2

Den kristna högern har gått in i förnekelsefasen

– Vi står på folket sida – mot pekpinnar och tvång, hävdar KD-ledaren sturskt på i en debattartikel på Politikerbloggen.

Hägglund inleder sin debattartikel med att nackstyvt konstatera att:

Nyligen fick vi bekräftat att vårdnadsbidraget är populärt. En Sifoundersökning visar att 81 procent av väljarna säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget. Endast 8 procent av befolkningen vill avskaffa det. Dessutom vill 77 procent bibehålla eller öka nivån på vårdnadsbidraget.

Nej, det fick vi inte.

Som bland annat Susanna Birgersson på Eskilstuna-Kurirens ledarsida så förtjänstfullt påvisat så säger den Sifoundersökning som KD-ledaren hänvisar till egentligen ingenting om svenska folkets attityd till vårdnadsbidraget.

De 1000 intervjupersoner vars svar ligger till grund för resultatet har alla fått svara på huruvida det ska vara obligatoriskt, frivilligt eller förbjudet för Sveriges kommuner att erbjuda vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar till barn under tre år. Av de tillfrågade svarade 81 procent, dvs. 810 personer att de anser att det ska vara frivilligt eller obligatoriskt. Märk väl – 81 procent svarar att de anser att det ska vara frivilligt eller obligatoriskt för kommunerna att erbjuda vårdnadsbidrag. Men när KD-ledaren själv ska tolka resultatet sker det minst sagt en smula frikostigt: ”81 procent av väljarna säger ja till att ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget.”. Det är med andra ord ingen överdrift att hävda att Hägglund tolkar den aktuella Sifoundersökningen som Fan läser bibeln.

En övervägande majoritet, närmare bestämt 51 procent av de tillfrågade, anser dessutom att det ska vara frivilligt för kommunerna att erbjuda detta bidrag. 30 procent, en tummetott i sammanhanget, tycker alltså att vårdnadsbidraget ska vara obligatoriskt.

Hägglund skriver vidare i sin debattartikel att:

Vår ambition är inte bara att alla som vill nyttja vårdnadsbidraget ska få det. /…/Vi vill att det nya vårdnadsbidraget ska vara minst 6000 kronor istället för dagens 3000. Det här är genuin kristdemokratisk politik.

Är det bara undertecknad som funderar kring hur Kristdemokraterna har tänkt finansiera sin genuina KD-politik (Läs: bidragspolitik)? För nog torde det bli dyrare om en majoritet av Sveriges småbarnsföräldrar transformeras från lönearbetare till bidragsberoende, eller?

Den enda reform som skenliberalen Hägglund kraftfullt tar avstånd från i sin debattartikel är individualiserad föräldraförsäkring, dvs. en reform som fastslår att män och kvinnor förutsätts ta lika stort ansvar för sina barn och således även betraktas och avlönas som jämställda på arbetsmarknaden. Något som Hägglund avfärdar som ”en politik för kvotering, pekpinnar och en syn på familjen som en kugge i ett offentligt styrt maskineri.” Istället förordar KD alltså en lösning där småbarnsföräldrar (Läs: Kvinnor) byter bort lönearbete och stannar hemma med sina barn för ett vårdnadsbidrag om 6000 kronor i månaden.

Det känns nästan lika taskigt att vara en av dem som skriker – Kejsaren är ju naken. Men allvarligt talat, att ett parti som i en majoritet av opinionsmätningarna ligger under riksdagsspärren självutnämner sig till språkrör för verklighetens folk är sorgligt. Att samma parti kallar familjepolitik a lá 20-talet för frihetsfrämjande är löjeväckande och att man dessutom ljuger och trixar med statistiken för att påvisa svenska folkets massiva stöd för denna skattesubventionerade anti-jämställdhetspolitik är rent patetiskt.

Medan verklighetsfrånvända kristdemokrater alltjämt uppehåller sig i sin högerpopulistiska glasbubbla kan vi som tillhör den ca 96,4 procent stora minoritet av väljarkåren som inte inryms i KD:s definition av verklighetens folk konstatera att – Nej, man löser inte gamla orättvisor med nya och man löser inte framtidens problem med 20-talets politik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , . Pingat på intressant.

2 Responses so far.

  1. […] Catarina Wahlgren skriver om valfrihetsreform a la (s) och (v). Bloggat om Kd:s vårdnadsbidrag: Fredrik Pettersson. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vårdnadsbidrag, Kd, Moderaterna, […]

  2. Kristdemokrat skriver:

    ”Att samma parti kallar familjepolitik a lá 20-talet för frihetsfrämjande”

    Vad menar du med 20-tal? Då fanns väl ingen föräldraförsäkring? Den infördes ju på 70-talet och vårdnadsbidrgaet är väl inget annat än en variant på föräldraförsäkringen, måhända kommunal och lägre än den vanliga föräldraförsäkrningen? Ge gärna ett enda stöd för att jämföra kd:s politik med 20-talets.

    Finansieringen är ju upp till kommunerna så länge det är kommunalt, och därför skall också kommunerna ha större frihet att bestämma hur mycket man vill satsa på detta. Idag har ju staten satt en gräns på 3000 kronor, vilket ju är ganska ynkligt för att ägna sin tid åt barnen och något som verkligen inte främjar att män tar ut vårnadsbidrag.

    Och ja, det handlar om barn under 3 år. Kd tycker att en prioritering på föräldraskap på intet sätt strider mot arbetslinjen. Att vi skulle förorda att kvinnan skall vara hemma med barnen i större utsträckning än mannen är rena fördomar, jag känner de flesta aktiva kristdemokrater i Sverige och ingen har den åsikten. Man kan uttrycka det såhär: vi ser det inte som ett misslyckande att kvinnor är hemma med barnen, däremot att inte männen är det.

    Med vänsterblockets retorik ökar inte direkt statusen på att vara hemma med barnen.

Leave a Reply





MediaCreeper