”Det ser inget vidare ut i kommentarsfälten. Tror inte att dina röda Twitterkavallerister hjälper.”
Det konstaterar SN:s ledarskribent Lars Kriss på i en kommentar till mig på Twitter, efter att frågan om #SNgate aktualiserats genom Mediernas reportage i lördags.
Kommentarer som ovannämnda (samt nedanstående) leder mig till slutsatsen att SN sätter ett ringa värde på debatt i sociala medier. Istället för att, trots upprepade uppmaningar, sakligt diskutera det aktuella ämnet väljer Kriss att raljant konstatera att den riktiga debatten om de viktiga frågorna pågår någon annanstans, nämligen i det forum som SN själva äger och där ”ser det inget vidare ut” för undertecknads del.
En inte oviktig detalj i sammanhanget är att de negativa kommentarer som Kriss hänvisar till inte åsyftar frågan om huruvida SN:s granskning övergått i kampanjjournalistik, utan det faktum att landstinget tagit hjälp av en kommunikationskonsult. Värdet av att i det aktuella fallet hänvisa till läsarnas reaktioner kring en annan nyhet som ett bevis på att ingen tar notis om #SNgate kan, milt uttryckt, ifrågasättas. Frågan om #SNgate och den kritik som nu förs fram i sociala medier, via SR Medierna och de debattinlägg som publicerats har i skrivande stund inte inte avhandlats i tidningens nyhetsrapportering.
Dagen efter ovanstående twitterinlägg kvittrar Kriss om saken igen. Denna gång apostroferas Åsa Kullgren:
”Ni ska nå upprörda arbetarklasspensionärer på Twitter? Många insändarskribenter har inte ens dator. Lycka till. Verkligen.”
En snäll tolkning av ovanstående inlägg är att SN vill främja den här typen av debatt, men att det i såna fall är SN:s forum som gäller. En annan är att landstingspolitikerna (Läs: undertecknad och Åsa Kullgren) är rent prilliga som försöker nå ut med ett budskap och skapa dialog genom sociala medier när det är vad som skrivs i tidningen SN som betyder någonting.
SN:s arrogans i fråga om den mediekritiska debatt som nu pågår under taggen SNgate i allmänhet och Kriss attityd som kommer till uttryck på Twitter i synnerhet är skolexempel på gammelmedias farbroderliga inställning till sociala medier:
- När allt kommer omkring är det vad som sägs i tidningen som räknas. Frågor och problemställningar i sociala medier kan med fördel avhandlas med armbågen om ens alls.
- Det är tidningen som äger problemformuleringsprivilegiet. Vilken fråga och vilken aspekt av en fråga som ska belysas och diskuteras ytterligare avgör tidningen, i det här fallet SN.
Just punkt nummer två blev för mig väldigt tydlig när tidningens ansvarige utgivare i dialog med Åsa Kullgren i måndags avböjde en debatt om #SNgate och sakligheten i tidningens rapportering om den så kallade arvodesaffären med motiveringen att ”Det där har vi ju diskuterat nu”. Istället föreslog Carstorp en debatt mellan Åsa Kullgren och moderaten Magnus Leivik om – just det – arvoden. På tal om ”Det där har vi ju diskuterat nu”.
SN visar nu med all önskvärd tydlighet att någon självkritik eller eget ansvar från tidningens sida inte är aktuellt. Man lägger istället alltså locket på för den så viktiga diskussionen om #SNgate. Tidningen anser sig vara felfria och accepterar således inga avvikande uppfattningar.
Principen som tycks tillämpas är ganska enkel:
- Tidningsmonopolet har aldrig fel
- Om det visar sig att tidningsmonopolet har fel, se punkt 1.
I samtal med enskilda politiker hänvisar nu SN:s journalister till att det råder ”insändarstorm” kring den så kallade ”arvodesfrågan” och att fortsatt hårdbevakning således bedöms relevant och nödvändigt. Denna princip tycks emellertid inte gälla den granskning och kritik som SN nu själva utsätts för.
Mediejättens skygglappar i fråga om fri och öppen debatt med högt i tak ger Carstorps uppmaningar om öppenhet och dialog ett minst sagt plastigt intryck tycker jag. Det är just denna brist på självkritik och lyhördhet för andras uppfattningar som lett till att den så kallade ”arvodesaffären” nu har utvecklats till ett #SNgate.
Att censurera sina kritiker i en debatt där man själv svär sig fri från ansvar genom att gömma sig bakom det fria ordet känns minst sagt befängt. Det lämnar en unken eftersmak och stärker bilden av Carstorp som en karikatyr av urtypen för den tredje statsmaktens mediemän, ivrigt påhejad av sin helt fristående ledarredaktion.
Tidigare inlägg i ämnet: ”Arvodesaffären” eller #SNgate – My side of the story
Andra röster kring #SNgate: PeO Wågström, Paul Ronge, Pär Abrahamsson, Macken, Mattias Jansson, Fredrik Strömberg, Spenatmamman, Pia Berthling, Informationschefens blogg, Peter Johansson, Lasse Nilsson, Johan Westerholm, Peter Soilander, Mikke Schirén, Peter Högberg, med flera.
_____
UPPDATERAD LÖR 19/3, 18:12
SR Medierna ”Mediernabloggen”, Paul Ronge: ”Om skalpjakt genom åren #SNgate”
_____
Läs även andra bloggares åsikter om #SNgate, Landstinget Sörmland, Södermanlands Nyheter, politik, media, medias makt, Göran Carstorp, Lars Kriss, Åsa Kullgren, Fredrik Pettersson, ”Arvodesaffären”, sociala media, bloggar, twitter. Pingat på intressant.
BLOGGOSFÄREN. ”Nu får du superkoll på dina politiker”