De verkliga förlorarna på den nuvarande invandrings- och integrationspolitiken torde vara den minoritet av flyktingar med verkliga skyddsbehov som vi tar emot. De som, trots att de gör sitt yttersta för att bli en del av det svenska samhället, för evigt kommer att buntas ihop med majoriteten lyckosökare utan varken skyddsbehov eller intresse av att anpassa sig till det svenska samhället. Förlorarna är invandrarna från muslimska länder i våra förorter som trakasseras av fundamentalister av samma sort som de en gång flydde från och inte har råd att följa Nalin Pekguls exempel och flytta från förorten till något tryggt villaområde där andra sossar bor. Det är lätt för sossar att blunda för problemen i förorterna som de inte själva bor i.

SD värvar just nu invandrarröster för fulla muggar, inte minst i Södertälje, och jag förstår de kristna invandrare som lockas av löften om en mer restriktiv invandring av ”papperslösa” islamister och ett stopp för islamiseringen av Sverige.

Senast jag hörde en politiker från sjuklövern försvara den nuvarande invandringspolitiken (minns tyvärr inte från vilket parti men det kanske inte har så stor betydelse efter ni är väldigt tydliga med att ni är överens) anfördes på fullt allvar som argument invandrargruppernas höga nativitet jämfört med svenskars och arbetskraftbristen som förmodas uppstå i framtiden. Undrar om ni politiska broilers själva förstår att det är de där somalierna som hänger utanför socialen som ni syftar på när ni anför det argumentet. Morgondagens pensionsräddare säger ni, medan vi andra undrar om ni någonsin ska lyckas få dem i arbete. Tro det eller ej, men de stora migrationsströmmarna vi har idag består inte av iranska raketforskare som flytt från regimen, men pga diskriminerande svenska arbetsgivare tvingas köra taxi för att försörja sig.

Så innebär detta att jag ”säger ja” till SD? Nej, jag vill inte lägga min röst på ett i grunden främlingsfientligt parti. Jag vill bara ha ett parti som går kan lita på, även i obekväma frågor (det finns ett otal fler sådana frågor, där den politiska korrektheten styr, varav narkotikapolitiken är kanske det mest uppenbara exemplet). Ett parti som inte föraktfullt utgår från att svenska folket är rasister som inte klarar att hantera fakta i sådana frågor. Det parti av de etablerade sju som är först ut att åtminstone börja diskutera migration och integration utan att blåljuga sina väljare rakt i ansiktet, kommer att få min röst, så det mesta talar för att jag inte kommer rösta alls det här valet heller…

Leve realismen och leve Sverigedemokraterna!

//Karpstryparn