Jämställdhet är målet och feminism är vägen dit. Feministisk forskning har synliggjort maktrelationer baserade på kön och är ett verktyg för synliggörande och förändring. Utan ett feministiskt perspektiv hade kvinnor saknat både rösträtt och rätt till högre utbildning, vi hade varit omyndigförklarade efter giftermål och utestängda från politik och arbetsliv. Det feministiska perspektivet synliggjorde dessa orättvisor och lyckades genom att ifrågasätta rimligheten i dem, uppnå de förändringar som kvinnor idag skördar frukten av.

Idag är det kanske svårare att se vilka uppgifter som är självklara för feminismen, dels p.g.a. att de formella skillnaderna mellan könen lagändrats och dels för att det alltid är svårare att betrakta sin egen tid på ett objektivt sätt. Detta betyder dock inte att feminismen saknar uppgifter idag.

Du skriver att pojkar ”värdelösförklaras” redan tidigt i skolan och det ligger något i det. Genom genusforskning vet vi att de könsroller vi ännu tidigare tillskriver pojkar och flickor påverkar dem avsevärt i sin skolgång. Pojkar uppfostras till att ta plats, höras och synas, flickor till att lyda, vara tysta och lyssnande. Den senare könsrollen lämpar sig bättre i skolmiljö då detta i stort är vad skolan kräver av eleverna. På så sätt har flickor lättare att anpassa sig till skolmiljön eftersom den inte strider mot deras genus. Pojkar har det tuffare eftersom de utanför skolan belönas för sin självständighet och i skolan bestraffas för den. Flickor har generellt sett högre betyg än pojkar och, precis som du skriver, väljer fler flickor än pojkar att läsa vidare på högre utbildning. Forskning från arbetsmarknaden visar dock att det i alla fall är flickorna som dragit det kortaste stråt när de generellt får lägre löner än sina manliga medarbetare och dessutom har svårare att avancera uppåt. Detta beror på att arbetsmarknaden inte premierar samma värden som skolan. Här är det återigen självständighet som krävs och då är flickorna/kvinnorna förlorare – trots att de alltså generellt är högre meriterade!

Med andra ord innebär en jämställd utbildning att både pojkar och flickor uppmuntras till att ta plats och vara självständiga men även till att lyssna och respektera andra. Syftet är givetvis att könet varken ska ge fördelar eller nackdelar. Jag har mycket svårt att förstå hur man kan vända sig emot en sådan sak.

Eftersom jämställdhet finns angivet som krav i både skollagen och läroplanerna bör det inte finnas några alternativ till detta, vare sig kommunalt eller privat. Den skola som inte verkar för jämställdhet bryter nämligen mot lagen. Ingen skola är avpolitiserad eftersom dessa styrdokument alltid bygger på politiska beslut. Och tur är väl det!

Jag hoppas dessutom att du kan omvärdera din syn på jämställdhet – om inte för din så för dina barns skull. Alla barn förtjänar att mötas med respekt och öppenhet oavsett kön.