Jag är född 1983 och uppväxt i stads­delen Nyfors i Eskilstuna. På 90-talet, då jag växte upp och gick i skolan, var Eskils­tuna en helt annan stad än vad den är i dag. Jag minns hur nazistiska och rasistiska klistermärken tapetserades utanför Ica, hur rakade skallar, bomberjackor och Ultima Thule blev hetaste mode på skolan och hur bög var ett av de mest frekvent förekommande okvädingsorden. Ja, jag skulle nog rentutav vilja hävda att det kanske till och med var enklare att komma ut som främlingsfientlig än som homosexuell i Eskilstuna under 90-talets­ första hälft. Sedan dess har enormt mycket hänt, staden har genomgått en fantastisk förändring från den trångsynta knivstaden till den stolta fristaden. [...]

Läs hela artikeln här.
____
Vill i övrigt slå ett slag för Marikas, som vanligt, mycket läsvärda inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, HBT, Springpride, Eskilstuna, Landstinget Sörmland, mångfald, Eskilstuna-Kuriren, debatt. Pingat på intressant.

Men Reinfeldt gillar att prata, inte minst om förträffligheten med sin egen politik. Ni kanske minns hur det lät i valrörelsen för fyra år sedan när den borgerliga alliansen lovade fler jobb och minskat utanförskap. Fredrik Reinfeldt sa då själv att valet 2010 skulle bli en utvärdering på hur väl regeringen klarade jobben. Men hur blev det egentligen med borgarnas högtravande löften?

Jo, när bokslutet efter en mandatperiod med ”Sveriges nya arbetarparti” vid makten ska skrivas kan vi konstatera att bidragsberoendet i landet har ökat och jobben minskat.

Eftersom Reinfeldt med all önskvärd tydlighet visar att han hellre pratar själv än lyssnar på andra så skulle vi gärna vilja höra Reinfeldt förklara för ungdomarna i Sörmland, ett av de län som drabbas hårdast av ungdomsarbetslösheten, hur 1000 spänn extra i redan feta plånböcker ska hjälpa dem att förverkliga sina livsdrömmar och återigen väcka hoppet om en egen försörjning.

Man kan inte som Reinfeldt styra Sverige med skygglappar. Ska man styra landet kan man inte gräva ner sig i en grop tillsammans med sina ekonomiska teorier om hur saker och ting borde vara – Man måste komma upp ur gropen och se hur människor faktiskt har det!

Nu är det tid för utvärdering och frågan är: Har vi råd med fyra år till under denna regering med denna politik?

Nej. Sverige behöver en regering som ger självförtroende till människor och frihet att forma sina egna liv utifrån sina drömmar – Regeringen Reinfeldt visar nu med all önskvärd tydlighet varför det behövs en ny färdriktning i svensk politik. Fyra år med Reinfeldt visar tydligt varför Sverige behöver en rödgrön regering. Vi kan inte vänta längre.

Fredrik Pettersson (S), landstingskandidat
Sara Karlsson (S), riksdagskandidat

Relaterat: ”Regeringens misslyckande drabbar Eskilstunas unga”

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Eskilstuna, Fredrik Reinfeldt, val 2010, arbetslöshet, debatt. Pingat på intressant.

DEBATT

Min mamma och hennes svärmor satt och drack kaffe i förra veckan och började prata om deklarationen. Jag fick minsann restskatt, sa mammas pensionerade svärmor, och jag fick tillbaka pengar svarade mamma. Min mamma fick tillbaka ungefär lika mycket i skatt när hon deklarerar som hennes svärmor får i återkrav. Detta kanske bara är en tillfällighet men ändå ganska målande.

Jag undrar hur diskussionen har gått mellan finansminister Borg och äldreansvarig minister Larsson. Har Larsson tagit upp skattesänkningar för pensionärer med Borg? Har hon tagit upp att det behövs fler händer i äldreomsorgen? Jag vet inte hur diskussionerna i Rosenbad går utan kan bara gissa. Om Larsson nu har frågat dessa frågor, varför har han inte lyssnat eller är det så att de mindre partierna inte får en syl i vädret när den moderatledda regeringen ska komma överens. Nu är det tydligen viktigare att kasta choklad på sina motståndare än att stå för en politik man tror på.

De Rödgröna visade igår att de står på pensionärernas sida och vill höja kvaliteten i välfärden, öka personaltätheten i äldreomsorgen och korta vårdköerna.

De som arbetar i välfärden behöver arbetsro, en god arbetsmiljö och möjlighet att utveckla sina verksamheter. I stället för hot om varsel vill vi skapa trygghet och utveckling. Vi föreslår att kommunsektorn tillförs totalt 12 miljarder kronor under 2011 och 2012, vill införa ett kompetenshöjningsprogram som höjer utbildningsnivån inom äldreomsorgen, samtidigt som det ger unga som utbildat sig för vård och omsorgsarbete en väg in i arbetslivet genom vikariat. Vikariaten utformas som ett arbetsmarknadspolitiskt program riktat till långtidsarbetslösa som har utbildning från vård- och omsorgsutbildning på gymnasiet eller Komvux. Ett särskilt studiestöd ska utgå till individen. Erbjudandet gäller endast om en arbetslös samtidigt går in och vikarierar. Programmet omfattar cirka 3 000 helårsplatser 2012.

Vi vill sänka skatten för breda pensionärsgrupper. Alla pensionärer med en inkomst upp till cirka 40 000 kronor i månaden får en större skattesänkning med vårt rödgröna förslag än med regeringens förslag.

Malin Norfall, SSU:are och socialdemokrat

Läs även andra bloggares åsikter om Maria Larsson, KD, Kristdemokraterna, Folkhälsominister, regeringen, pensionärsskatt, De Rödgröna, val 2010. Pingat på intressant.

Men problemet här är inte att Moderata Ungdomsförbundet fegade ur, problemet är att endast två av riksdagspartiernas ungdomsförbund blev utvalda av en kommunal verksamhet och fick så mycket reklam helt gratis. Detta är att direkt stödja två politiska partier och diskriminera mot övriga. Hur man motiverar det här användandet av skattemedel övergår mitt förstånd.

Den politiska diskursen i Sverige har försämrats de senaste åren, mycket på grund av att vi håller på att förlora något som utmärker svensk politik. Internationellt är det ovanligt med så många olika politiska ideologier och partier representerade som vi har i vår riksdag. I och med Alliansen och de Rödgrönas bildande så har vi sakta men säkert börjat traska nedför stigen mot tvåpartisystemet. Det vore en enorm förlust för det svenska folket ifall vi förlorade mångfalden i vår politik.

För några dagar sen blev jag kontaktad angående en kommunalt anordnad debatt mellan ungdomsförbunden. Till arrangemangets presskonferens hade dock bara SSU och MUF bjudits in. Övriga partier var inte bjudna. När jag frågade varför så fick jag till svar att det skulle bli för rörigt och att de då valde att bjuda in bara de två största partierna. Det här var naturligt och inget konstigt alls och jag var bråkig som inte tyckte att det var en bra idé. Jag hade kunnat blunda för denna gång om det inte vore för att det pågår en politisk utfrysning över hela landet. Det har varit heta diskussioner om politiska ungdomsförbund den senaste tiden och ifall de ska få släppas in på skolor. Framför mig ser jag en framtid där endast de två största partierna släpps in, där endast de två största får komma till tals.

Om vi gynnar de som redan är störst, de som har mest tillgångar, de som har det bäst ekonomiskt, då skapar vi ett demokratiskt underskott som kommer att skada vårt land enormt. Vi måste istället hjälpa de mindre partierna som representerar oss att få komma till tals. Vi måste hylla vår politiska mångfald. Det är den enda ärliga vägen att gå för en sann demokrat.

Kawa Zolfagary, ordförande för Ung Vänster Södermanland

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, gästblogg, Kawa Zolfagary, Ung Vänster, Eskilstuna Sörmland, SSU, MUF, politisk utfrysning, debatt. Pingat på intressant.

Jag är född och uppvuxen i lilla Gnesta, en ort som i stor utsträckning kan karaktäriseras med svenska språkets ord ”lagom”. Jag har haft en i mina ögon sett fantastisk uppväxt tillsammans med föräldrar och syster i ett lugnt villaområde bland andra barnfamiljer. Jag var under många år aktiv i olika idrottsföreningar och följdes av ständigt stöttande föräldrar oavsett om det var tidig lördagsmorgon eller sen onsdagskväll. De resor jag gjorde med familjen innebar så gott som varje år någon sommarvecka i husvagn på Öland, samt en veckas skidåkning i fjällen på vintern, en alldeles lagom uppväxt alltså. Jag har senare förstått att mina föräldrar periodvis fått lov att slita hårt för att kunna göra denna uppväxt möjlig för mig, ekonomin måste ha varit ett svårt pussel men det märkte inte jag, jag tilläts vara barn i ett vackert Sverige.

Under tonåren så öppnades sedan dörrar till andra delar av samhället, jag förstod att långt ifrån alla givits samma chans till en trygg uppväxt. Jag hade under en kortare period personer som rörde sig i periferin av min bekantskapskrets vars politiska åsikter låg på den yttersta högerkanten och tog sig uttryck i form av främlingsfientlighet. För mig var denna ytliga och korta kontakt viktig för att ordentligt bottna i mina egna värderingar, jag bestämde mig för aldrig invaggas i en ideologi genom grupptryck, jag skulle läsa på, bilda mig min egen uppfattning och växa upp.

Vid 18-års ålder hade jag uppenbarligen tänkt klart. Vid riksdagsvalet 2002, ett par veckor efter att jag fått rätt att rösta, så tvekade jag aldrig en sekund på vilka sedlar jag skulle stoppa i kuverten. När jag kom hem den söndagen efter att ha utnyttjat min medborgerliga rättighet så kunde jag konstatera att jag var socialdemokrat.

Sedan dess så har samhällsengagemanget vuxit sig starkare för varje år, idag ser jag det inte längre som en syssla att genom fackligt engagemang driva arbetarrörelsens hjärtefrågor framåt. Jag ser det inte som en fritidssysselsättning att engagera mig politiskt. För mig är samhällsengagemanget och viljan att förändra helt enkelt en livsstil.

Jag får ibland frågan om jag verkligen har tid med ett politiskt engagemang i någon större omfattning, och jag vet inte riktig svaret på den frågan. Jag är inte engagerad för att jag har ett överflöd av tid, jag gör det för att jag tycker det är viktigt. Det är viktigt för demokratins fortlevnad att det kontinuerligt fylls på med människor om inte systemet ska dö. Det är viktigt att de politiska församlingarnas sammansättning genom fler aktiva ungdomar avspeglar samhället i stort. Jag tycker det är viktigt att människor med helt vanliga arbeten deltar i den politiska debatten. Jag har alltså valt att engagera mig dels för min egen skull, då jag har ett behov av att känna att jag åtminstone gjort mitt bästa, men engagemanget är också för mina kompisar och kollegor som jag känner samhörighet med. Jag hoppas bana väg för ännu fler småbarnsföräldrar inom politiken, det är en allt för viktig grupp att stänga ute ifrån de beslutande församlingarna.

Så det är alltså här, i en tid då nyliberalismen fått sig en törn då marknaden kraschat och visat att någon form av kontroll är befogad, en tid då Idol, reklam, individualism och utförsäljningar står på agendan, som min resa på det socialdemokratiska tåget har sin början. Jag har haft en relativt bekväm start och räknar med att det kan bli tufft. Men min övertygelse om att framtiden är ungdomens, att socialdemokratin är fantastisk och kan bli ännu mycket bättre, och min vägran att en dag hamna i graven utan att känna att jag i alla fall gjort mitt bästa, kommer förhoppningsvis att guida mig genom snålblåsten. Jag får vänja mig vid att vara en offentlig person då jag anser att granskningen av makthavare är fullständigt nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Mina kontakter med media kommer garanterat att hålla en varierande kvalité, det är väl bara att acceptera om helt vanliga knegande småbarnsföräldrar kastas in i hetluften. Om det varit möjligt hade jag gärna sluppit undan den offentliga biten, men det är ytterst svårt att förändra världen till det bättre ifrån hemmets mörka vrå.

Vi lever i en globaliserad värld där hjulen tenderar att snurra allt fortare, och jag får lov att erkänna att socialdemokratin ibland haltat när det gäller att leva i nutiden, det är en aning naivt att tro att det ska gå att anpassa samhället efter gångna tiders socialdemokrati. Vi ska framåt och inte bakåt och det är min djupaste övertygelse att socialdemokratin är helt rätt i den tid vi lever i. Jag vill ge mina och andras barn samma chans som jag fick, att vara just barn i ett vackert Sverige.

Tåget från historien rullar nu in i framtiden, jag hänger på. Nu kör vi!

JOHAN ROCKLIND (S)

Relaterat: I’m in!, Dagens citat
Media: Södermanlands Nyheters ledarsida, SVT Östnytt, SN

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Gnesta, Gnesta kommun, val 2010, Johan Rocklind, bloggosfären. Pingat på intressant.

Vi talar om det livslånga lärandet och att 50% i varje årskull ska gå vidare till högskolan. Det är därför upprörande att vi nu skapar förutsättningarna för att segregera högskolan och se till att bara de resursstarka ska ha råd att läsa vidare.

Att vi som socialdemokrater öppnar upp för ett system där vi kan ta ut avgifter av ”icke inhemska” studenter innebär att vi skapar ett system för att ta ut avgifter av ”inhemska” studenter. Det är en politik som inte hör hemma hos en progressiv arbetarrörelse som tror på det livslånga lärandet där alla ska ha möjlighet att utvecklas och utbilda sig, oavsett tjockleken på plånboken.

Jag skäms att som socialdemokrat ha detta inskrivet i våra politiska riktlinjer och hoppas att vi aldrig någonstans, någonsin, någon gång ger borgarna chansen att återigen utesluta arbetarklassen från den högre utbildningen!

HANNA SVENSSON (S)

Läs även andra bloggares åsikter om #jobb09, jobbkongressen, socialdemokraterna, s-studenter. Pingat på intressant.

Vi vet att den största enskilda frågan för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Att kvinnors villkor på arbetsmarknaden är beroende av hur vi utformar familjepolitiken. Vi hävdar med bestämdhet (?) att barn har rätt till båda, eller alla, sina föräldrar. Ändå, så tar det emot. I debatten ställs det privata, familjens egna villkor och vilja, mot övergripande politiska mål. Men, brukar vi säga, det privata är politiskt. Lika nödvändigt som det är att kvinnor får bättre villkor på arbetsmarknaden är det att män ges tillgång till sina barn, och också förväntas vara lika goda föräldrar som kvinnor (nu generaliserar jag, alla föräldrar är varken två eller av olika kön. Men debatten om föräldraförsäkringen utgår ifrån ojämlikheten mellan könen. Det är inte minst i denna debatt som heteronormen får genomslag).

Jag har blandade förväntningar inför debatten i kväll. Jag tror att, trots motståndet, förutsättningarna att på riktigt göra verklighet av pratet om att vi är ett feministiskt parti nu när vi har en kvinnlig partiledare som har feminismen som en av sina hjärtefrågor. Budet från partistyrelsen är att dela föräldraförsäkringen i tre delar, en var och en att dela på. Det duger inte, i min mening. Ett steg i rätt riktning absolut, men jag hoppas att vi vågar gå hela vägen.

Fortsättning följer…

SARA KARLSSON (S)
Kongressombud från Sörmland

Relaterat: SvD Brännpunkt, Dagbladet, DN Opinion, Danielssons Lakejer, Johan Nyström.

Läs även andra bloggares åsikter om #jobb09, jobbkongress, socialdemokraterna, föräldraförsäkringen, debatt, politik. Pingat på intressant.

Jag tror nämligen inte att Sverigedemokraterna kan tigas ihjäl. Ej heller vill jag ge partiet chansen att plocka martyrpoäng i stil med ”Vi får inte komma till tals”. Sverigedemokraterna har såväl ambitioner som opinionsstöd att ta sig in i riksdagen 2010, därmed ska partiet och deras politik granskas. Jag vill bestämt hävda att det farliga inte är debatten, det farliga är tystnaden.

Vidare har SD nu med all önskvärd tydlighet visat att man har en högerpopulistisk agenda och för en främlingsfientlig och intolerant politik som går stick i stäv med allt vad jag tror på.

Mot bakgrund av ovanstående uppmanar jag (och nu flera med mig) andra politiker, bloggare och tyckare att genom denna symboliska aktion gemensamt och oberoende av partifärg ta krafttag mot intolerans och främlingsfientlighet – och markera att vi aldrig, någonstans, någonsin, någon gång kommer att göra oss beroende av stöd från Sverigedemokraterna.

Uppmaningen kvarstår – SÄG NEJ!

Vi som redan sagt nej:

Fredrik Pettersson

Kent Persson

Peter Högberg

Lars G Linder

Erik Laakso

Annika Högerberg

Arvid Falk

Reza Javid

Ett hjärta rött

Mamma Mumrik

S-buzz

Peo Wågström

Livet på en pinne

Ingemar E L Göransson

Eva Hillén Ahlström

Best of mankind

Jimmy Jansson

Olle Ytterberg

Trollhare

Ann-Sofie Wågström

Ann-Catrin Brockman

Peter Andersson

Kenneth Jansson

Karin Bergh

Helin Ibrahim Osman

Erik Pelling

Yamiko Panda

Mary X Jensen

Mitt rosa liv

Det perfekta livet

Läs även andra bloggares åsikter om JAG SÄGER NEJ, Sverigedemokraterna, bloggosfären, val 2010, demokrati, främlingsfientlighet