det först började, men som för så många andra inom politiken har jag har suttit med i elevråd och annat ända sedan lågstadiet. Mitt hjärta har nog alltid slagit extra hårt för den lilla människan, humanismen och jämställdheten.

Som nittonåring, i samband med kärnkraftsomröstningen, fick hon upp ögonen för C. Kärnkraftsfrågan har alltid varit en viktig samvetsfråga för henne. Den grep tag på ett sätt som ingen annan enskild fråga tidigare hade gjort

– Jag tänkte, kan jag stå för det här inför mina barn och barnbarn?

För snart 20 år sedan valde hon och familjen att byta storstaden mot landet och flyttade till Fogdö utanför Strängnäs i Sörmland, där hon tog steget in i Centern.

Lange tog en aktiv roll i den kampanj som sedermera kom att resultera i en riksdagsplats för Roger Tiefensee efter valet 2002. Tiefensee är nu gruppledare i riksdagen.

Två gånger har Lange stått på partiets riksdagslista och inför valet 2006 blev hon ledamot i barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs. Men kort efter valframgångarna i hemkommunen och i riksdagsvalet började Lange tvivla på sitt parti.

– Första gången var när jag hörde Jan Björklund prata om ”flumskola” och så tydligt säga emot bättre vetande. Jag kände inte alls igen mig i hans åsikter.

Lotta Lange minns hur hon diskuterade detta med sina partivänner i hemkommunen.

– Jag sa klart och tydligt att om jag får åka på den stundande centerstämman så tänker jag lyfta den här frågan. Det var ingen som protesterade, berättar hon.

På Centerstämman hamnade Lotta Lange i en het debatt med sin gamle vapendragare Roger Tiefensee.

– Jag minns att jag frågade Roger rakt ut, vart fan är Centerpartiets röst i skoldebatten, säger Lange.

Av snacket i korridorerna på stämman började Lotta Lange förstå att hon inte var ensam om att vara frustrerad.

– Jag förstod mellan raderna att flera nationella företrädare ansåg att Centern fått betala ett väldigt högt pris på samarbetets altare.

Efter Centerstämman fortsatte frustrationen att växa.

– Jag minns att jag sa till min man: hur gick det här till, när blev Centerpartiet ett nyliberalt parti, när slutade vi bry om oss om våra medmänniskor och istället se oss som potentiella företagare som bara funderar på nästa års aktieutdelning, berättar Lange.

Lange satte, så snart hon fick nys om det hemliga mötet i riksdagen, igång att sms:a den gamle vännen Tiefensee.

– Jag skrev till Roger och frågade vad fan det var som höll på att hända: ”Stämmer det som läckt ut att vi är på väg att sälja vår själ?” Roger svarade: ”Du kan vara lugn, du kan fortfarande vara en stolt centerpartist.” Men det tyckte inte jag, säger Lange.

– Jag förstår verkligen svårigheterna, att man måste kompromissa i ett samarbete och att allt har sitt pris. Men makten kan inte vara överordnat våra grundläggande värderingar.

Efter beslutet att lämna Centerpartiet har Lange inte haft någon kontakt med sina gamla partivänner.

– Det blev helt tyst, ingen har hört av sig. Jag har inte ens fått en blomma för mitt arbete i kommunen.

Hon anser sig inte heller längre vara centerpartist.

– Jag hoppas absolut inte på en alliansregering efter valet. Det är omoraliskt att ta från de fattiga och ge till de rika. Det Sverige som nu växer fram är inte det Sverige jag vill ha

Publicerat i samarbete med AiP.

Relaterat: Sydsvenskan, Nyhetskanalen.se, SvD, DN, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Röda Berget, Kulturbloggen, SVT, SN, Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, Centerkrisen, Centersveket, Maud Olofsson, Roger Tiefensee, politik, Lotta Lange, Sörmland, Strängnäs, Kommundagar, #kmndgr, kärnkraft, Alliansen, regeringen, val 2010. Pingat på intressant.

CENTERKRISEN.

Elmbrant menar att en starkt bidragande orsak till centerns fria fall i opinionen är det faktum att Maud Olofsson kapitalt misslyckats med uppgiften att leva upp till sitt höga tonläge, kaxiga attityd och sina mycket frekvent använda brösttoner. Och de som skulle bli centerledarens gullegrisar, småföretagarna och landsbygden, har hittills inte sett mycket av de förbättringar som de hade hoppats på med Olofsson vid rodret.

Det är också ett faktum att partiet tappat enormt mycket trovärdighet i miljö- och klimatfrågorna efter att, som många centerpartister själva uttryckt det, ha sålt sin själ i kärnkraftsfrågan. Avhopp och tung intern kritik mot den förda politiken och retoriken vittnar om ett kolossalt missnöje även från de egna leden.

Den senaste i raden av namnkunniga debattörer att ta ton är den gamle centerministern Börje Hörnlund som på Aftonbladets debattsida idag ger sitt eget partis och alliansregeringens retorik/politik underkänt. Hörnlund skriver bland annat att:

”Med andra ord och rakt på sak kan man säga att regeringen nu ser till att arbetsförmedlingen låses upp med svårt sjuka. Det är ingenting annat än ett slag mot arbetslösa ungdomar, friska metall-are med flera grupper som tvingas leva i det utanförskap som regeringen lovat bekämpa. /…/ Regeringen bör av ren självbevarelsedrift tala tyst om ”utanförskapet”. Väljarna är kloka nog att kunna skilja på retorik och verklighet.”

Det ter sig allt mer uppenbart att ”Högerns miljöparti” nu är fast i den grå eminensens mittfåra och framstår allt mer som ett stödparti till Moderaterna snarare än en likvärdig part i allianssamarbetet. Bortsett från partiledarens egna fadäser under mandatperioden har den mediala bilden av Centerpartiet allt som oftast dominerats av nyliberala stockholmscentern, genom vilka en bild av ett parti fjärran från det forna folkrörelsepartiet, ett parti som tidigare lockade var fjärde väljare, tar form.

En ärlig och uppriktig fråga från min sida blir således, när allt tomt prat och centerkamouflage runnit bort, vad finns då kvar? Vem och vilka är egentligen Centerpartiet idag och vad vill de med Sverige? Den stora och avgörande frågan blir huruvida Centerpartiet överhuvudtaget har något existensberättigande i svensk politik efter 2010. Väljarkåren säger just nu nej.

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, Centern, Centerkrisen, Maud Olofsson, fail, politik, val 2010, jobbävning, riksdagen, regering, Börje Hörnlund, Alliansen. Pingat på intressant.