Maud Olofsson är partiledare för Centerpartiet som ,enligt Lotta Lange, fd. kommunpolitiker, har sålt sin själv för makten.

CENTERKRISEN. I dag inleder Centerpartiet sina kommundagar i Göteborg. En av dem som inte är där är Lotta Lange, fd. kommunpolitiker i Strängnäs, som i fjol valde att lämna Centerpartiet efter nästan 20 år som medlem.

Droppen som fick bägaren att rinna över var energiuppgörelsen och sveket i den fråga som en gång fått Lange att välja just Centern.

– Jag tidigt fick signaler om att partiet var på väg att svänga i energifrågan och jag minns att jag lyfte frågan med andra lokala centerpolitiker. Är det så kliver jag av, sa jag varpå flera hakade på, berättar Lotta Lange.

– Men egentligen var det nog ingen som riktigt trodde att det skulle bli som det blev. Att Centern skulle sälja sin själ för makten.

Torsdagen 5 februari 2009 kom dödsstöten. Samtliga av partiets riksdagsledamöter blixtinkallades till ett hemligt möte och fick där veta att partiledningen fattat ett nytt beslut ifråga om kärnkraften. När beslutet offentliggjordes tog Lange genast en timeout från sina uppdrag i kommunen.

– Jag kommer ihåg att jag var så fruktansvärt arg och besviken att min stackars familj gick och gömde sig, berättar Lange med ett snett leende på läpparna.

Efter 14 dagars timeout fattade Lotta Lange det slutgiltiga beslutet.

– Jag skickade in min avsägelse till kommunen och ringde medlemsregistret och bad dem avsluta mitt medlemskap i C med omedelbar verkan.

– Egentligen var det nog bristen på interndemokrati som var det allra värsta. C är ett folkrörelseparti som alltid varit noga med en bred förankring och demokratiska processer. Nu har Centern sålt sin själ, det som byggt rörelsen stark, för att vara M, FP och KD till lags. Det kan inte jag gå med på, säger Lange bestämt.

Lotta Lange lämnade C efter nästan 20 år som medlem i protest mot partiets bristande interndemokrati.

Med rötterna i Göteborgs arbetarkvarter odlade Lotta Lange tidigt ett intresse för politik och samhällsfrågor.

– Jag kan inte minnas när eller hur det först började, men som för så många andra inom politiken har jag har suttit med i elevråd och annat ända sedan lågstadiet. Mitt hjärta har nog alltid slagit extra hårt för den lilla människan, humanismen och jämställdheten.

Som nittonåring, i samband med kärnkraftsomröstningen, fick hon upp ögonen för C. Kärnkraftsfrågan har alltid varit en viktig samvetsfråga för henne. Den grep tag på ett sätt som ingen annan enskild fråga tidigare hade gjort

– Jag tänkte, kan jag stå för det här inför mina barn och barnbarn?

För snart 20 år sedan valde hon och familjen att byta storstaden mot landet och flyttade till Fogdö utanför Strängnäs i Sörmland, där hon tog steget in i Centern.

Lange tog en aktiv roll i den kampanj som sedermera kom att resultera i en riksdagsplats för Roger Tiefensee efter valet 2002. Tiefensee är nu gruppledare i riksdagen.

Två gånger har Lange stått på partiets riksdagslista och inför valet 2006 blev hon ledamot i barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs. Men kort efter valframgångarna i hemkommunen och i riksdagsvalet började Lange tvivla på sitt parti.

– Första gången var när jag hörde Jan Björklund prata om ”flumskola” och så tydligt säga emot bättre vetande. Jag kände inte alls igen mig i hans åsikter.

Lotta Lange minns hur hon diskuterade detta med sina partivänner i hemkommunen.

– Jag sa klart och tydligt att om jag får åka på den stundande centerstämman så tänker jag lyfta den här frågan. Det var ingen som protesterade, berättar hon.

På Centerstämman hamnade Lotta Lange i en het debatt med sin gamle vapendragare Roger Tiefensee.

– Jag minns att jag frågade Roger rakt ut, vart fan är Centerpartiets röst i skoldebatten, säger Lange.

Av snacket i korridorerna på stämman började Lotta Lange förstå att hon inte var ensam om att vara frustrerad.

– Jag förstod mellan raderna att flera nationella företrädare ansåg att Centern fått betala ett väldigt högt pris på samarbetets altare.

Efter Centerstämman fortsatte frustrationen att växa.

– Jag minns att jag sa till min man: hur gick det här till, när blev Centerpartiet ett nyliberalt parti, när slutade vi bry om oss om våra medmänniskor och istället se oss som potentiella företagare som bara funderar på nästa års aktieutdelning, berättar Lange.

Lange satte, så snart hon fick nys om det hemliga mötet i riksdagen, igång att sms:a den gamle vännen Tiefensee.

– Jag skrev till Roger och frågade vad fan det var som höll på att hända: ”Stämmer det som läckt ut att vi är på väg att sälja vår själ?” Roger svarade: ”Du kan vara lugn, du kan fortfarande vara en stolt centerpartist.” Men det tyckte inte jag, säger Lange.

– Jag förstår verkligen svårigheterna, att man måste kompromissa i ett samarbete och att allt har sitt pris. Men makten kan inte vara överordnat våra grundläggande värderingar.

Efter beslutet att lämna Centerpartiet har Lange inte haft någon kontakt med sina gamla partivänner.

– Det blev helt tyst, ingen har hört av sig. Jag har inte ens fått en blomma för mitt arbete i kommunen.

Hon anser sig inte heller längre vara centerpartist.

– Jag hoppas absolut inte på en alliansregering efter valet. Det är omoraliskt att ta från de fattiga och ge till de rika. Det Sverige som nu växer fram är inte det Sverige jag vill ha

Publicerat i samarbete med AiP.

Relaterat: Sydsvenskan, Nyhetskanalen.se, SvD, DN, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Röda Berget, Kulturbloggen, SVT, SN, Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, Centerkrisen, Centersveket, Maud Olofsson, Roger Tiefensee, politik, Lotta Lange, Sörmland, Strängnäs, Kommundagar, #kmndgr, kärnkraft, Alliansen, regeringen, val 2010. Pingat på intressant.

SN:s artikel innehåller väldigt många påståenden, men väldigt lite fakta.

Igår publicerade den flerfaldigt prisade tidningen Södermanlands Nyheter (SN) ännu en artikel om landstingspolitikernas arvoden. I artikeln riktas tämligen starka anklagelser mot landstinget som organisation, landstingspolitiker i allmänhet och Jörgen Danielsson (S) i synnerhet.

Artikeln fastslår redan i ingressen att ”Landstingspolitikerna har haft en dold agenda” och att ”politikerna spelat ett spel utan insyn för några andra än dem själva”. Vidare påstås det i artikeln att landstinget bryter mot kommunallagen, offentlighets- och sekretesslagen samt skattelagen. Tämligen starka anklagelser med andra ord. Dessvärre underbyggs ingen dessa anklagelser varken med fakta eller hänvisning till juridisk expertis. Nämnas bör också att artikeln inte bygger på några nya uppgifter, utan på redan känd information som dessutom redovisats i tidningen tidigare.

Uppgifterna i SN:s artikel bestrids dessutom av Landstingets Sörmlands jurist, Per Blomberg, som menar att tidningens påståenden är direkt felaktiga. I ett genmäle till tidningens chefsredaktör som ikväll publicerats på Landstinget Sörmlands hemsida skriver Blomberg att:

”I artikeln påstås bland annat att landstingspolitikerna haft en dold agenda vad gäller sina egna arvoden. Detta påstående underbyggs varken med fakta eller argumentation. Vi bestrider detta påstående som är helt felaktigt. Landstingsledningen arbetar nu med arvodessystemet i syfte att skapa tydlighet.”

Ifråga om påstådda brott mot kommunallagen, offentlighets- och sekretesslagen och skattelagen skriver juristen att:

”Det är inte visat att Landstinget Sörmland bryter mot någon av ovannämnda lagar.”

Jag måste säga att jag tycker att det är ytterst anmärkningsvärt och beklagligt att en tidning med så gott renommé som Södermanlands Nyheter väljer att publicera en så pass svepande och spekulativ artikel med så skarpa anklagelser utan kunna underbygga dessa med fakta. Det kan knappast vara till tidningens fördel. Tyvärr är det inte till min eller andra landstingspolitikers fördel heller – för de rättelser som ibland publiceras av tidningarna efter illa underbyggda eller direkt felaktiga artiklar väger aldrig upp den skada som redan skett.

Jag känner de personer som åsyftas i nämnda artikel. Det är mina vänner och kollegor, personer jag umgås dagligen med i mitt arbete. Jag kan garantera att ingen av dessa personer är någon fuskare eller myglare. Det är människor som utifrån sina värderingar och erfarenheter alla gör sitt yttersta för att sörmlänningarna ska få så bra sjukvård som möjligt. Dessa personer är politiker och höga tjänstemän, makthavare om man så vill. Därmed ska de granskas och deras beslut nagelfaras, det är medias skyldighet att göra det och allmänhetens rättighet att få veta det. Men det måste också finnas gränser för vilken typ av granskning som ska vara rimlig. För dessa människor är inte bara makthavare, de är också och framför allt människor. Således, gärna en hård och saklig granskning, men då ska den rimligtvis vara saklig och baserad på fakta – inte spekulativ och baserad på myter.

Jag har mycket svårt att tro att det var artiklar av det här slaget som gav Södermanlands Nyheter det prestigefulla priset Årets dagstidning 2008.

Läs även andra bloggares åsikter om Södermanlands Nyheter, SN, Landstinget Sörmland, politik, landstingspolitiker, granskning, pressetik, press, media, Jörgen Danielsson, myter och fakta. Pingat på intressant.

Vi talar om det livslånga lärandet och att 50% i varje årskull ska gå vidare till högskolan. Det är därför upprörande att vi nu skapar förutsättningarna för att segregera högskolan och se till att bara de resursstarka ska ha råd att läsa vidare.

Att vi som socialdemokrater öppnar upp för ett system där vi kan ta ut avgifter av ”icke inhemska” studenter innebär att vi skapar ett system för att ta ut avgifter av ”inhemska” studenter. Det är en politik som inte hör hemma hos en progressiv arbetarrörelse som tror på det livslånga lärandet där alla ska ha möjlighet att utvecklas och utbilda sig, oavsett tjockleken på plånboken.

Jag skäms att som socialdemokrat ha detta inskrivet i våra politiska riktlinjer och hoppas att vi aldrig någonstans, någonsin, någon gång ger borgarna chansen att återigen utesluta arbetarklassen från den högre utbildningen!

HANNA SVENSSON (S)

Läs även andra bloggares åsikter om #jobb09, jobbkongressen, socialdemokraterna, s-studenter. Pingat på intressant.

– Jag är nöjd att vi fått in skrivningar som ger oss i kommunerna ett stärkt inflytande över ytterligare friskoleetableringar, säger Johan Nilsson (S) kongressombud tillika barn- och utbildningsnämndens ordförande i Eskilstuna.

I motionen yrkas på ett kommunalt veto vid etableringen av friskolor, den slutliga skrivningen efter diskussioner hamnade vid att kommunen ska ha ”ett avgörande inflytande” vilket i praktiken är samma sak. Kommunens möjlighet till att påverka friskolornas utbredning är idag minimal och består endast i att man kan göra ett yttrande till skolverket, som inte nödvändigtvis tar hänsyn till detta.

– Det är avgörande att de som berörs av etableringen och även inför medborgarna måste ta ansvar, har en rimlig möjlighet att påverka utbredningen av friskolor, avslutar Nilsson.

Läs även andra bloggares åsikter om #jobb09, jobbkongress, socialdemokraterna, skola, friskolor, politik, Johan Nilsson, Eskilstuna. Pingat på intressant.

– Jag har många gånger mött småföretagare med några få anställda som upplever det som en väldigt stor belastning. De kan göra allt för att sina anställda ska ha en bra arbetsmiljö, men saker händer som ligger utanför arbetsgivarens kontroll. Det kan stora arbetsgivare klara. Stora arbetsgivare kan också göra så mycket för att förbättra arbetsmiljön att de kan hämta hem pengar i andra änden. Det kan oftast inte små företag, säger Urban Granström (S).

– Min förhoppning är att frågan nu är väckt och kommer att finnas med på ett eller annat sätt i vår politik under nästa mandatperiod, säger Granström.

Trots att Granströms förslag inte gick igenom finns gott hopp om förändringar för småföretag. Kongressen beslutade om att se över kostnaden för att anställa för små företag. När man ser över detta måste kostanden för medfinansieringen i sjukförsäkringen också ingå.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Urban Granström, #jobb09, jobbkongress, företagande, Nyköping

Människor bor, reser och jobbar över länsgränser på ett helt nytt sätt. Det har skapat förutsättningar för en starkare tillväxt och en större konkurrenskraft för ett relativt glesbefolkat land som Sverige. Men det har också sprängt alla kapacitetsgränser i våra järnvägssystem.

– Järnvägen spelar en avgörande roll i bygget av ett grönt och konkurrenskraftigt Sverige där jobben blir fler. Investeringarna i järnvägsnätet är otillräckliga och det finns ett uppdämt behov av ökad järnvägstrafik. Därför måste en rödgrön regering våga satsa på ny grön infrastruktur, säger Fredrik Olovsson (S), delegationsledare för Sörmlands kongressombud och fortsätter:

– Satsningen i Citybanan och Ostlänken är avgörande för vår möjlighet att ingå i en större region. En sådan satsning kräver att Svealandsbanans kapacitet utökas. Om motionen bifalls blir det enklare att kraftfullt verka i den riktningen.

– Idag är det fler som av miljöskäl vill lägga om sina transporter till tåg- och godstrafik än som kan göra det. Det finns fler som vill frakta gods på järnväg och det är fler som vill pendla med tågtrafiken än vad den är utbyggd för, så för både miljöns och jobbens skull behöver satsningarna på järnväg öka, säger Johan Andersson (S), partidistriktsordförande i Östegötland.

– I områden där tågtrafiken byggts ut kan man se en ökad arbetsmarknad med fler jobb och färre arbetslösa. I vår region skulle ökade resurser till järnvägen kunna innebära att Nobelbanan, Citybanan och Ostlänken blir verklighet och att pendlingen mellan vår region och andra underlättas, avslutar Fredrik Olovsson.

Läs även andra bloggares åsikter om #jobb09, jobbkongress, socialdemokraterna, Fredrik Olovsson, Johan Andersson, Sörmland, Östergötland

Hur går det?
- Bra, vi är ett 30-tal progressiva bloggare på plats som bevakar kongressen. Det är mest s-bloggare, men även en och annan miljöpartist.

Bloggnätverket Netroots har ett eget hörn på här på kongressmässan, berätta vad gör ni där?
- Bland annat så erbjuder vi kurser i sociala medier. Tanken är att vi ska köra två kurspass om dagen. Dessutom har vi satt ihop en manual som heter ”Tips från progressiva bloggare” som ger mycket värdefulla tips och idéer för den som vill utveckla sitt bloggande.

Är det något annat parti som tidigare gjort en motsvarande storsatsning för bloggare?
- Nja, Moderaterna gjorde ett försök i samband med sin kongress i somras. Det gick väl inte riktigt lika bra. Det var tre bloggare på plats, varav jag och min bloggkollega på Alliansfritt Sverige utgjorde två tredjedelar och moderatbloggaren Mary X Jensen den tredje.

Vad erbjuder ni mer i ert kongresshörn?
- Alla inbjudna bloggare har fått en liten tygpåse med bland annat ett USB-minne, anteckningsblock, pennor och sånt. Dessutom kommer flera centrala företrädare att besöka oss varje dag och berätta om det löpande arbetet med att utveckla politiken. Det blir ett unikt tillfälle att träffa och prata med partiets politiker.

Aha, som en pressträff typ?
- Njae, lite så men oftast blir den här typen av möten mer avslappnade än traditionella pressträffar. Det brukar dessutom resultera i riktigt bra blogginlägg.

Så syftet med den här satsningen är alltså att få en så bra bloggbevakning av kongressen som möjligt?
- Ja, dels det men också att lära känna varandra bättre. Vi har riktigt roligt tillsammans!

Hur väl hävdar sig de progressiva bloggarna i debatten i jämförelse med exempelvis moderata bloggare?
- Väldigt bra skulle jag säga!

Vad är nyckeln bakom framgången då?
- Samordning. Vi jobbar tillsammans, håller tät kontakt och hjälper varandra. Bloggande är ett lagarbete!

Fler bilder från Netroots hörna på kongressmässan hittar ni på Kongressbloggens Flickr-sida.

Läs även andra bloggares åsikter om progressiva bloggar, nätrot, netroots, blogger outreach, jobbkongress, jobbkongressen, #jobb09, Björn Fridén, bloggkongressen. Pingat på intressant.

När jag får tag på Ronge befinner han sig i södra Frankrike på kombinerad arbets- och semesterresa. Över telefon berättar han varför han valde att sadla om och överge journalistiken efter mer än två decennier i branschen.

– Jag jobbade på Expressen och fick problem med min dåvarande chefredaktör som ville byta ut mig som politisk reporter. Så ser verkligenheten ut i den här branschen, det är de villkor som man har att rätta sig efter, berättar Ronge. Jag kom till ett vägskäl där jag egentligen hade två val, antingen gråna som en gammal murvel i jeansjacka och successivt flyttas allt längre ner i det journalistiska seriesystemet eller sadla om och göra något annat. Jag bestämde mig för att bli Sveriges bästa medierådgivare.

Genom sin breda erfarenhet som politisk reporter hade Ronge de teoretiska förutsättningarna för att slå sig in på sin nya bana och genom en bra förhandling med sin dåvarande arbetsgivare fick han också de praktiska förutsättningarna för att starta sin egen verksamhet.

– Jag fick två och en halv årslön i avgångsvederlag från Expressen vilket innebar att jag i lugn och ro kunde köra igång på mitt sätt som jag själv ville, förklarar han.

Som medietränare utbildar Paul Ronge sina kunder i hur de ska hantera press och media, inte sällan i samband med besvärliga situationer och potentiella kriser. Under låtsasintervjuer slipar Ronge kundens argument och putsar detaljerna för att minimera risken för obehagliga överraskningar i mötet med pressen. Ronge har med andra ord inte bara sadlat om, han har bytt sida från den grävande journalistens till intervjuobjektets försvarsbänk.

– Visst, jag bytte lagtröja om man vill se det på det sättet, säger Ronge.

Ronge berättar att han tackvare sin öppenhet och tydlighet gentemot sina dåvarande journalistkollegor ändå lyckades behålla sina gamla vänner, lagbytet till trots.

– De vänner som var riktiga vänner har jag behållit. De vet också att jag aldrig skulle utnyttja vår vänskap i mitt yrkesutövande. Dessutom hade jag också en väldig tur som fick tala ut om mitt karriärbyte i branschtidningen Resumé, berättar Ronge.

Efter 23 år som journalist och ytterligare 11 år som PR-konslut har Ronge nyligen gjort författardebut med boken ”När Janne Josefsson ringer” som är Sveriges första bok om medieretorik.

– Det har tagit mig lång tid att bygga upp den kunskap som krävs för att skriva den här boken, säger Ronge som är oerhört nöjd med hur boken tagit emot.

– En del säger att jag ger bort alla mina bästa råd, men så ser inte jag på det. Jag menar, bara för att du har en karta så kan du ju inte bara lägga upp den mot vindrutan i bilen och automatiskt hitta rätt, det behövs ju också viss praktisk kunskap, förklarar han.

När Janne Josefsson, som fått ge namn åt Ronges bok, intervjuades av tidningen Resumé med anledning av boken så menade han att det är ett väldigt snävt skick i samhället som får del av den kunskap som Paul Ronge och andra PR-konsulter förmedlar, nämligen de som redan har stora resurser. Ronge själv ser dock inget problem med detta.

– I stort sett all medielogik bygger på att intervjuobjektet tilldelas en David- eller Goliat-roll, säger Ronge.

Han förklarar vidare att vanligt folk och gräsrötter nästa alltid tilldelas David-rollen och därför inte behöver vara oroliga för de allra tuffaste frågorna och att journalisten försöker ”sätta dit en”.

– För dem är journalisterna själva de bästa medietränarna och ofta väldigt hjälpsamma med formuleringar och annat. Den stora allmänheten behöver alltså inte vara rädd för journalister, menar han.

Ronge förklarar vidare att det istället är just VD:ar på stora företag, högt uppsatta politiker och andra makthavare är de som i regel tilldelas Goliat-rollen och som därmed är i störst behov av medieträning.

– Men i dessa organisationer finns i regel också pengarna för detta, skrattar han.

Vi börjar diskutera framtiden och potentiella hot mot den etablerade journalistiken och jag lyfter diskussionen om granskande bloggar och andra sociala medier, något som Ronge dock inte ser som ett hot mot den etablerade journalistiken. Tvärt om menar han att bloggarnas granskande funktion kan vara till fördel för bra journalistik.

– Sociala medier är ett positivt hot mot dålig journalistik, men inte mot bra journalistik säger Ronge. Bloggar blandar ofta nyhetsrapportering och tyckande, ofta på grund av att en ren nyhetsrapportering tar alldeles för lång tid med all research, intervjuer med mera som en bra journalist måste ägna sig åt.

Ronge menar istället att det största hotet mot bra journalistik är bristen på tid och resurser.

– Det största hotet mot journalistiken är att människor inte vill betala för den. Allt eftersom vi människor vänjer oss vid nyheter som en gratisvara ställs allt högre krav på journalister att ta plats och visa att man behövs, säger Ronge.

I en värld full av skickliga PR-konsulter och medietränare undrar jag givetvis slutligen vilka tips en man med en fot i varje läger som Paul Ronge vill ge framtidens grävande journalister.

– Tappa inte taget, följ upp, svarar Ronge snabbt och övertygande. Ge dig inte förens du fått svar på frågan och häng i som en ivrig hund i ett byxben. Framförallt om du intervjuar politiker, som ofta är skickliga på att inte svara på frågan utan istället fokusera på vad de själva vill ha sagt.

__________
Paul Ronges bok ”När Janne Josefsson ringer” finns bland annat att beställa på Bokus och Adlibris.

På Makthavare.se kan du läsa ett utdrag ur boken; ”När medarbetarna sviker”. I kapitlet går Ronge igenom den chockartade start som mötte Fredrik Reinfeldt när han som nytillträdd statsminister fick se två av sina moderata statsråd avgå inom tio dagar. Han kartlägger också de misstag som tvingade bort Schenström.