Under rubriken ”Vi tar kampen för kvinnors frihet” skriver Per Schlingmann i sitt nyhetsbrev idag att ”Frågan om kvinnors villkor är en viktig och central fråga för oss.” , något som Moderaterna emellertid inte lyckats påvisa genom sin politik.

Schlingmann skriver att det finns ett par områden som är helt avgörande och som måste stå i fokus för politiken framöver om samhället ska bli mer jämställt. Något som Schlingmann härvid tar upp är vikten av att män tar ett större ansvar under barnens första år. Partisekreteraren skriver att ”Det är välkänt att föräldraskapet för kvinnor leder till avbräck och sämre löneutveckling medan det för män har motsatt effekt.”

I sitt handlingsprogram slår Moderaterna tydligt fast att ” Lösningen ligger inte i att kvotera eller stifta tvingande lagar.” Och i dagens nyhetsbrev skriver Schlingmann att ”Inriktningen måste vara att fortsätta göra det mer lönsamt för kvinnor att arbeta.” Som lite kuriosa kan nämnas att enligt TCO:s pappaindex, som presenterades den 2 mars i år, har andelen pappor som tagit ut föräldrapenning stagnerat under Alliansens regeringsinnehav. Med den takt index nu ökar, 1,2 enheter per år, kommer det att ta 51 år (!) innan föräldrarna delar lika på föräldraledigheten.

Hur som helst, Schlingmann avslutar sin jämställdhetsproklamation med att konstatera att ”Med vår politik ökar vi kvinnors nettolöner. Under mandatperioden har alla arbetande kvinnor fått dramatiskt sänkt skatt./…/ Låt oss nu visa människor att det är moderaterna som driver kvinnors villkor och har en politik som gör skillnad.”

Schlingmann har möjligtvis rätt i att kvinnors nettoinkomst har ökat, men det spelar ju ingen större roll när männens nettoinkomst har ökat ännu mer, en detalj som Schlingmann glömt att nämna i dagens nyhetsbrev. I realiteten ökade inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor med 1000 kronor per månad mellan 2006 och 2008 enligt beräkningar från Riksdagens utredningstjänst. Lägg där till att nästan 60 procent av regeringens samlade reformer som påverkar individers inkomster har tillfallit män (Riksdagens utredningstjänst Dnr 2008:1318), att 56 procent av den avskaffade fastighetsskatten och 60 procent av den avskaffade förmögenhetsskatten tillfallit män, något som också Krassman uppmärksammar idag. Samtidigt påverkas kvinnors nettoinkomster i högre utsträcknings än mäns av försämringarna i socialförsäkringssystemet.

Det spelar således ingen roll om regeringen ger kvinnor mer pengar i plånboken. För så länge de fortsätter att ge männen mer kommer klyftorna att öka och samhället förbli ojämställt.

Jag kan konstatera att när det gäller jämställdhet så lämnar Moderaternas politik, som så mången gång förut, en del att önska.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, jämställdhet, feminism, Moderaterna, ökade klyftor, Per Schlingmann, val 2010. Pingat på intressant.

Idag är det internationella kvinnodagen, det är pinsamt tycker jag. Det är pinsamt att det i ett av världens mest moderna länder, 2010, vill till en kvinnodag för att jämställdheten ska upp på agendan. För jämställdhet och feminism är inte en fråga, som Gudrun Schyman påpekat, det är ett perspektiv på alla frågor.

Någon klok person lär ha sagt:

Att vara kvinna är att ständigt gå omkring i för små skor. Att vara feminist är att inse att det inte är fötterna som är för stora – utan skorna som är för små.

Jag känner ingen som påstår sig vara emot jämställdhet, jag känner heller inte till något politiskt parti som inte påstår sig tycka att jämställdhet är viktigt. Ändå är inte samhället jämställt. Och det, vill jag understyrka, är ingen uppfattning – Det är fakta.

Att jämställdheten nu ser ut att bli en valfråga är således mycket välkommet och förhoppningsvis något som kan skynda på den annars så evolutionssega utvecklingen på området. Och det behövs. För jag kan konstatera att valförlusten 2006 inte bara var socialdemokratins förlust, det var framför allt feminismens och kvinnornas valförlust. Vi ser nu hur jämställdheten får stå tillbaka när borgerligheten går framåt.

I en debattartikel i Aftonbladet igår visade De rödgröna partiledarna att regeringens ekonomiska politik förstärker den konservativa synen på kvinnor och män:

”Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.”

Moderaterna är lika lite ett feministiskt parti som de är ett arbetareparti. För vid sidan av arbetarna är det just kvinnorna som får betala det högsta priset när skatten ska sänkas för de mest välbärgade, männen.

Det räcker inte med att talk the talk om man inte är beredd att walk the walk. Jag är stolt över att vi har en finansminister som kallar sig för feminist, men det spelar ju ingen större roll när han på punkt efter punkt, i beslut efter beslut bedriver en politik som ökar ojämlikheten i samhället i allmänhet och mellan män i kvinnor i synnerhet.

I höst är det upp till väljarna att avgöra – Fortsättning eller förändring. Sverige behöver en feministisk regering, en regering som på allvar sätter jämställdheten på agendan och som gör åtminstone varannan dag till en kvinnodag. Men tills dess, passa på att fira 8 mars, internationella kvinnodagen. För imorgon är det 364 mansdagar kvar till nästa.

Relaterat: HBT-sossen, Anders Wallner, Ilona Szatmari Waldau, Alliansfritt Sverige, Krassman.

Läs även andra bloggares åsikter om Internationella kvinnodagen, 8 mars, feminism, jämställdhet, politik, val 2010, alliansen, De rödgröna, regeringen. Pingat på intressant.

GÄSTBLOGG. Idag presenteras en ny gästskribent här på bloggen, Micke Henriksson som är partiombudsman från Katrineholm. Under etiketten ”Mickes kåserier” skriver Micke idag om den uteblivna OS-festen och ställer sig frågan vad vi egentligen har att fira i det nya Lort-Sverige.

Var är festen? Så löd rubriken i Aftonbladet efter Sveriges näst bästa OS någonsin. Anette Norberg, lagkaptenen för curlinglaget som tog guld i en gastkramande match mot Kanada, sa besviket när hon och de andra curlingtjejerna mötes med ett firande av SOK och Arlanda:

– Jag visste faktiskt inte att det inte blir någon fest. Det är tråkigt att det inte blir någon fest i år.

Skillnaden är stor jämfört med 2006 då regeringen den gången ordnade en fest för de svenska medaljörerna på Rosenbad. Men det var som sagt då det. Då hade vi anledning att festa. Nu spar regeringen istället på krutet till det kungliga firandet.

Vi är många som tillbringat timmar i TV-soffan de senaste veckorna. Själv känns det som om SVT:s OS-studio under dessa veckor blev en förlängning av vardagsrummet. Andre Pops, Pernilla Wiberg, Per Elofsson bara för att nämna några. Kunniga, engagerade och känslosamma. Jag glömmer aldrig när Per Elofsson grät av glädje efter det svenska stafettguldet. Fantastiskt. Jag fick ståpäls, som Gunde en gång utryckte sin glädje. Jag tror det var efter Torgny Mogrens guld på femmilen någon gång på 90-talet. Och vilken tur att inte TV4 fick chansen att sabba TV-underhållningen. En stor eloge till SVT för en superb bevakning av OS i Vancouver. Nåväl, di svenske gjorde ett fantastiskt OS men åter till den inställda festen.

Den borgerliga regeringen gör naturligtvis helt rätt som ställer in festen. För vad finns det att fira förutom svenska framgångar i vinter OS? De arbetslösa blir allt fler. Köerna till socialbidragskontoren växer. Pensionärer, sjuka och arbetslösa straffbeskattas i det nya Sverige. En mamma nekas ersättning från a-kassan eftersom hon inte direkt efter att hennes barn gått bort anmäler sig som arbetslös. Regeringen har reformerat regelverket och regler är regler säger tjänstemännen som beslutar om ersättning. Utförsäkrade som blir av med sina bostadstillägg uppmanas av socialförsäkringsminister Husmark-Persson (M) att söka socialbidrag. Det nya Sverige växer fram. Ett Sverige där få har anledning att festa. Ett nytt Sverige. Ett kallt Sverige. Ett land där allt fler lämnas efter. Ska vi tro regeringen så ligger Sveriges framtid i skurhinken. Alla ska ha skattesubventionerad städning. Det är nämligen arbetslinjen, utropade för ett tag sedan Fredrik Reinfeldts pressekreterare. Det nya Lort-Sverige växer fram. Inte mitt Sverige men Fredrik Reinfeldts Sverige!

MIKAEL HENRIKSSON

Läs även andra bloggares åsikter om OS, OS-fest, Moderaterna, Aftonbladet, gästblogg, bloggosfären, sport, politik, val 2010, Lort-Sverige. Pingat på intressant.